»Människohav har jag piskat till blod och deras oroliga brus har jag tystat för evigt« (Dagens Outfit)

02Jul12

Sverige LP (Release The Bats, 2012)

Den anrika skivetiketten Release The Bats går i graven med sitt sjuttionde släpp, och försöker på sedvanligt ambitiöst manér skildra den svenska scenen med åtta olika artister från tre svenska städer. På hemsidan presenteras syftet med klar tydlighet: ”Initiated in 2011 and curated with a strict hand, the intention with Sverige was to showcase what’s currently going on here and at the same time avoiding safe names and too established acts. All focus set on the new breed.”

Arkhe och Amph får representera Malmö, Stockholm är representerat av Händer som Vårdar och Landvarelser, och Göteborg får förstås lite extra utrymme i form av Feberdröm, Arv & Miljö, Implicit Ruin och Blodvite. I egenskap av samlingsskiva blir det förstås en ganska stor spännvidd mellan släppen – det märks helt enkelt att det är olika avsändare, vilket förstås får ses som positivt, och som ett bevis på den svenska underjordens mångfald. Och om någon nu skulle vara osäker på vilken typ av musik som får representera det blågula landet på denna plastbit, så är orienteringen ganska tydligt riktad mot industrimusikens sjabbigare gränstrakter.

Bland de smutsigare bidragen sticker stockholmska HSV samt Järtecknet-akterna Arkhe och Blodvite ut, som med mycket små medel skapar en otäck atmosfär, samtidigt som minimala förändrar i textur och ljudstyrka förhindrar spåren från att bli allt för klaustrofobiska. Feberdröm och Amph å andra sidan överraskar med tämligen rytmiska låtar som närmast kan liknas vid  någon sorts rituell förortsindustri. De vokala inslag som finns är få men högkvalitativa – som i Implicit Ruins fall, där man närmast viskpratar över något som skulle kunna en fältinspelad schaktmaskin. Överlag känns alla åtta bidrag oerhört fokuserade, och deras olika stilar kompletterar varandra samt fördjupar upplevelsen vid en genomlyssning – ett konststycke få samlingsskivor lyckas med.

Skivetikettsbaronen Matthias Andersson har med Release The Bats i tio år berikat DIY-sverige med släpp av högsta kvalitet och Sverige LP är en värdig sorti för en skivetikett som väljer att lämna scenen med flaggan i topp. Men samlingens kanske största förtjänst är nog ändå den optimism och framtidstro som den – trots det dystra anslaget – lyckas förmedla. Det bubblar i den svenska underjorden, och det kommer det att fortsätta göra i minst tio år till.

/MH

Hvit fana »Demo« CS (Nymph, 2012)

Kassetten kallas ”demo” och innehåller bara två låtar (ena sidan är blank), men å andra sidan har den ett katalognummer (Nymph #4), så om detta är en ”demo” eller ett ”släpp” är lite oklart. Jaja, spela roll. Musiken är ett ganska tvärt avbrott mot det som Nymph tidigare släppt (inte minst mot DJ Cannabiz luftiga Enya-rap). Hvit fana är mörkare och råare, och även collagen som utgör omslag har skiftat från flerfärgat psykedeliska till industrikorrekt kopiatorgråa.

Första låten är uppbyggd kring en loop av skrot, fältinspelningar eller liknande, som följs av slafsiga (på ett bra sätt) trummor , drönande synth och skriksång med mycket effekter. Det är slagkraftig (nästan hittig) domedagsrock som minner om diverse Utmarken-relaterade band i såsigheten och den allmänt gloomy stämningen, men musiken är möjligtvis råare och mer avskalad än ett band som t.ex. Ättestupa.
Låt nummer två är bara suggestiva synthslingor i lager, och distade oljudsloopar som kommer in och bryter av precis innan allting tar slut. Om första låten var Göteborg är detta nog Köpenhamn, det påminner lite om Posh Isolation-släppta svartsynthare som WAR och Croatian Amor. Spåret är med sin mörka och vemodiga men också lite romantiska ton en bra partner till första låtens mer aggressiva och utlevande karaktär, det korta formatet gör det också extra hittigt, båda spåren skulle säkert funka utmärkt som en sjutumssingel.

Det går att höra influenser i Hvit fanas musik men det blir aldrig en total ripoff, kassetten är snarare ett riktigt bra bidrag till sin genre. Extra roligt är det också att sån här musik kommer från hyfsat oprövade förmågor från Stockholm, och inte från de artister i KPH eller GBG som vi redan lärt oss tycka om. Personligen ser jag gärna mer monokrom industri och mindre färgglad ordvitsar-krautrock i Stockholm.

/HS



One Response to “»Människohav har jag piskat till blod och deras oroliga brus har jag tystat för evigt« (Dagens Outfit)”


  1. 1 Masskultur 15/6: INNERCITY (be), IGNATZ (be), VIT FANA | Ny musik för hållbar utveckling

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: