29:90 om prestigelösa rum

21Maj13

Foto: Gavin Maycroft
Foto: Gavin Maycroft

29:90 är Nini och Lotti, för tillfället aktiva i Stockholm. Deras enda släpp hittills är en kassett som endast gjordes i tio exemplar för att ha något att ge bort efter en spelning. Under tidig vår 2013 har de varit på europaturné tillsammans med Målgrupp från Stockholm och det polska bandet The Kurws.
AE träffade Nini och Lotti i stockholmsförorten Vårberg över kaffe och fikonbollar.

Under det senaste året har det gått att se 29:90 live på en rad olika platser i Stockholm; allt från Distrofestival på Kulturhuset, till Hemliga Trådgården och till hippiefest i ett stort kollektivhus.
Förutom syntar, distpedaler och mikrofoner har de till sin hjälp haft suggestiva videoprojektioner gjorde av Damla Kilickiran. Trots sina, eller kanske snarare tack vare, olika musikaliska bakgrunder bildades 29:90 våren 2012. Lotti som alltid varit intresserad av ljud har suttit hemma och skruvat på diverse elektronik, leksakssyntar och circuitbendat hela dagarna. Nini, som först på senare år börjat hålla på musik, berättar om hur svårt det varit att ta det där första steget och börja spela.

Nini: Det blir som en distans, från ett första intresse till ju äldre och äldre du blir, och avståndet där emellan gör det ännu svårare att ta tag i intresset som ligger där längst bort i distansen. Möjligheterna känns helt plötsligt extremt långt borta, av en väldigt dum anledning.

Nini berättar också om hennes musikskapande som en process, något som nästan blivit som en dialog med hennes förflutna och hur det där avståndet kanske snarare visade sig vara en väg mot där hon är idag.

Lotti: Nini är gammal själ som alltid hållit på med musik, fast hon inte fattar att hon gjort det.

Hur gör man för att få folk att upptäcka att de håller på med musik, fast de inte vet om det?
Nini: Jag tycker det handlar om att skapa prestigelösa rum där du kan utveckla sådana känslor och tankar, speciellt som barn. Att få möjlighet att höra sin röst genom en förstärkare eller högtalare, och helt plötsligt bli medveten om hur man låter, om vibrationer och bas, sådant kan absolut påverka hur man förhåller sig till musik sedan i framtiden. Musiken kan hjälpa människor att få göra sin röst hörd, helt på sina egna villkor, på ett språk man känner sig trygg i, där det inte finns några regler.

Det var också i ett sådant prestigelöst rum som 29:90 bildades våren 2012. Lotti frågade om Nini höll på med musik och Nini svarade nej, men att hon hade gjort lite småsaker som Lotti kunde få höra, och så skickade hon det till Lotti. Sedan träffades de hos Lotti och lät varandra få vara där de själva var i musikskapandet.

Nini: Jag var så himla glad efteråt! Att det var första gången jag träffade någon och gjorde musik på det här sättet, att jag vågade.

Lotti: Det var som om vi satt och pratade med varandra när vi satt och höll på med musik för första gången tillsammans, att musikskapandet blev som en kommunikation oss emellan och att vi efteråt sagt att ”ja vad bra, vi kom ju överens” haha.

Efter detta började de leta runt efter ställen att vara på, för de insåg att de skulle vara alldeles för högljudda för att kunna fortsätta vara hemma hos Lotti och repa. Repa handlar dock lika mycket om att fika och umgås, som att aktivt sitta och göra musik, och att detta i sin tur också tillhör det här prestigelösa rummet utan regler.

Lotti: Men även om det är skönt att slippa regler kan det också vara spännande att jobba utifrån en form.

Har ni några låtar, eller jobbar ni mer kring vissa ljud?
Nini: Vi har vissa ljud som vi hela tiden utgår ifrån, som är grunden till olika låtar. Det är ändå låtar, fast de tar sig väldigt olika i uttryck. Nu när vi varit ute och spelat live mycket har det varit spännande att se hur vissa låtar byter skepnad utifrån vilken kontext vi befinner oss sig i. Låtar kan låta helt olika beroende på vilket ljudsystem som finns, hur rummet är, om det är tänt eller släckt när vi spelar, hur publiken är.

Strukturen i låtarna utgår från en loop som Lotti spelar på sin synt och från Ninis text och ord. Dessa två är alltid konstanta, men sen kan melodin Nini sjunger eller skriker förändras, och samma gäller syntloopen som också kan ha olika takt. Lotti spelar även trummor eller slagverk, där det alltid finns ett visst mönster men som också är föränderligt. Vissa kallar Lottis synt för ”oberäknelig” för att det inte bara är att trycka på en knapp så kommer loopen färdig och klar, utan att detta måste jobbas fram under ett tag. Syntloopen som sedan sätter grunden för spelningen kan ha helt olika skepnad från gång till gång, och framkalla olika känslor som gör att spelningen får ett visst uttryck.

Lotti: Jag tycker om den lite hemliga känslan som kan finnas i musik ibland, att det finns flera lager som lyssnaren själv får utforska. Ett exempel är Ninis texter, som är skriva på svenska, men där orden är väldigt svåra att höra och som förhoppningsvis gör lyssnaren nyfiken och att den kanske försöker ta reda på dem.

Nini: Ja, att texten inte är i centrum bidrar också till att det är lättare att dela med sig av sig själv och sina tankar.

Vad är det som gör en bra respektive dålig spelning?
Lotti: Det blir svårt när vi är påverkade av en massa yttre faktorer som dåligt humör eller dålig dag, och sedan gör att vi inte når varandra. Att vi står där på varsin sida och kokar våra ingredienser var för sig. Vi föredrar att inte spela på en scen, utan på ett golv där det känns som om vi och publiken smälter ihop och man står på samma nivå, för vi får så himla mycket från publiken. Ibland kan i och för sig en upphöjd scen innebära nya spännande saker, som uppmickade trummor som gör att det blir nya intressanta ljud.

Hur kommer det sig att ni var på turné med The Kurws?
Nini: Julian från Målgrupp var i Polen och spelade med The Kurws i december, och då föddes tanken om att åka på en turné tillsammans. The Kurws var med och öppnade ett kulturcentrum Wroclaw för en massa år sedan, och de är måna om att prova nya saker. The Kurws sätt att arbeta är så himla inspirerande. De är öppna, tycker om att träffa nya människor och de turnerar väldigt mycket, allt för att de brinner för kulturutbytet som följer med.

Lotti: Turnén varade i tre veckor. Vi var i Belgien, England, Tyskland, Holland, Frankrike och Polen.
Fan vad vi lärde oss mycket! Ena dagen fick vi spela på en stor scen, nästa dag var vi i ett litet punksquat och andra dagen spelade vi på en slags country club i Bristol.

Finns det någonting ni såg eller upplevde under er turné som ni önskar att ni kunde ta med er till Stockholm?
Nini: Squatmiljön är otroligt inspirerande, och även det som senare mynnat ut i så kallade ”house projects” (huskollektiv). Jag önskar verkligen att möjligheten att inte behöva leva på så mycket pengar fanns här också, det går ju inte här.

Lotti: Nä, det finns verkligen inte sådana möjligheter här. Kanske om du åker ut långt på landet och ställer din husvagn där. Eller OK det finns vissa platser där folk utanför Stockholm bor, men det är ändå väldigt svårt att leva en alternativ livsstil för det är så himla strikta regler här.

Tycker ni att ni är en del av en ”stockholmsscen”, finns det ens någon sådan?
Lotti: Jag tror jag egentligen känner mig alldeles för ny i Stockholm.

Nini: Ja, jag med.

Lotti: Men visst, det finns en grupp här som möts ibland, genom samma intressen och det handlar inte bara om musik utan kan vara politik också. Folk har viljan att arbeta för det som de tror på och trivs i, men också en vilja om att få det att växa och få in fler engagerade personer.

Nini: Det finns verkligen en början på en scen eller vad man ska kalla det, men inget är riktigt färdigt än och det känns fortfarande ganska stängt för dem inom grupperna som har tillgång till det. Det är dessutom alltid en fråga om ett nu. Jag önskar det skulle bli mer dialog, mer utbyte med förorterna och en sammanlänkning av folk som vill åt samma håll, för då tror jag det skulle hända riktigt feta saker. Det vore också bra om det var enklare att få låna ställen att vara på, typ ”klart ni ska få tillgång till det här stället ikväll, vi litar på att ni tar hand om det” och så behöver det inte vara fast i sten att man alltid ska vara där eller nåt.

Lotti: Mer kommunikation! Fast, för att återgå till frågan. Det är klart vi är ett stockholmsband, vi bor ju och arbetar här.

Nini: Ja, det är ju det vi lever i som påverkar musiken, och det är ju det här samhället vi är en del av, och det kommer alltid att påverka. Om vi hade bott någon annanstans hade det låtit annorlunda.
Jag känner att vi fått mycket hjälp med replokal och sånt där.

Lotti: Jag vet kanske egentligen inte vad en scen är för någonting. Men alltså när jag kom till Stockholm för ett och ett halvt år sedan blev jag så himla glad för att jag såg att det fanns någonting här.

Nini: Jag blev också jätteinspirerad när jag såg vad som hände här.

Lotti: Jag har sett jättemycket bra band här! Ett exempel är Gavin som arrangerar Mother, han har tagit hit supermycket bra musik. Det finns massor av bloggare, musiker, konstnärer, musikälskare (eller vad man vill kalla sig!) och andra som jobbar för samma sak som har fört fram musik från Stockholm också, och jag antar att det tillsammans är vad som är stockholmsscenen. Jag har blivit introducerade till en del av den och att det känns jättefint. Vi har som sagt fått hjälp med replokal, utrustning, spelningar och kontakter och en massa saker. Jag känner mig väldigt glad över det och jag blir inspirerad och peppad av folks engagemang.

Nini: Det vore bra med någon typ av forum eller plattform på internet, där det kunde ske utbyte och kommunikation mellan städer och länder som delar samma typ av kulturella intressen, politiska visioner och öppenhet. Det skulle vara fint om något kunde växa fram ur en konstruktiv plats.

Vad skulle det betyda för en ”musikscen” med sådana platser tror ni?
Lotti: Jag tror det skulle öppna upp mer, det kanske skulle få fler människor att börja skapa. Det skulle finnas ett självklart rum att vara i.

Nini: När vi var i squatsen och sådär, fick jag känslan av att folk hade mycket kontakt med varandra på olika ställen, det blev som en slags dialog mellan olika städer och platser, och folk hjälper och backar upp varandra. Det känns ödmjukt, okrystat och skapar tillit mellan människor.

Lotti: Ja, det är ju det det handlar om egentligen, att skapa ett rum där människor bara får finnas och ta ner det till en mänsklig nivå. Vi borde få känna oss mer trygga med att göra saker tillsammans utan gränser.

Jag får intrycket av att miljön är väldigt viktig för er, vi återkommer till det nästan hela tiden. Att ni möttes och skapade ett rum för er själva som band, att det spelar roll om det är mörkt eller ljust när ni spelar och att det påverkar musiken, att squatmiljön är inspirerande. Miljön, både fysiskt och psykiskt, ska vara öppen för att underlätta för skapande.
Nini: Ja, och om sammanhanget tillåter skapande och den skapar tillit mellan människor, då spelar det egentligen ingen roll var man befinner sig rent fysiskt.

Vad har ni för framtidsplaner?
Lotti: Vi ska ge ut ett ny kassett och planen är att Hockey Rawk ska ge ut den.

Nini: Och sen ska vi bara fortsätta med det vi gör. Vi är fulla av nya tankar efter turnén som vi ska försöka bearbeta!

Lotti: Nu har vi ju spelat ett tag, och vi har en massa inspelningar från replokalen när vi experimenterat och lekt med musiken. Sen har vi också det från när vi spelat live, så vi har liksom fått ihop ett ganska stort material som känns sammanhängande. Det skulle vara roligt att knyta ihop det där på något sätt. Typ jobba mer kring själva inspelningsprocessen, det har vi faktiskt inte gjort.

Nini: Och sen vill vi såklart starta mer internationella utbyten. Nu när vi fått in en fot i Polen skulle det vara kul att göra något utbyte mellan Polen och Sverige, typ under en månadsperiod med kreativt skapande. Sen kanske det kan bli en slutfestival eller något. Vi vill så himla gärna öppna upp gränserna lite mer.

http://tjunio-nitti.tumblr.com/

https://soundcloud.com/#tjunio-nitti

/AE



No Responses Yet to “29:90 om prestigelösa rum”

  1. Kommentera

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: