New brigades del 1: Kassettkultur (intro)

02Nov11

I samband med distron för några veckor sen blev vi även intervjuade i P3 Populär. Det är alltid roligt att folk är intresserade, men intervjun satte även fingret på någonting som skavt lite i våra hjärnor på sistone, nämligen fokuset på kassettband. Trots att inslaget tar upp mycket av det som vi tycker är viktigast med NMFHU (do it yourself-tänkande, experimentlusta, nyfikenhet) är det ändå kassetten som blir någon sorts rubrik.
Detta är som sagt inget unikt för P3, och visst kan man förstå att folk som inte är vana vid musik på kassett behöver vrida och vända lite på fenomenet, men NMFHU är ingen intresseklubb för kassettband. Ibland har vi hamnat i situationer där vi nästan fått försvara kassettbanden, fast hela diskussionen egentligen borde handlat om något helt annat (t.ex. politik).
Rasmus Svensson
, känd från bl.a. Smycken, säger vist i vår film att do it yourself, precis som punk, ofta blir en estetik, men att det egentligen handlar om ett sätt att tänka, som går bortom estetik, genre etc. Det är den svårdefinierade andan av DIY vi är intresserade av, inte särskilda medium eller genrer.

För säg 8 år sen hade nätet kommit till den punkten att började det dyka upp fler och fler möjligheter att sprida sin musik på internet, och man kunde ladda hem piratkopierade ljudprogram utan att behöva ha tillgång till nån obskyr FTP-sida. Det blev helt enkelt extremt lätt att skapa och dela musik digitalt. Väldigt många la upp sina verk, men ofta mest som en sorts ”demos” för att få feedback, och inte direkt något man blir nyfiken och vill botanisera i. Det påminner väl om internet i stort: det finns mycket information och det är lätt att själv tillföra något, men det är svårt att sålla bland utbudet, informationen riktar sig ofta till ”alla och ingen”: alla kan hitta det, folk vill ha så mycket uppmärksamhet som möjligt, men det är svårare att verkligen få nån sorts verklig kontakt med sina mottagare eller ”fans”. Internet är en arena där man kan nå väldigt många människor, men de gemenskaper som uppstår är ofta löst uppbyggda. Människan på internet är alltid individ. Som MH skrev för ett tag sen så tror vi i NMFHU att ”det är när människor möts som den verkliga magin sker”.

Sedan dess har det dock bara dykt upp fler och fler kassettsläpp. Det finns inga exakta brytpunkter, men någonting förändrades. Jag tror att mediet i sig inspirerar till att tänka nytt, eftersom det på många sätt funkar tvärt emot internet. Det krävs mycket mer arbete än om musiken publicerats på mp3 – någon måste bry sig tillräckligt mycket för att skaffa tomma band, dubba, vika omslag, posta ut, osv. Det spelar roll var kassetterna befinner sig: hamnar de i en låda under artistens säng är det ett misslyckande, de måste helst förflytta sig till andra människor. En mp3 på en server ligger där den ligger, oavsett hur många som är intresserade. Det är svårt att se hur mycket engagemang som ligger bakom en mp3, men ett kassettsläpp utstrålar all tid och energi som lagts ner i det. Kanske var folk lite svältfödda på den här typen av tankar.

På något sätt verkar kassettens fysiska, långsamma och lite krångliga karaktär ha att göra med en vilja att hitta gemenskaper av ett annat slag än den mer typiska masskommunikationen på internet. Det finns nog massa förklaringar till den här bredare längtan, men poängen är att kassetten bara är en symbol för detta. Analoga och fysiska format kan få oss att tänka utanför internet och därmed också utanför den typ av individualiserade, anonyma gemenskaper som uppstår där, men sen kan vi självklart överföra det tänkandet på andra saker än just kassettband.

Under rubriken ”New brigades” kommer vi framöver att titta närmare på några nya och spännande aktörer på den svenska musikscenen. Först ut är tre nya kassettetiketter: Pissoar, Nymph och På Månen. Inte för att de släpper på kassett, men för att de har rätt tänk, att de verkar vilja något med vad de gör.



2 Responses to “New brigades del 1: Kassettkultur (intro)”

  1. 1 dj kat show

    Åh, en HVUUD-tape! Faen va snykkt!

  2. 2 Elina

    Det ärar mig att detta inlägg publiceras på min födelsedag. Har alltid älskat posten, handtryckt merch och framförallt kassetter. Ibland förstår jag inte varför jag gillar det. Man måste ju – som ni skriver – försvara detta krångliga och bakåtsträvande tänk. När folk frågar hädanefter kan jag ge dem en länk till denna sida. Tack för att ni tog orden ur munnen på mig! Det handlar inte om retro-tänk eller stil. Utan om själva känslan av att någon annan människa skrivit orden på konvolutet med en penna. Som luktar.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: