Solförmörkelse över Malmö

10Nov10

Alla borde vid det här laget veta att Malmö är Sveriges största småstad. På en yta en bråkdel så stor som Stockholms finns ett kulturutbud som är minst lika intressant, om inte mer – åtminstone ur det underjordiska perspektivet. Det kanske främsta beviset på detta är den oerhörda mängd intressanta småband och skivetiketter som ploppar upp ur den bördiga skånska myllan;  det senaste tillägget till dessa är den Malmöitiska etiketten Solförmörkelse. De öppnar starkt med tre sjutummare på en gång, med släpp från Gaerra, Mirrors are Black, Pets or Food samt Ny Musik-favoriterna Skeppet. Ivrig att hänga med i de tvära svängarna kontaktade jag Peter Henning, en av initiativtagarna, och bad honom förklara vad det hela handlar om.


Vad är Solförmörkelse?

Solförmörkelse är ett ”skivbolag” som drivs av mig [Peter Henning] och Rickard Daun i syfte att dokumentera det alternativa musiklivet i Malmö (med viss omnejd) via formatet sjutumsvinyl. Skivbolag är egentligen fel ord eftersom utgivningen på förhand är begränsad till tolv släpp allt som allt, men en singelklubb utan prenumerationsmöjlighet kanske?

Hursomhelst kommer tre sjuor i 300 exemplar att delges offentligheten i fyra intervall. Dessa utgåvor korresponderar i sin tur med tolv utvalda faser i månens väg från partiell till total solförmörkelse och tillbaka igen. När solförmörkelsen har löpt linan ut återgår staden till sol och reggae medan vi söker oss tillbaka mot skuggorna.

Finns det någon tanke bakom ert fokus på malmöbaserade artister; försöker ni skildra en malmöscen, vill ni etablera ett nytt »malmösound«?

Eftersom vi omges av så mycket högkvalitativ närproducerad musik föll det sig naturligt att vilja presentera denna för en bredare publik i ett värdigt format. Att detta urval speglar vårt umgänge och vår idé om bra musik är självklart, men i varje formulering av en scen ligger förhoppningsvis en implicit uppmaning att ifrågasätta denna indelning – att göra något bättre själv. Solförmörkelse är i detta avseende enbart en förebådan om det dialektiska fuck-you som plötsligt visar Sverige vad den malmöitiska experimentmusiken egentligen handlar om.

Det handlar också om att se tillbaka och inspireras av det som kom före: under det tidiga 2000-talet satte till exempel arrangörsföreningen Starfield Simulation Malmö på kartan när det kom till ny elektronisk musik. Samlings-LP:n som sedan gavs ut på Komplott, »Starfield Simulation Live at Rooseum 010324« (2001), är fortfarande ett intressant dokument att se tillbaka på även om ljuden stundtals känns daterade. Det är kraften i konceptet och det gedigna utförandet som fortfarande är aktuellt. Även den extremare musiken kan stoltsera med en livaktig tradition i Malmö: doldisar som Ronnie Sundin / Bad Kharma, Koeff och Regim har här gjort bestående avtryck som man gärna återkommer till.

Det är svårt att peka ut ett specifikt sound som kännetecknar det alternativa Malmö idag. Ju fler band man känner till, desto fler skivor man hört, desto svårare blir det att sätta en entydig etikett – ju färre desto lättare. Man kan någonstans förstå att de kärvare tongångarna går den bredare massan förbi, men när inte ens ett sådant popgeni som Superjam har prytt framsidan på Okej – då undrar man ju (men å andra sidan: gött att ha det goaste kvar för sig själv). Bred musiksmak är hursomhelst något som vi båda kan skriva under på, och detta kommer oundvikligen att avspeglas i Solförmörkelses utgivning. Snarare än att propagera för ett nytt sound är det också mot mångfalden som vi söker oss – inte som en poäng i sig utan som en logisk konsekvens av hur musikscenen ser ut just nu.

Det verkar finnas en enorm vilja att dokumentera samtiden bland många aktörer i det underjordiska musiksverige. Gothenburg 08, Öh! Wave, Ett annat göteborg, The New Wave of Swedish Cosmic Music, samt vår egen filmproduktion är bara några exempel. Vad tror ni ligger bakom dessa initiativ? Och finns det en risk för överdokumentation?

Den spontana reaktionen är att det är roligt, och i bästa fall vittnar det om ett musikklimat som på flera platser är så pass intensifierat att de som befinner sig i dess mitt upplever ett trängande behov av att ringa in, lyfta fram och försöka beskriva. ”Överdokumentationen” är redan ett faktum, men de ansatser du nämner är alla exempel på ambitiösa utgåvor som höjer sig ett snäpp över den globala avskrädeshögens massproducerade slentrianprodukter. Kanske inte alltid i kvalitativ bemärkelse (samlingens traditionella problem), men definitivt i entusiasmen, hängivenheten och utförandet. Scendokument av denna typ verkar uppmana till kragtagande, och som samlingsskivkoncept är det en klassiker.

Fixeringen vid, och viljan att definiera olika ”scener” verkar vara djupt rotad i den alternativa musikkulturen. Att journalister med jämna mellanrum myntar obefogade och begränsande samlingsnamn är väl främst att beklaga (”New London Silence” etc etc), men likväl kan dessa slogans te sig underhållande fram till det den punkt där medielogiken föder de subgrupperingar som från början bara var tomma ord. Att inventera, jämföra och utvärdera länders, städers eller stadsdelars olika musikutbud är dock en aktivitet man kan ägna sig åt i timtal…

Vad är nästa nya pryl från Malmö? Har ni några malmötips som vi utomsocknes borde hålla ögonen på?

Superjam är bara början, det är när den första svettiga brännskivan med Ultrajam når skivmånglarna som osten verkligen kommer att friteras. Drypande syntetisk ”pop” som varvar överlastade tonkluster med skira Vangelisflörtande framtidsballader – autentisk Malmö-musik som underförstått dunkar in listetta på listetta i Kalifornien. De som inte upptäckt Pestdemon än har fortfarande en sublim dövhet till godo: monolitisk industriell noise från satans hantlangare i Kirseberg. Kalligrammofon-etiketten dunkar ut vinyl på vinyl från högkvarteret på Kristianstadsgatan medan Linköping/Malmö-hybriden Flowers Must Die utmanar göteborgska Hills när det kommer till syreanfrätta skäggjam. Maximilian Moulettes och Andreas Kurtsson skevar till syntar och objekt inför kommande stordåd, Sandor Rado och Mirrors Are Black producerar med förenade krafter trögflytande minimalistisk etnodrön, allt medan Karyan vrider på mastringsreglagen inför sin emotsedda dunderdebut. Därtill ber Body Awareness slutsålda kassettrökare på Kosmisk otvetydigt om en uppföljare. Vi ska nog överleva vintern.

Mer om Solförmörkelse, samt möjlighet att beställa släppen, finns på: http://www.solformorkelse.com/

/ MH



No Responses Yet to “Solförmörkelse över Malmö”

  1. Kommentera

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: