Kommer ni ihåg när ni var sjutton år?

26Jun13

Skärmavbild 2013-06-26 kl. 16.04.41

”There is no such thing as a ‘cool’ bar” skrev Tobi Vail på bloggen Jigsaw Underground för några år sedan. Det är en fras som ekar i mitt huvud ganska ofta. Barer och klubbar serverar alkohol, alkohol är det åldersgräns på i Sverige, åldergräns medför problem. Vi talar ju generellt sett för lite om diskriminering; könsdiskrimenring, rasdiskriminering, åldersdiskriminering. Kanske borde vi vara mer självkritiska. Kommer ni ihåg när ni var sjutton år? För många är det ganska nyligen.

Det här med åldersgräns är ett evigt dilemma för alla oss inom DIY-scenen. En av de finaste sakerna med Ny Musik För Hållbar Utveckling-kvällarna var att vi kunde erbjuda spelningar på en fysisk plats utan åldersgräns, Lava i Kulturhuset. Men om man då vill ta sig en öl till bandet? Slutna sällskap och stängda listor till trots måste man ju försöka följa svensk lag, och då blir det ju till att hålla 18-årsgränsen.

Men så finns det ju ställen med högre åldersgräns – 20, 21, 23, 25. Vanligtvis brukar detta röra sig om kommersiella uteställen som Debaser, Berns, Trädgården Under Bron, osv. Anledningen brukar gissningsvis vara att man vill locka en mer köpkraftig publik – alla vet väl att 18-åringar är fattiga, stökiga och blir svinfulla på att sno drinkar från andras bord – inte kan de väl vara genuint intresserade av musik och klubbkultur? Som musikintresserad 18-åring i en svensk storstad gäller det att bygga upp ett framgångsrikt nätverk av äldre, inflytelserika vänner, som kan fixa in dig på diverse gästlistor. Lite omständigt, kan tyckas. De som arrangerar klubbar på dessa uteställen är förhoppningsvis smärtsamt medvetna om att man (visserligen indirekt) diskriminerar en ganska stor andel människor.

Men att privata näringsidkare har rätten att diskriminera myndiga personer är kanske ingen överraskning i borgarsverige. Det som är mer förvånande är väl när den här diskrimineringen spiller över i DIY-arrangemang. Det anordnas ideligen svartklubbar, svartfester och källarspelningar i Stockholm där åldersgränsen ligger på 20 eller 21, om inte mer. Hur motiveras det? Vill man ha en mer köpkraftig publik? Vill man slippa stök? Vill man ha en mer ”mogen” nivå på arrangemanget? Det mesta går faktiskt att styra utan att blanda in ålderskortet. Är man rädd för stökighet kanske man inte ska bjuda in 3000 facebookvänner i ett öppet event. Vill man ha köpkraftig publik kanske man ska driva klubb på Debaser eller Trädgården. Det är ju förstås i DIY-sammanhang helt upp till arrangören själv att välja vilka som den vill välkomna – men snälla, kom då ihåg; åldersdiskriminering är också en form av diskriminering.

/MH



2 Responses to “Kommer ni ihåg när ni var sjutton år?”

  1. Starka minnen av att mygla sig in på Ugglan när man var typ 16. Minns också att det alltid var snubbarna runt 30 som blev asfulla och störde spelningarna. Kom ihåg att en kompis råka välta en pryl i publikhavet vid ett tillfälle och misstänkt nära inpå gjorde de ett utskick där de höjde åldersgränsen till 21! Det var störigt, men att försöka ta sig in på ställen man inte får hör väl den fasen till? Poängen från arrangörernas sida är nog att man vill hålla låg profil: fulla tonåringar ser sämre ut i samhällets ögon. Risken att få påhälsning av ordningsmakten ökar ju desto yngre folk du tar in. Man ser igen och igen hur det används som motivering för diverse suspekta ingripanden, ”De förleder ungdomen” s.a.s.

  2. Bo: Nu är ju Ugglan inte en svartklubb, men minnen av att smyga in på Ugglan har jag också. Personligen tycker jag att deras 21-årsgräns eller 23-årsgräns (eller vad det nu var) var totalt obegriplig och kontraproduktiv. Minns när jag som tjugoåring ville gå och titta på Christian Marclay, att kvinnan i dörren tyckte det var fruktansvärt spännande och roligt att en så ”ung” person var intresserad, men trots detta nekade mig.

    Att bli nekad på ställen kanske ”hör den fasen” till, men ska det vara så? Om arrangörerna vill hålla låg profil finns som sagt en mängd bättre sätt. Men framförallt tycker jag inte att rädsla för ordningsmakten ska legitimera arrangörers diskriminering av myndiga personer. Så lätt ska vi väl inte låta oss skrämmas.

    /MH


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: