Gästcomeback: Tempus fugit

03Jan12

 

Salvete discipuli!

Om någon skulle få för sig att i dag, i skrivande stund, låta kategorisera vårt lands metropoler till en musikgenre skulle det förslagsvis kunna se ut så här: Göteborg (oljud), Malmö (flumljud) & Stockholm [hjälp, förf anm] … Det är nämligen först i min exil från Uppsala till Stockholm, på tryggt & behörigt avstånd i tid & rum, som jag har förärats med en betraktares blick. Härmed tänkte jag dela med mig av mina iakttagelser. (Enligt samma princip är jag, som ni sålunda bevittnade, fullkomligt oförmögen att dra några som helst slutsatser om den stad som jag just nu har valt att leva i, dvs Stockholm.)

Då: Uppsala.

Det fanns en tid i Uppsalas historia – jag kan inte minnas exakt när, ni får ursäkta, men det måste ha varit 2004–2005 någon gång – då staden nog borde ha positionerats till ett litet epicentrum för techno. I tidningarna – måhända i texter signerade Jenny Dumberg eller varför inte Emelie Tourettes – skrevs det om att indiepop bytte ut gitarrer mot synthar (precis som att ett band som The Field Mice aldrig någonsin hade existerat). Det var poptechno (eller technopop, om man vill vara kraftwerksk för en stund), kompakt living, och så vidare. I den lokala dagstidningen UNT skickade skribenten Emil Arvidson ut förfrågningar om att samåka svarttaxi från Marie Laveau [nattklubb i Stockholm, red anm] hem till Uppsala. I retrospektiv framstår det som tämligen onödigt, men nu börjar vi att gå händelserna i förväg.

Först måste ni nämligen beakta en av mina ytterligare betraktelser.

Till skillnad från våra tre storstäder har Uppsala fler likheter med Lund – även det en studentstad, men också en stad nästan hälften så stor eller liten som Uppsala. I städer av ovan nämnda slag har jag observerat & lärt mig följande regel: det existerar två ytterst slutna cirklar/kretsar; studenternas respektive civilisternas. Inget membran mellan de tu existerar. (Slussen är förstörd.)

För studenterna i Uppsala fanns nationsklubbarna Dynamic och Physique – den tidigare omnämnd i P 2:s program Ström, den senare med den inte direkt fjäderlätta bokningen Jerome Sydenham. Civilisterna tillbringade kvällarna på Orange, under den här tiden stadens kanske enda vattenhål. Vad som nu återstår är blott en hägring, men under sin storhetstid regerade klubbarna Rotor (som drevs av bl a Unai och Crystal Fake), Modem (med Martin Herterich och Anja Enerud, som ni säkert redan känner till) och FAP, som snart blev ett band med samma namn (och sedermera etiketten Stupid Dream). Dynamic och Physique utmynnade i technoetiketterna Kurbits respektive Aniara – två för övrigt ursvenska namn, om man får/bör/ska säga så – vars skivor numera spelas långt bort ifrån det döende ljuset från dess hemstads gatlyktor.

Sorgligt nog är detta en epok sällan uppmärksammad, omtalad, omhuldad. (Av anledningar som jag ämnar lämna därhän, måhända kan det konstateras att vi inte var särskilt många som var där!) Denna så väldigt vitala strömning riskerar därmed att falla i glömska, att raderas ur vårt kollektiva minne. Om det nu inte vore för er magister och dagens historielektion. Tur att man finns, elever!

Nu: nutidshistoria. Utöver redan nämnda technoetiketter finns Technogenic med Unai, Differnetsidoprojektet Liminals och snart även Crystal Fake i katalogen. Samtliga med – mycket riktigt, elever! – Uppsalaanknytning. Faktum är att dessa tre akters inspelningsstudior ligger inom en radie om, låt säga, 500 meter; samtliga huserade i studentbostädernas källarvåningar. Källartechno. I den motsatta änden av stadskärnan anordnar Konserthuset det återkommande arrangemanget Brus (till vilket undertecknad har gjort affisch vid ett tillfälle, för genomskinlighetens skull) och festivalen Volt, som företrädesvis har – mycket riktigt, elever! – techno i fokus.

Om någon skulle få för sig att i dag, i skrivande stund, låta kategorisera staden till en musikgenre skulle det således förslagsvis kunna se ut så här: Uppsala (techno).

Det var allt för i dag.

Valete discipuli!

/NK → KO → SO



2 Responses to “Gästcomeback: Tempus fugit”

  1. 1 W

    Kul att både Uppsalas musikliv och fina akter uppmärksammas! Tyvärr lider ju staden av att många bosätter sig ett par år för att sedan försvinna vidare, framför allt till Stockholm. Visst finns det ett par fina studiokällare, men tyvärr saknas ordentlig återväxt bland de yngre – samtliga innehavare är en bra bit över 30. Volt och Brus är båda bra tillställningar, men nationerna dränerar fortfarande alldeles för mycket publik till klubbar och evenemang där musiken prioriteras allra lägst (även om det har funnits undantag även de senaste åren).

  2. 2 NK → KO → SO

    Du har så rätt. Dessvärre glömde jag att nämna Samlingen, som ändå tillhör en del av den återväxt som du efterfrågar.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: