Gravöl på Lyckholms Bryggerier

22Sep13

Förra helgen reste Masskultur på studieresa till Göteborg för att bevista en begravning. Vi fann att det som begravdes var mer än en plats – det var även en liten del av svensk undergroundkultur. Men en kan ju förstås inte begrava något som redan från början fanns under jorden.

Jag ber på förhand ursäkt för överanvändandet av det ganska lösa begreppet ”underjordisk”. Det förtjänar möjligen ett eget blogginlägg. Men med brist på bättre ord för marginaliserad, alternativ kultur, så kör vi på det, håll till godo eller sluta läs.

IMG_1386_liten

Lyckholms Bryggerier

Nattmaran var den naturliga fortsättningen på Utmarken, ett legendomsusat spelställe beläget vid gamla Lyckholms Bryggerier i Göteborg. I en före detta bilverkstad inhyste Utmarken både scen, skivbutik, replokaler, mingelhörna och bar. Drivet av ett gäng nära vänner, fungerade det som ett kreativt nav kring göteborgsbolaget Release The Bats och artister som Sewer Election, Ättestupa, Street Drinkers, Lust for Youth och Källarbarnen. På övervåningen drev RTB en skivbutik som höll öppet on demand, och i lacken – en tidigare billackeringsverkstad – anordnades det intima spelningar på öronbedövande volym. Blev du skitnödig fanns en svart sopsäck, blev du törstig fick du ta en Elk Brew. Under åren anordnades drygt 50 spelningar med allt från etablerade namn som Wolf Eyes, IceageGrunt och Ducktails till lokala förmågor som Poppets och Tsukimono. På huslabeln (också kallad Utmarken) släpptes drygt 40 kassettsläpp, bland annat den ambitiösa kassettboxen med samma namn. Och när Utmarken slutligen gick i graven 2011 efter drygt tre intensiva år, så flyttade Dan Johansson (Sewer Election) och Viktor Ottosson (Järtecknet) sina ambitioner ett stenkast längre bort, till en mindre lokal på andra sidan byggnaden.

Nattmaran är till sin natur egentligen mer av en replokal. I två små rum – tillsammans inte mycket större än tjugofem kvadratmeter – trängs en distro, en studio, ett berg av urdruckna ölflak och en soffa som har sett sina bästa dagar. Huruvida ursprungstanken med lokalen var replokal eller spelställe är oklart, men den 13e januari 2012 öppnades Nattmaran för första gången för allmänheten med spelningar av Lust for Youth, Family Underground och Loke Rahbek. Utmarkenpubliken följde i princip med i flytten, men för det lilla formatet krävdes heller inget stort PR-trick. Människorna fanns ju redan där, det behövdes bara en plats.

IMG_1398_liten

Nattmaran

Nattmaran letade aldrig efter en stor publik. Då det räckte med trettio personer för att fylla lokalen fanns det ingen strävan av att nå ut mer än till de redan initierade. Men det räckte med ett enda besök för att förstå att Nattmaran, likt Utmarken, var essensen av gör-det-själv-kultur. I en värld långt borta från avenyn, Yaki-Da, sponsrad öl, krogpriser och buffliga entrévärdar bevisade två personer att det var fullt möjligt att bygga ett eget kreativt universum för sig själva och sina närmaste. Och som en naturlag inom gör-det-själv-underjorden så dök det upp något nytt ansikte varje gång, kanske någon som tog med sig lite inspiration hem.

Lyckholms Bryggerier ska nu – enligt en annan naturlag – rivas. Vi talar om naturlagen om alla fysiska platsers tidsmässiga förgänglighet, åtminstone inom undergroundkultur. Vi anordnar spelningar i nedlagda kontor, skyddsrum, lagerlokaler, bilverstäder och bryggerier. Vi har rivningskontrakt och korttidskontrakt. Vi hyr en dieselgenerator och kör en punkspelning i utkanten av en skog. Spelningarna finns här ikväll, men imorgon ringer någon gnällig jävel polisen och nästa vecka är vi vräkta. Men det är så det ska gå till. Om vi talar om ”underjordisk”, marginaliserad kultur, så behöver det traditionellt sett inte ta plats i offentlighetens mitt. Givetvis kan sådan kultur flörta med mainstream (här kan vi ju snacka om både kommersiella krogar och klubbar, samt offentliga institutioner som bibliotek och kulturhus), men när en  arrangör eller artist inte längre är självmedveten så riskerar en att anpassa kulturen efter platsen, inte platsen efter kulturen. Underjordisk kultur måste villkorslöst skapa sina egna platser. Och om en plats försvinner, så banar det vägen för en ny.

Så för att fira denna rivning anordnades det gravöl i Nattmarans lokaler. Under helgen den 13-14 september spelade åtta akter, och spännvidden var stor – från Poppets klassiska punkpop till Joachim Nordwalls oscillatorskruvande.

IMG_1405

Merchbordet

Efter en lite för kort och aningen trevande första spelning med duon NLA, masade jag mig i början av fredagkvällen ut till distron och köpte på mig ett gäng skivor samt hemlagat merchsnus signerat harsh noise-rävarna Heinz Hopf. Efter att snuset slagit mig halvt fördärvad med harsh mintsmak började Implicit Ruin sin spelning – helgens enda ordentliga PE-akt. Beväpnad med en Korg MS-10 och en rejäl dos kosmisk phaser körde Implicit Ruin ett stabilt kött-och-potatis-power-electronics-set. Rytmiskt, bra vocals, fullt ös. Tätt inpå följde sedan Arv & Miljö. Sittandes bekvämt bakom ett bord med ett antal bandare gjorde Matthias Andersson kanske den volymmässigt mest maffiga spelning jag har sett på Lyckholms. Arv & Miljö är en liveakt som kompositionsmässigt verkligen har utvecklats sedan senast jag såg honom uppträda, och när skrotlooparna fick utvecklas fritt med så öronbedövande volym, gick det inte att låta bli att gilla det.

IMG_1435_liten

Ochu

Under lördagen imponerade främst Ochu och Tar… Feathers. Stockholmsbaserade Ochu hamrade på plåtbitar, knackade med stenar och matade allt genom looppedal – ljuden fick vara sig själva, alla onödiga lager och effekter var bortskalade.  Tar… Feathers har jag sett ett oräkneligt antal gånger de senaste året, och oavsett alla tekniska och musikaliska problem som Marcus Nyke kämpade med på Nattmaran, så kunde en inte värja sig mot den maniska nerv som solospelningen framkallade. På samma gång självutlämnande, konfrontativt och helt galet, levererade Tar… Feathers skev popmusik som ingen annan gör idag.

IMG_1430_liten

Tar… Feathers, Marcus Nyke

När Nattmaran nu går i graven, så hoppas vi att det enligt nämnda naturlagar banar vägen för en ny våg av oljud från västkusten. Visst skulle man kunna skriva några arga rader om gentrifiering och försummandet av industriella kulturarv, men det är inte riktigt det som är poängen. När något tillåts hålla på för länge, riskerar experimentlustan och nyfikenheten att bli institutionaliserad, och det om något är ett effektivt sätt att dräpa en vital och livaktig scen. Så därför fanns ingen anledning att fälla tårar på Nattmarans gravöl. Att begrava något som redan från början är underjordiskt är nämligen inte en så stor grej.

/MH



No Responses Yet to “Gravöl på Lyckholms Bryggerier”

  1. Kommentera

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: