Rening & urladdning – en intervju med Rännstensungar

09Jan11

I oktober 2009 dök två dittills okända akter upp på den svenska industrikartan: Rännstensungar och Fogde släppte en mycket sympatisk (men aningen förbisedd?) splitsjua på den likaledes okända etiketten Konsortium Lithopedion. Bakom namnet Fogde döljer sig Erik Wahlberg, som tidigare bl.a. gjort musik under namnet Konstruktor, medan Rännstensungar är Joel Danielsson, en nykomling på scenen. Musiken beskrivs av upphovsmännen själva som nerpissad industri och power electronics, och det bjuds på två mättade spår med svarsynt elektronik. Fogdes ”Döbelnsmedicin” är pulserande och hyfsat dynamisk power electronics inte helt olikt band som Survival Unit, medan Rännstensungar levererar ett aningen truligare och vresigare spår centrerat kring iskalla rundgångstjut. Möjligtvis är det inte det mest helgjutna man hört, men det tar Rännstensungar igen i attityd och rent hat. Sedan dess har det även dykt upp en kassett med Pestdemon, även den en elak gnisslig historia som jag varmt rekommenderar.

Joel Danielsson är något så ovanligt som en ny industri-/noisesartist som inte uppstått ur något av de kluster som de flesta nu aktiva band hör till: kretsarna kring Utmarken i Göteborg eller Singsangstudion i Malmö, Norrlandsscenen med Survival Unit/Alfarmania som förkämpe, det ”gamla gardet” av 90-/tidiga 2000-talsband, osv. HS beslutade sig för att försöka lära känna denne unge Örebroare närmare.
HS: När och hur startade Rännstensungar? Finns det några betydande skillnader på hur bandet/projektet ser ut nu och då? Har du sysslat med musik i någon annan form tidigare?
JD: Embryot till Ränstensungar startade någon gång kring 2006 i och med att jag införskaffade mig några pedaler och en Roland Sh-1000. Då var ljudbilden mycket mer primitiv, och för att vara helt ärlig så hade jag ingen anning om vad jag igentligen höll på med. Men jag visste att det jag gjorde var betydande för mig och att jag kände mig renad – urladdad kanske är ett mer passande ord – efter sessioner. Det fanns en stor dos exprimentlusta som fick mig att hela tiden utvecklas och som drev projektet framåt. Jag har hållit på med musik för mig själv och med vänner innan och under tiden. Men det har inte varit något som jag har velat delat med mig av till resten av världen. Jag försöker vara selektiv med vad som kommer ut (även när det gäller material av Rännstensungar) och det har varit Rännstensungar jag har velat ska representera mig.
Vad inspirerar dig? På din Facebooksida nämner du en rad författare, filosofer, filmare osv. – påverkar även saker som inte huvudsakligen har med musik att göra ditt musikskapande?
Det finns, för mig, två sätt som litteratur eller rörlig bild kan låta sig inspirera i den grad att det märkbart påverkar ljudbilden. Antingen är det ett konsekvent val där jag analyserat det jag tagit till mig och då strävat efter att illustrera detta i ljud. Eller så kan jag låta mig på ett mer omedvetet, eller kanske snarare ofokuserat plan, dras med i mitt eget känslotillstånd. Att helt släppa taget om tid och rum. För att ta exempel där det varit av ett konsekvent val av mig att vilja detta så kommer nästa släpp, en splitkassett på Strömkarlen, bestå av två låtar från min sida. Dessa är baserade på Simone de Beauvoir och hennes För en tvetydlighetens moral. I denna finns två stycken citat som jag valt att försöka illustrera på bästa möjliga sätt. Ord och ljud vävs samman och spåren agerar som en förlängning av citaten. Aftonland från split-7″ är däremot ett exempel där jag dragits med(ner) av Pär Lagerkvists ord. Och låtit mina impulser helt styra hur slutresultatet kom att låta.
När och hur fick du upp ögonen för industri och noise? Vad tycker du om vår inhemska scen för den sortens musik idag?
Jag har sedan tidig ålder haft ett intresse för musik och hela tiden letat upp nya band. Det handlade om ett sökande efter musik som jag kunde relatera till. Detta gjorde att jag spenderade många timmar och slantar i en av Örebros skivbutiker. En dag var det en person som uppmärksammade vad jag köpte (Throbbing Gristle) och hade en åsikt om att jag kunde kolla upp band som han trodde jag skulle uppskatta. Detta var omkring 2003-2004. Jag fick med mig en lista hem som bestående av diverse förgrundsgestalter inom industri och power electronics. Sakta men säkert började jag beta av banden och kom då på olika sätt i kontakt med bolagen Segerhuva och Cold Meat som fick agera inkörsport till den svenska scenen.
Det är en mycket frodande svensk scen som vi har idag. Nya Kassettbolag bildas titt som tätt. Det verkar inte bara vi svenskar som tycker så. Mikko Aspa från Freak Animal har gått i funderingar om en ”Swedish supremacy”. Det intressanta med svenska scenen är att det inte bara släpps mycket utan att kvalitén på släppen håller ofta en väldigt hög klass. Människorna bakom projekten tänjer på gränserna och väver in nya element som tidigare inte funnits med. Men än finns det mycket att göra.  Exempelvis borde Stockholm ta till sig lite av det som sker just nu i Göteborg i och med Utmarken. Det behövs mer av en central punkt att mötas på som inte är Fylkingen 3 gånger om året.
Du är uppvuxen i Örebro men bor numera i Stockholm. Hur är Örebro som musikstad, är din bakgrund något som påverkat dig i den musik du skapar?
Nej jag skulle inte påstå att Örebro som stad har påverkat mig på något sätt. Snarare relationer till andra människor från staden.
Under de senaste åren har vi sett ett uppsving för svenska språket på den inhemska industri- och noisescenen, och band som Alfarmania och Ättestupa verkar gå hem utomlands trots svenska namn och låttitlar, något som du också har. Hur har du resonerat kring detta, är det viktigt att Rännstensungar är på svenska?
Det har – sedan jag började – känts som det mest naturliga för min del. Eftersom det är det språk som jag dagligen omringas av så är det även det språk som träffar mig hårdast, när det träffar, så att säga. Med engelskan måste språket gå genom två led för att nå dig. Vilket tar bort direktheten i orden.
Jag vet att du har jobbat en del i vårdyrken. Ser man på industrimusikens historia är det fullt av referenser till sjukhus, vård, omhändertagande institutioner, skador, sjukdomar osv. Är ditt jobb något som inspirerar dig i din musik? Hur ser du på den stereotypa industribilden av vården (som ofta är ganska mörk och tar fasta på de mer otrevliga och grymma inslagen) jämfört med den du upplever i ditt yrke?
Jag skulle inte påstå att mitt jobb insperar mitt skapande på något sätt. Men det länkas samman med min konst i det avseende att båda för mig handlar om att utforska. Men konsten – vare sig det är med hjälp av ljud, bild eller cut-up – så är det för mig en metod att utforska områden inom mig, exempelvis det undermedventa. När jag jobbar med människor så pass tätt in på som jag gör i mitt yrke så tillåts jag få se sidor av människor som jag vanligtvis inte kommer åt. Det är ett yrke som städigt tvingar till reflektion.
Den bild som industrimusik förmedlat handlar som oftast om en förlegad psykiatrisk instution eller dylikt. Jag försöker tänka efter men kan inte påminna mig om något band som refererar till dagens instutioner. Dock finns det massa att hämta där om man så vill. Den institutionella problematiken har bara bytt skepnad.
Självporträtt av Joel Danielsson. Akvarell & tusch.
Liksom många andra på den svenska underground-/DIY-scenen har du gjort formgivning och illustrationer till egna släpp, men utöver det är du dessutom verksam som mer traditionell bildkonstnär och producerar tavlor i olika tekniker. Gör du någon skillnad på ditt musikskapande och din bildkonst? Är det olika saker du vill uttrycka, är det någondera du ”satsar” mer eller mindre på?
Jag använder de olika medierna beronde på mitt eget sinnestillstånd och vad jag vill utrycka. Det går ofta i perioder för mig där det ena går före det andra. Medierna fyller sina egna funktioner. Och som jag nämnde förut så drogs jag till att jobba med ljud på grund av den urladdning jag kände. När jag väl är klar med en låt känner jag en väldig lättnad både fysiskt och psykiskt. När jag skapar en låt så är allt så direkt. Till skillnad från när jag jobbar med bilder, där är tempot mycket långsammare och jag har helt andra mål med skapandet. I målandet försöker jag tvinga fram bilder från mitt undermedvetna och har ofta mina drömmar som förlagor. När jag då har ett färdigt verk så kan jag bearbeta och analysera mig själv på ett helt annat plan än vad jag kan med musiken. Jag känner mig sällan klar direkt efter ett färdigställt verk utan snarare mer förvirrad och undrande än vad jag gjorde innan.
Dina två släpp hittils är splittar med Fogde respektive Pestdemon. Hur kom du i kontakt med dessa artister? Gillar du särskilt att göra splittar eller är det mer ett sammanträffande att det blivit två stycken?
Fogde är en kär vän och vi båda var av åsikten att det var dags att släppa något. Att vara två hjälpte mycket både ekonomiskt och att det var fler som kunde se till att saker och ting hände. Pestdemon kom jag i kontakt med i sammband med 7″. Vi började prata och en av oss föreslog ett släpp. Också där var det skönt att vara två då vi kudne ha olika uppgifter att fokusera på, och att se till att distrubitionen skulle gå lite bättre än vad som hände med 7″.
Du har en egen label, Konsortium Lithopedion. Hittills har du bara släppt saker du själv varit involverad i, vilket är ganska vanligt på den här scenen. Är du nöjd med det eller har du ambitionen att driva ett mer konventionellt ”bolag” där du även släpper andra artister?
Under Konsortium Lithopedion så kommer det antagligen bara att släppas saker som antingen jag eller fogde är involverad i. Men jag går i tankarna att få igång ett nytt bolag där jag kommer att släppa andara akter än egna. Men den som lever får se.
Vad har du för framtidsplaner när det gäller Rännstensungar?
Som jag nämde tidigare kommer jag medverka på en samlingskassett som kommer släppas på Strömkarlen, där även Händer Som Vårdar, Female Race och Thuggee medverkar. Annars så planeras en solokassett till sommaren och jag och Fogde har talat om att få till en 12″. Just nu jobbar jag även lite på att kunna få till mitt material så det funkar live.
För mer av Joels konst samt framtida information om Rännstensungar, besök hans blogg.


One Response to “Rening & urladdning – en intervju med Rännstensungar”


  1. 1 Masskultur & Solna HQ 29/2: DAMIEN DUBROVNIK (dk), FORZA ALBINO (dk), O (se) « Ny musik för hållbar utveckling

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: