Festivalrapportering

07Aug10

Norbergsfestivalen 2010

Norbergsfestivalen är en ganska unik företeelse; inte minst för oss i Sverige. En festival som arrangeras årligen och bjuder in såväl helt okända svenska akter som de största namnen inom den elektroniska musiken. Platsen är en nedlagd gruva i liten ort i norra Västmanland. Landskapet är fantastiskt vackert, och de olika scenerna (ett gammalt kraftverk, en underjordisk betongbunker och Mimerlaven; en enorm betongsal med svindlande takhöjd) är väldigt ovanliga i dessa sammanhang.

Årets arrangemang var aningen otursförföljt; förutom att hela festivalkassan blev stulen sista kvällen så var även besökarna färre än tidigare år. Och trots vissa störningsmoment (trädgårdsslang istället för vattenkranar, egendomliga husvagnstoaletter, danska reggaegalningar) så lämnade man festivalen med ett leende på läpparna.

För det första är festivalens anda väldigt sympatisk. Det är övervägande svenska akter; och många mindre kända artister får chansen att spela även på större scener. Det är en hit-or-miss-taktik som oftast går hem; men ibland inte. Det kan vara oerhört trist att lyssna på trött gammal jungle från 90-talet när man egentligen är sugen på att höra något mer subversivt, men man får stilla acceptera att det helt enkelt finns människor som faktiskt vill höra sådant. Och efter ett par öl så godtar i alla fall jag det mesta.

Mimerlaven

När det gäller årets lineup var den trots allt väldigt stabil. Utan att kunna uttala mig om torsdagen (då jag inte var där) så var både fredagen och lördagen nöjsamma. Dungeon Acids smutsiga techno satte ribban högt väldigt tidigt, och visade sig vara fredagkvällens höjdpunkt. Mycket mer än den norska fjordambientlegenden Biosphere, som började fint med vackra ackordföljder, men ebbade ut i dåsiga efterfestbeats.

På lördagen blev det mer klart att Mimerlaven är en lokal som anpassar sig efter artisten och åhöraren. Artisten kan utnyttja det enorma utrymmet för att forma sin egen ljudvärld, och åhöraren kan på grund av den stora rörelsefriheten i rummet få möjlighet att själv välja hur den vill ta till sig spelningen. En fantastisk idé som tog lite skada av att ljudet inte var lika klockrent som tidigare år. The Magic State inledde lördagen med en minst sagt magisk spelning i Mimerlaven, för att några timmar senare följas upp av Jacob Kirkegaard, som faktiskt lyckades söva mig med en uppsjö av lågfrekventa drön. Vid midnatt drog årets showcase från göteborgska iDEAL igång, denna gång med Ättestupa, High Boys och Trepaneringsritualen. Både Ättestupa och Trepaneringsritualen bidrog med lite välbehövd ockult finstämning i den annars lite för kliniska Mimerlaven, och trots en initialt lite för låg volym så lyckades de till slut elda upp den halvt sovande festivalmörade publiken.

Ättestupa (iDEAL Showcase)

Det är lustigt att Norbergsfestivalen har förändrats så pass lite under de senaste åren, trots allt. Varje år erbjuds samma procentuella fördelning av gammal jungle, tjackad breakcore, klinisk techno och showcases från Fylkingen och EMS. Men det vore orättvist att säga att festivalen inte utvecklas. En utveckling skulle falla sig mer naturlig ifall fler upptäckte festivalen och besökte den. Som det ser ut just nu, ger den en rättvis bild av besökarna, och den svenska scenen för samtida elektronmusik. Det är ett vinnande koncept, om bara fler skulle förstå det.

/MH

foto: Jean-Louis Huhta



No Responses Yet to “Festivalrapportering”

  1. Kommentera

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: