»Att ta sig tid« (Dagens outfit)

07Dec10

Viking Jews / Smycken split LP (Release the Bats, 2010)

Den senaste splittolvan från Release the Bats är mellan Viking Jews och Smycken, två välbekanta namn i NMFHU-världen. Jag skulle nästan vilja kalla dem för gamla rävar bara för att retas lite. Hannes Norrvide har en lång bakgrund av musikalisk aktivism; allt från (k)Anal tapes, Katarsis fanzine, Hairy Beast och Lust for Youth leder oss fram till Viking Jews. Rasmus Svensson är inte sämre, honom känner vi igen från bland annat Push the Buttom, inhoppande gitarrist i Pistol Disco och PWR, men kanske allra mest som Smycken.

Jag måste erkänna att jag känner viss oro inför den här skivan, inte för att den är dålig, utan tvärt om, den är en liten pärla. Oron jag känner beror snarare på att jag är rädd att den hamnar någonstans i skymundan, inuti ett oöppnat snäckskal för att dra en gammal liknelse så långt det går. Den förra splittolvan (Skeppet/ Street Drinkers) RTB släppte var en sådan given hit, det kunde liksom inte gå fel. Alla älskar Skeppet, alla älskar Street Drinkers. Även om HS påpekade i en text att den kändes väldigt splittig, så känns denna ännu mer som ett wild card även om de två artisterna tillsammans uppnår en slags fantastisk helhet. Lite djärvare, något jag personligen alltid uppskattar.

Viking Jews har utvecklats sedan jag lyssnade på honom sist (faktiskt en splitkassett med Skeppet släppt på Kosmisk Väg): ljudbilden är mindre ambient och flummig utan mer strukturerad, med långsamt pulserande loopar, spökljud blandat med kärleksfulla syntslingor som för tankarna till Dolphins into the future (antar att det är vågbruset i en av låtarna som gör det), och med en övergripande känsla av behaglighet. Får man ens säga att musik är behaglig? Det första jag tänkte var att det kändes som att Viking Jews tar sig tid, eller möjligtvis disponerar sin tid väl. Det är roligt med ett stort och fett alternativ i form av en tolvtumsvinyl till 30minuterskassetter eller vinylsjuor där det ofta känns som att musiken aldrig hinner prata klart innan det tar slut. Så är det alltså inte i detta fall, även om jag blir riktigt sugen på att höra mer. Då har tricket varit att lyssna på den flera gånger i rad.

Smycken är ett kapitel för sig, kristallklara poplåtar undangömda i skeva instrument och ljud, skev röst, skeva rytmer, skeva texter. Det är nästan lite som att man måste leta när man lyssnar. Var ska jag egentligen placera mina öron? Var hittar jag den här låten någonstans? Var ligger den? Och i sekunden efter inser man att den är där, innästlad i ens hjärna med melodier som kan hålla sig kvar där inne i flera dagar. Jag har kommit på mig själv med att ett otal gånger gå och nynna på något som jag inte kan kategorisera, innan jag inser att jag nynnar på random Smycken-låt. Smyckens sida är ett stycke musikalisk glädjelabyrint.

Jag skulle vilja göra detta till en uppmaning, till en gemensam ta sig tid-aktion, ett kulturellt utbyte. Jag får så mycket tankar kring den här splitten. Jag önskar att utbytet svenska städer emellan var mycket bättre än vad det är. Jag vill att vi från Stockholm köper skivor och kassetter och fanzines och sätter upp spelningar med folk från Göteborg och Malmö och Norrtälje och Sundsvall och Norrköping och Kiruna och allt däremellan. Och vise versa. Asså man vill ju inte låta som en Sverigedemokrat eller så, men det finns så mycket fantastisk musik som görs här ute i landet men utbytet är så litet. Vi har någonting att ta tillvara på här, att RTB överhuvudtaget släpper en vinyl med två artister som i princip bara släppt sina saker själva är i snudd på orealistiskt. Om vi vill att detta ska kunna fortsätta måste vi arbeta aktivt, hela tiden. Det bästa är att vi får så otroligt mycket tillbaka, i detta fall en fantastisk splittolva.

/AE

BONUS:
Sneakpeak från tolvan: http://www.youtube.com/watch?v=tq4pNof8AX4
Intervju med Rasmus Svensson/Smycken (ca 10 min in i klippet) och Matthias Andersson från RTB/Utmarken: http://vimeo.com/11558338



One Response to “»Att ta sig tid« (Dagens outfit)”


  1. 1 New brigades del 1: Kassettkultur (intro) « Ny musik för hållbar utveckling

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: