Då & nu

02Jan14

Gott nytt år! Av olika anledningar har vi inte skrivit så mycket här på sistone, så vi tänker att det är lika bra att detta blir vårt sista inlägg på just denna blogg, och vad passar då inte bättre än att ta farväl genom att blicka tillbaka på det gånga året?

Innan dess vill Ny musik för hållbar utveckling dock tacka för dessa fem år tillsammans och alla våra små ögonblicksbilder av svensk och utländsk gör det själv-kultur. Vi kommer förmodligen att starta upp en ny blogg eller liknande, men riktigt var och när och hur har vi inte bestämt ännu. Det är ganska skönt att inte veta. Om ni under tiden vill hålla koll på alla bra saker som händer i främst Stockholmstrakten får ni följa aktörerna direkt, folk som Konspirationen, Tropiska Föreningen, Rf.SvavelSippinkollektivet, Norbergfestivalen, Mother m.fl. Vi i Masskultur kommer också att fortsätta arrangera spelningar men hur ofta eller mycket det blir vet vi inget om i nuläget.

Med detta tänkte vi alltså presentera AEs, MHs och HSs bästa musikhändelser från 2013. På återseende!

AEs bästa liveminnen:

Islaja live på Hemliga Trädgården (Mother)
Efter en lång dag på universitetsbiblioteket lyckades arrangören Gavin Maycroft tillslut övertala mig att svänga förbi denna spelning på hemvägen. Han insisterade på att jag skulle tycka om det. Det jag hört tidigare med Islaja hade inte tagit mig med storm, men det gjorde denna spelning. Mörkt och teatraliskt, vackert och hemskt. Spelningen var tydligen en försmak på hennes nya sound, hoppas det är lika bra på skiva som live.

Nifelheim på Debaser Slussen
Jag är inte ett fan, av vare sig black metal eller just Nifelheim, men det som gör att denna spelning står ut är att jag överöstes med pepp. Det kändes som om jag var på en riktig konsert så som det är på film. Ni vet, publiken stod liksom en kvart innan bandet gick på och klappade och skrek NI FEL HIEM. Det blev pojkbandstämning när de tillslut gick på, hitsen avlöste varandra. Till och med jag viftade med djävulshornen, det gick liksom inte att låta bli. Det är ju partymusik. På sätt och vis var det kanske lite befriande. Jag och mitt sällskap log hela vägen därifrån.

Thomas Köner på Norbergfestival
Så fruktansvärt maffigt och hjärtekrossande i gruvkatedralen mimerlaven, jag var helt mörbultad efter denna spelning. Det är verkligen något speciellt att uppleva musik under de exakt rätta förutsättningarna. Köner spelade sent på kvällen den sista kvällen av festivalen, och jag upplevde det verkligen som en personlig katalysator, inte bara av festivalintryck och lite sömn utan kanske också mitt eget förhållande till så kallad dronemusik.

Puce Mary på Fylkingen (Dissonans 2013, Konspirationen)
Egentligen är det svårt att välja mellan denna spelning eller den som hon gjorde på Norbergfestivalen, båda var otroligt bra. Denna står ut lite extra på grund av att den var så konfrontativ, både musikaliskt men också fysiskt. Setet kändes genomtänkt och välstrukturerat, och som trots detta ändå lyckas bibehåll den här känslan av det är på allvar och på riktigt. Det är få som lyckas med både ambition av perfektion men samtidigt kunna bevara det genuina i att försöka förmedla eventuella känslor. Danskarna är bra på det där, och Puce Mary går i spetsen.

Scout Niblett på Lilla hotellbaren (Fritz Corner)
För det första: Det finns ingen scen i Stockholm som jag hatar så mycket som denna. Vem vill gå på spelning i en HOTELLBAR med skyhöga ölpriser omgiven av business-men? Det finns inget rätt med denna lokal, den suger och jag hoppas att jag slipper gå dit någon mer gång.
Men, fan vad jag älskar Scout Niblett och jag har gjort det så länge nu. Trots värdelös lokal gjorde hon det bästa spelningen jag sett med henne och till skillnad mot förra gången jag såg henne spelade hon inte för länge. Jag gillar verkligen den nya skivan också. Den rekommenderas.

HS:
Mina bästa livekonsertsminnen från året är faktiskt inte främst enskilda musikaliska prestationer utan sammanhang. Klimatet för underground-/DIY-kultur har spretat och dragit åt olika håll de senaste åren, trender och intensiva pepper seglar upp och försvinner, folk går från storögda och nyfrälsta till trötta och uttråkade, nya perspektiv tillkommer osv osv. Jag har känt en viss monotoni under 2012 och delar av 2013 och försöker lista tillfällen där den eventuellt bröts, lite.

Mother at Fylkingen no.1 – Helm, Sören Runolf, Tropa Macaca – Fylkingen
Jag uppskattar ändå mer och mer den sociala delen av musiken. Det kan bli internt och svågerpolitiskt, men det behöver inte vara så, det kan bara handla om att få namn eller ansikte på personen bakom musiken, att få lära känna någon bortom den konstnärliga presentationen, se hurdana folk är lagda. Att få gå och se ett band man typ hört talas om men inte hört (Helm), upptäcka där och då att man gillar det, skaka tass och prata lite strunt med bandet i fråga, och till sist även se en riktigt bra spelning med Sören R = pure vardagslyx 2013.

Dokument #1 – Forza Albino, Iceage, Lower, Zero Figure m.fl. – Mayhem & Københavns Hovedbibliotek
Mycket har sagts om Köpenhamns andergraowndscen under året (hörde att det stod om Mayhem i senaste Wire?). Mycket har sagts och även om man kan förhålla sig hälsosamt skeptisk till hype och stora gester så har detta under de senaste åren varit en livaktig och intressant miljö, och jag tror att ringarna på vattnet ändå varit positiva. Om 1000 tumblr-bloggare kanske snöar in på Iceage, 100 av dem börjar lyssna på Damien Dubrovnik och 20-30 av dem på allvar börjar söka efter mer industri och noise så känns det som en OK ratio i min bok (eventuella trendsurfare och sellouts sållas ju bort förr eller senare). Därav kändes det bra att besöka och dokumentera denna storslagna firmafest.

Röset 2013Sewer Election, Feberdröm, Arv & Miljö m.fl. Svartmyra
Tvådagars noisefestival på bondgård i Småland? 20 besökare? Circuit bending-workshop på dagen och spelningar med stora delar av Sveriges Göteborgs noiseelit på kvällen? Hembyggd pissränna? Dygnet runt-öppen burkölsbar? Videoblandband med 80-talsrock? Vegantoast med stuvade ärtor? Hmm.. nä, jag vet inte, men håll utkik i vår… man vet ju aldrig…

Power Trip 2 – Karpis, Hoarse, Gravmaskin m.fl. – skogen
Gillar verkligen det sentida uppsvinget för utomhusfester, minifestivaler m.m. Även för många som inte är så intresserade av technorave har det blivit givet sommarnöje. Att då som Power Trip-gänget ta formatet men fylla det med musik som man faktiskt gillar istället (punk, metal, diverse skeva hybrider) är riktigt bra grejer. Hoppas på både uppföljare och efterapningar (hedersomnämnande till Skogsvalsen som också kört i två år, mindre i enlighet med min smak men såklart ett bra initiativ ändå).

Dissonans 2013 – Treriksröset, Puce Mary, Shift, IRM och Arkhe – Fylkingen
Gamla Fylkingen i ny kostym, gamla rävar som möter nya stjärnskott. ”Alla som var där startade band” brukar det heta, det kanske inte stämmer riktigt men visst kommer det fler och fler till den här typen av kvällar varje gång, visst knöts det lite nya kontakter, visst låg det något av nytändning och nyvunnen pepp i luften?

Eftersom året präglades till stor del av nya bekantskaper vill jag också skicka en tanke till Anton Gustafsson (med anhöriga), som aldrig hann bli mer än just en bekantskap för min del, men som jag faktiskt hade sett fram emot att springa på på framtida festivaler och spelningar. Vila i frid.

MH:

Puce Mary på Mayhem, Köpenhamn, 27e mars 2013.
Henrik och jag gjorde misstaget att låta Puce Mary spela som första akt när vi besökte Köpenhamn på HSV/Broken Lights-turnén. Det var premiär för hennes nya, konfrontativa PE-stuk; Frederikke hade tagit med sig sin nya trummaskin och halsat en hel flaska whisky, stämningen var god och PAt var maxat. Vi blev helt golvade.

Händer som Vårdar på Mayhem, Köpenhamn, 27e mars 2013.
Tråkigt att lista två olika akter från samma spelning, men det var en bra kväll helt enkelt. Den ösigaste HSV-spelningen jag har upplevt hittills innehöll bland annat tjutande feedback, kassettloopad Veronica Mars, och en hel del viftande med långt hår.

Lee Gamble på Norbergfestival, juli 2013.
Lee Gamble var smart nog att inte spela techno i Mimerlaven, där baskaggen förmodligen ändå bara hade ekat ut i evigheten. Istället vävde han en djup väv av mörk technoambiens, och jag försvann in i den.

Tar… Feathers på Nattmaran, Göteborg.
Kombinationen av hundraprocentig hängivelse och dedikerat självutlämnande, blandat med Madonnasamplingar och en färgglad strob, skapade någon form utav temporär extas under en helg där stämningen annars var mest i överlag hövligt gravölsmässig. Vi lämnade spelningen med hjärtklappning, glada över att en nutida stockholmsakt kan beröra så till den grad. 

Våld på (A)-villan i Vårberg, 20e april 2013.
Det är helt ofattbart hur hög peppen var när vi hörde att det skulle vara en punkspelning i grannskapet. Vi begav oss nästgårds för en rätt så trevlig kväll med rätt ordinära punkband, undantaget Våld då. Någon sorts black metal spelad av exilsvenska punkare; Våld hade varken kassetter eller vinyler till salu, däremot mängder av tröjor och hembryggt öl från deras hemvist i Amsterdam.

Honorary mentions: 1991 på Landet 1/6. Vår på Landet 4/1. OND TON på Debaser Strand 21/10. Jung An Tagen på Fluc, Wien 16/10. Treriksröset på Dissonans 16/11. Daniel Higgs på Rönnells Antikvariat 27/4.



No Responses Yet to “Då & nu”

  1. Kommentera

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: