Dokument #1: Dom kallar oss folkbildare

22Feb13

stoej

Jag bloggar från ett tåg. Jag är för närvarande på väg ner till Köpenhamn för att besöka minifestivalen DOKUMENT #1, som är en samproduktion mellan underjordiska lokalen Mayhem (nära knuten till Iceage/Posh Isolation-kretsen, eller ”the new wave of danish fuck you” om man så vill) och Köpehamns Huvudbibliotek. Två konsertkvällar, en på Mayhem (fredag) och en på biblioteket (lördag), totalt nio band (mer eller mindre kända akter såsom Iceage, Lower, Damien Dubrovnik, Lust for youth, Puce Mary m.fl., och några nya bekantskaper). Allt ska utmynna i en dubbel-LP som dokumenterar festivalen samt samlar diverse utgångna kassetter, b-sidor, osv. Den halvt kaxiga, halvt hjärtliga sloganen ”Vi kalder det folkeoplysning” sammanfattar det hela.

Konserter med modern alternativ musik på bibliotek är ovanligt men inte världsunikt. Under etiketten Bibliotekspop har det skett en del sporadiska spelningar på Stockholms Stadsbibliotek (bl.a. Promise & the Monster), och Bibliotek Film och Musik i Kulturhuset arrangerar den återkommande minifestivalen Under bar himmel (i somras med Musette m.fl.). Men ambitionerna verkar något begränsade, om man jämför med tvådagarsfestival och LP-släpp.
På Københavns Hovedbiblioteks hemsida finns t.ex. en egen flik för ”Arrangemang” under Musik-kategorin. Stockholms Stadsbiblioteks har en övergripande kalendersida där jag hittar 8 kommande kalenderinlägg märkta ”Musik” (att jämföra med 59 märkta ”Sångstund”). Det är dessutom långt ifrån alla som faktiskt handlar om livemusik.

Jag märker själv att när jag skriver om detta så blir det direkt underförstått att det är ett problem. Det är lätt när man pratar om t.ex. bibliotek att automatiskt klaga på att de halkar efter, inte fattar vad kidsen vill ha osv. Samtidigt har vi ju sett att många av de bibliotek som skulle plocka in iPads, tv-spel osv. blev långt ifrån den succé som förutspåddes.
På samma sätt är jag inte helt säker på att det faktiskt är t.ex. stadsbibliotekets jobb att exponera alternativ musik. Inget ont om projektet, det är bara det vanliga problemet när man ska jobba inom de stora kulturinstitutionerna. Det kan säkert vara bra att ”undergroundscenen” (hur underground t.ex. Iceage nu egentligen är) sticker upp huvudet i offentligheten ibland så att de nyfikna kan få en inkörsport, men i längden tror jag inte man tjänar på att hänga på kulturhus osv. alltför mycket. Det ligger lite i massinstitutionens natur att den inte direkt inbjuder till spontanitet. Den byråkrati och praxis som gäller för ett författarsamtal eller en klassisk musikkonsert kan självklart sabba totalt för t.ex. en HC-spelning. Frågan är om fördelarna överväger nackdelarna eller tvärtom.

”Hovedbiblioteket bliver forvandlet til undergrundsspillested for en aften” står det på bibliotekets hemsida. Det kanske är petigt att haka upp sig på ordval men jag får lite ”farsa som försöker vara hipp”-vibbar av just den säljtexten. Kommer verkligen biblioteket förvandlas till undergroundhak? Eller kommer det fortsätta vara ett bibliotek? Vi får väl se imorgon!

/HS



No Responses Yet to “Dokument #1: Dom kallar oss folkbildare”

  1. Kommentera

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: