»Som jag ser universum utan slut ser jag också huvudet som oändligt« (dagens outfit)

02Jan13

Mole Says Hi

Mole Says Hi – »Lily lavender ”Joy of it” – Fusion Confusion« 7″ (Hockey Rawk, 2012)

Sist jag skrev om Mole Says Hi hade hon precis släppt en kassett som jag i princip tokhypade. Jag älskar fortfarande Mole Says Hi för att det är en käftsmäll och raka motsatsen till så mycket som rör sig runt omkring oss för tillfället.
Mole Says Hi’s senaste sjutummare känns mer genomarbetad än tidigare nämnda kassett, kanske beror det på formatet – att en sjutummare med sin begränsade tid gör det viktigare att fokusera på de låtar som ska vara med. Själv är jag faktiskt inte överdrivet förtjust i sjutumsformatet just på grund av att jag ofta vill ha mer. Men bortsett från detta! Som vanligt när vi talar om Mole Says Hi leverar den nya skivan smäktande melodier, stämsång, konstiga instrument och feministiska undertoner gömda i femtiotalsdoftande doakörer. Alltså älskar såklart. Jag kan tänka mig att det är lätt att avfärda Mole says Hi:s musik som oseriös eller enbart ironisk, men jag tycker faktiskt inte det. Det finns ett djupt allvar som ligger i grunden av de här låtarna och jag tycker det är viktigt att plocka fram den poängen. Jag längtar dock fortfarande efter det där texthäftet.
Mole Says Hi är aktuella med en livespelning på Arts Birthday Party i Stockholm, Södra Teatern, den 12e januari 2013.

Yo Amoeba »Snooze EP« CD (Egen utgivning, 2012)

Jag har länge försökt att skriva om den här skivan faktiskt, men inte riktigt kunnat formulera mig. Yo Amoeba är Therese Holm från Göteborg. Musiken är  gitarrbaserad och experimentell, med fokus på ljudexperiment och sökande. Det är just mycket i musiken som för tankarna till sökande, en strävan efter att hitta det rätta ljudet, den rätta tonen eller den rätta melodin. En resa tillsammans med lyssnaren. Jag hoppas verkligen denna skiva har många lyssnare. Den här skivan får mig att tänka på varför jag överhuvudtaget började lyssna på musik, för det handlar om att upptäcka saker. Det är en otroligt befriande känsla. Therese Holm har verkligen en förmåga att blanda det experimentella med fullkomligt briljanta och vackra melodier, långa och korta låtar vävs ihop till ett enda uttryck och skivans sista låt Obetitlad sammanfattas med textslingan ”there is no way out” som sedan övergår till en lysande pianoslinga och avslutas med en distad gitarr som försvinner iväg i intet någonstans. Rekommenderas starkt.
Lyssna på Yo Amoebas soundcloud här.

Max Green Ekelin »Eyjafjallajökull« Tygpåse (Egen utgivning, 2012)

Jag köpte denna screentryckta tygpåse på Grafikskolans julmarknad för den symboliserar naturens makt över människan. Katastrofen dödade aldrig någon människa, utan effekterna drabbade främst flygindustrin och kapitalismen. Respekt.

/AE



No Responses Yet to “»Som jag ser universum utan slut ser jag också huvudet som oändligt« (dagens outfit)”

  1. Kommentera

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: