»Jag har inga miljoner men jag vet vem jag är« (dagens outfit)

29Nov12

V/A »Nordöstra Malmö« KS (Elbogen Fonogram, 2012)

Det finns en poäng i att uppmärksamma din lokala scen. Även om den lokala scenen inte sträcker sig mycket längre än några kvarter runt Värnhemstorget, och även om den lokala scenen mest består av dig och två kompisar till som gör musik under ett dussintal olika alias. Kanske kan man lura sig själv (och andra) genom att skapa en scen som inte finns, sa HS en gång. Det är oftast första steget till att bygga upp en livaktig musikkultur: att hitta på en allmänhet kring något som det inte finns några allmänheter kring än; trots att det borde finnas. Så hur är läget i Nordöstra Malmö då? Ptja, helt okej, om man får lita på Elbogen Fonogram. Hur mycket av dessa akter som är obskyra sidoprojekt av diverse Amph- och Arkhe-medlemmar låter jag vara osagt, men som samlingskassett är det här ganska trevlig lyssning. Skarpast gillade jag Amph och Mirrors Are Black; Arkhe distar på ett lite osofistikerat sätt i min hemmastereo och Teufelsdröckh höll mitt intresse uppe ungefär hälften av tiden. Men framför allt är det trevligt med rejäla styrkebesked från södern med jämna mellanrum.

V/A »Tapeworks Volume VI« KS (Hästen & Korset, 2012)

Det finns olika metoder för att sätta ihop samlingssläpp som illustrerar en scen. Man kan skapa en scen runt ett geografiskt område, som Nordöstra Malmö; eller som i det här fallet, skapa en scen kring ett visst musikaliskt arbetssätt. Mattias Gustafsson har den senaste tiden curerat en intressant serie samlingskassetter som alla bygger på att artisterna använder sig av magnetband i sin kompositionsteknik. Fokus ligger på svenska artister, även om undantag görs. Alla med rötterna i den experimentella scenen, många specifikt i den samtida industriscenen: Orquere, Treriksröset, Arv & Miljö, Cryme, Jaakko Vanhala, Amph, Framtid, med flera. Faktum är att jag gillar så gott som varje spår, ytterst ovanligt när det gäller samlingar. Orquere levererar ett smattrande, rytmiskt stycke som för tankarna till CDn på Ljud & Bild Produktion, Daniel Fagerström låter ett drömskt syntsvep växa under en pruttig kassettloop, Treriksröset gör proffsigt crunchig noise, Black River Family Band har den intetsägande låttiteln till trots ett extremt svängig bidrag, och Framtid (stockholmaren, inte de japanska crustarna) avslutar episkt med ett melodiskt stycke som skulle kunna vara saxat ur valfri Carpenter-dystopi. I en tid där samlingskassetter bokstavligen sköljer över paypalshopparen är det är ovanligt med tapes som håller så hög kvalitet att de lika gärna skulle kunna vara släppta på vinyl. För nog brukar formatet trots allt spela roll (åtminstone omedvetet) när det kommer till artisters ambitionsnivå.

/MH

Croatian Amor »Mermaids of Jadransko« KS (Posh Isolation, 2012)

Angående det MH skriver ovan om att bygga upp sin egen scen så får väl kretsen av band kring Posh Isolation/Mayhem ses som ett lyckat exempel på det. Lower säger i nummer 20 av det trevliga australiska fanzinet Down & Out att en av orsakerna bakom glorifieringen av ”Köpenhamnsscenen”, som givetvis bara är ännu ett kompisgäng (om än stort), kan vara att det finns en viss estetik som går igen i många av banden. Den estetik & image (+ lokalpatriotism) de blandar med musiken lyckas fånga uppmärksamhet och dessutom förmedla en bild av en ”enad front”.
Jag har lyssnat en hel del på Croatian Amors tidigare tape ”The Mars Quarter”. Jag associerade mycket till tidiga Lust for Youth (när de var en duo, modell 2009-2011) som verkar vara en ständig inspirationskälla för danskarnas mer melodiska utgjutelser, men dessutom gav framför allt B-sidan mig lite av den där stämningen som jag tyckte var så märkvärdig med första LFY-kassetten.
Temat för ”Mermaids of Jadransko” verkar vara en för Posh Isolation typisk symbolisk blandning av sexualitet och Europas historia & politik (Jadransko är Adriatiska havets namn på kroatiska & slovenska) och musiken är uppbyggd kring loopade fältinspelningar, synthslingor, feedbacknoise och röstsamplingar. Det påminner om ”The Mars Quarter” men jag tycker mig höra en lite större variation mellan låtarnas tempo och stämningar än tidigare. Jag skulle gärna sett en tydligare sång/text som hade kunnat knyta samman det hela mer, just texten var en av de saker jag gillade bäst med förra tapen.
För mig är ”Mermaids of Jadransko” bra, stämningsfull modern industri, men sett i sitt sammanhang känns den lite som en parantes. Posh Isolation och Croatian Amor gör det vi vet att de kan göra och gör det bra, men överraskningarna är inte SÅ många. Jag hann inte plocka upp något ex av nya Croatian Amor-tapen ”Vagina Sword” som släpptes precis efter denna (i 39 ex…) men till nästa släpp tror jag vi kommer få se om Croatian Amor utvecklas och verkligen blir något spännande, eller om det mest kommer vara ett helt ok dussinsidoprojekt; som absolut kommer ha sin plats i det nya köpenhamnska musikundret, men kanske aldrig kommer bli en av de starkare korten där. Den som lever får se.

/HS



No Responses Yet to “»Jag har inga miljoner men jag vet vem jag är« (dagens outfit)”

  1. Kommentera

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: