»Denna gång är det jag som börjar tala« (Dagens Outfit)

07Feb11

Det grymma svärdet # 6 (Lystring förlag)

Lyxfanzinet/boktidskriften Det grymma svärdet har fyllt den aktningsvärda åldern av sex nummer, och har lite på gott och ont hittat sin form. På ont i de skönlitterära/självbiografiska/essäistiska inslagen av varierande klass och intressefaktor, samt att hela grejen med hemliga lappar och anonyma konstyttringar tappat stinget lite och blivit mest en ”kul grej” (snarare än ett försök att avdramatisera och avprofessionalisera idén om konsten). På gott gillar jag DGS öppenhet, att vem som helst kan bidra, eller bli skribent av misstag bara genom att t.ex. delta i diskussioner på internet. Även om detta kanske bidrar till den varierande kvalitet jag nämner innan. Som redaktör Pontus Lundkvist själv skriver: det duger inte att klaga på andra så länge man inte kavlar upp ärmarna och försöker göra något bättre själv, så jag får väl ge mig på att skicka in lite bidrag till nästa nummer helt enkelt.

Nummer sex är inte det bästa jag läst, men ett av de roligare (och maffigare) på sistone. Jag hade störst nöje av intervjuerna: Malga Kubiaks egenartade mailkorrespondens, Martin Helges djupgående och personliga intervju med Steso Songs, Sabina Ostermarks kompispeppiga dito med MAG, och Pontus frågestund med Kristian Olsson från Alfarmania (som lyckas med konststycket att både sprida en gnutta ljus och spä på mytbildningen kring sig själv och kanske framför allt Blood ov thee Christ-Harri). De delar där olika kulturaktörer får berätta mer fritt om sin egen verksamhet går lite upp och ner, men visst finns det fina guldkorn där med. Gillar t.ex. texten om Punkkarnevalen.

Det (uttalade) ”osynliga temat” för numret är sellouts, och jag drar mig till minnes DGS # 1 där Pontus skrev att tidningen inte skulle bli ”Missnöjesguiden”, att man skulle lägga uppmärksamhet på sånt som var bra och gott snarare än att dissa sånt som är dåligt. Den ambitionen är borta, också på gott och ont. Temat märks främst i polemiken mot Debaser (välförtjänt) och i här och där återkommande referenser till ”hipsters”, stockholmare i allmänhet, osv. På gott tycker jag det är bra att DGS tar tydlig politisk ställning, på ont förstår jag verkligen idén med att inte öda energi på negativitet; det är helt enkelt ganska tråkig och sur stämning emellanåt. Nu har jag redan innan gått och stört mig på kringkastandet av begreppet ”hipster”, och det kanske är nån annan än DGS skribenter jag är sur på, men jag känner att folk kunde använda sin energi bättre och smartare. Om det fanns någon sorts genomtänkt politik (att slänga ut profitörer från DIY-scenen) bakom så visst, men debatten verkar ju mest handla om att döma folk man inte känner efter vilka kläder de har. Som spelningsarrangör ser man någorlunda vilka som är genuint intresserade (de kommer på ens spelningar), och det brukar ha mycket lite att göra med huruvida de rullar upp mössan över öronen eller inte. Det kan vara något av en åldersfråga: de som skriver i DGS är nog generellt äldre än mig och kanske därav bittra över att ha sett sina gamla kompisar tappa intresset och ambitionerna. Amerikanske fanzinisten Karl Bakla förklarar att han inte har något problem med att folk slutar vara punk, men att han oftast hatar det liv de väljer istället. Detta för övrigt i samma intervju som Pontus utan vidare kommentar kastar fram idén om 70- och 80-talisterna som den generation som kan komma att hålla sig true livet ut. Det är väl alltid något att hoppas på.

/HS

Anunnaki – Ät Gud CS (Ve & Fasa, 2010)

Det fysiska exemplaret av denna kassett damp ner i min brevlåda för ett ganska bra tag sedan, men försvann sedan i kassettvimlet hemma. Lustigt nog så var det även en helt tom kassett jag hade fått, men med dagens teknik så kan ju sådana missar kompletteras med mp3-filer.

Nåväl. Anunnaki är tydligen inte bara en grupp sumeriska gudar, utan även en enmansakt från Lidingötrakten. En tämligen ung enmansakt dessutom, och sådant bör ju alltid premieras. Jag fick höra att det skulle handla om någon sorts postpunk, men det påminner snarare om gammal västkustsk indiedist i stil med Franke, eller möjligtvis det där popbandet alla tjatade om 2003; Radio Dept. Huruvida det nu är postpunk eller inte spelar ju mindre roll. Ur en synvinkel är ju låtarna på kassetten skapade efter punken, och skulle således kallas postpunk. Ur en annan synvinkel så dog punken någon gång under slutet av sjuttiotalet, och då ska alltså allt därefter logiskt sett vara postpunk. Ur en tredje synvinkel är detta kanske världens äldsta och minst relevanta diskussion. Hursomhelst är det inte dåligt. Det är faktiskt svängigt och catchy, precis som god popmusik ska vara. Ibland önskar jag att det hade varit lite mindre studentikosa låttitlar, lite mindre digitaldist och fler psykadeliska syntjam som »Ålderdomshemmet«. Men det jämnar ut sig under kassettens gång. Jag märker att jag sitter och nynnar med i gitarrslingorna och föreställer mig att jag åker 11ans spårvagn mellan Gamlestadstorget och Bellevue. Varför, vet jag inte.

/ MH



4 Responses to “»Denna gång är det jag som börjar tala« (Dagens Outfit)”

  1. 1 erik selim

    På min tid hette den där upprullade mössan ”att ha mössan dc” och jag trodde i min enfald att band som scream, fidelity jones, rites of spring och nation of ulysses var i ropet igen. Har jag missförstått något?

  2. Jag tänker inte svara för HS räkning, men i min värld heter det också så. ”Sotarmössa” är annars är populärt begrepp, även om jag aldrig har hört någon använda det IRL. Frågan är ifall de hipsters som åsyftas i DGS vanligtvis lyssnar på rites of spring?

    /MH

  3. 3 erik selim

    En bra fråga, man kan ju alltid hoppas.

  4. 4 P Lundkvist

    Hej! Redaktörn här. Jag blev upprymd av den här recensionen, verkligen kul att någon bryr sig. jag håller med om vartenda ord. Fast det där med ”bli skribent av misstag bara genom att t.ex. delta i diskussioner på internet” stämmer ju inte precis. Vet inte om vi ”hittat formen” heller förresten, men det känns som vi är på god väg. Du är hjärtligt välkommen att skicka in något.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: