»I need to eat more potato chips or anything with calories I want my thighs to blossom« (dagens outfit)

17Aug10

Trepaneringsritualen »Roi Perdu« CS (iDEAL, 2010)

Som en del av den nya vågen av ockult göteborgsmysticism kommer Trepaneringsritualen lagom till den stundande hösten med en ny kassett på iDEAL Recordings. Men där Ättestupa m fl tar sin avstamp norsk svartmetall och tvåhundraårig svensk landsortsångest, är Trepaneringsritualen snarare sakral, ritualistisk, bleckmörk tribal-ambient. Och inte på det där jobbiga neofolk-sättet; utan snarare på ett behagligt dronevis som man känner igen från artistens övriga produktion. Och just ja, för ledtrådar till artistens identitet – som jag inte tänker röja här – så räcker det nog med en närstudie av kassettens välgjorda layout.

Ghanas Boender / Timbrogolem »Deth Leopard / Tiger Wet« CS (Flacon, 2010)

Ännu ett obskyrt konceptsläpp från stockholmska Flacon Recordings. Denna kassett må ha varit ute på marknaden ett tag; men förtjänar mer uppmärksamhet än den har fått. Inte minst för det fantastiska omslaget; vilket bifogas i sin helhet här ovan. Musiken på kassetten är – som man förväntar sig – mystiska djungeldrön i form av afrikanska trummor, djur som piper och lustiga flöjtar. En genuint skev och otäck etnokänsla, som en avslappningsskiva för world music-fans uppklippt och filtrerad genom den smutsiga outsiderestetik som kännetecknar Flacons övriga kassetter. Trots temat märks det dock att det är en split; medan Timbrogolem bjuder på ett pumpande, krautigt djungeljam är GBs sida mer ogreppbar, improvisatorisk och trevande – på ett positivt sätt. Som en riktigt bra upptäcktsfärd i djungeln.

/MH

Mole Says Hi – »Spanking Pot Plants« CS (Hockey Rawk, 2010)

Det känns lite som att jag förstör upplevelsen genom att skriva om den här kassetten, om inte någon annans eventuella framtida upplevelse så minst sagt min egen genom att råka överanalysera.  Men den är så fantastiskt, och även om den egentligen talar sitt alldeles egna språk som inte alls behöver skrivas om, så kan jag inte låta bli.
Mole Says Hi är Rebecca Digby, och det hon vinner alla tävlingar med är hennes speciella och egna uttryck. Jag vill egentligen inte säga lekfullt, för det låter så larvigt och skojfriskt, men det är väl ändå någonstans där hon ligger, fast utan putslustigheten. Det är liksom på blodigt allvar men med twist, utan pretentioner. Det är ärligt och brutalt, det är inspirerande och det är ett ryck i kragen. Det känns nästan som att vakna lite grann. Rebeccas musik är full av så mycket, om man vill kan man kalla det oljud, eller vacker stämsång, eller kristallklar pop, eller skitarg punk. Det beror lite på var man väljer att placera sina öron. Själv väljer jag att fokusera på hennes texter. Jag ska snart börja på universitetet igen, då ska jag citera Rebeccas texter på mitt skrivblock. Varför gör inga texthäften längre?

/AE

Sphynx – »Dawn of Egypt« CS (Nightzone Tapes, 2010)
Min-statyett, Luxor, privat

Jag har alltid gillat Sphynx när jag sett dem live, men det har också varit något som inte riktigt hållit ihop. Det kitschigt orientaliska är ju ett genomgående tema, men ofta har övergången från ”egyptens Big Black” till kassettloopade böneutrop och långsamma gitarrmantran varit lite rostig. Ibland har jag undrat om Johan och Olof står och finjusterar delayinställningar eller om de spelar en låt, det är mest de röjiga trummaskinspunklåtarna som man vetat vart man haft. I det avseendet funkar den här kassetten bättre, den känns mer sammanhållen. Kanske beror det mest på att livespelningen är en pågående process medan inspelningen är resultatet av en, att allt som är inspelat är medvetet medan man aldrig vet vad som händer live. Kassetten innehåller både starksåspunk och långsamma, mer mystiska låtar, och ett par mellanting, och de kompletterar varandra väl. Sphynx känns som lite ett lite mindre intellektuellt Sun City Girls, som snöat in på mumiefilmer och Tintinalbumet Faraos Cigarrer istället för folkmusik och obskyr tredje världen-pop. Det är kanske exotistiskt, fast på ett ganska harmlöst sätt tycker jag.

/HS



One Response to “»I need to eat more potato chips or anything with calories I want my thighs to blossom« (dagens outfit)”


  1. 1 »Som jag ser universum utan slut ser jag också huvudet som oändligt« (dagens outfit) « Ny musik för hållbar utveckling

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: