»Är det här vad kidsen vill ha?« (dagens outfit)

25Nov09

Smutsiga Fingrar (Nattens Bödlar, 2009)

Första genomlyssningen: vid diskbaljan. A-sidan börjar med ett monotont gitarriff, faktiskt inte så överdrivet sönderdistat & förvrängt, och jag tänker att gitarrer som faktiskt låter som en gitarrer är ganska underrepresenterade i den svenska underjorden. Blir nyfiken och funderar på vart detta ska leda.

Riffet får sällskap av en andra gitarr (?) och trummor och min nyfikenhet bromsas lite: spontant tycker jag att det låter väldigt mycket som Ättestupa, måhända en aning mer rockigt/lättillgängligt och med mindre brus och drones. Detta är inget fel i sig, (jag gillar Ättestupa!) men med tanke på att den ”Utmarken booze hound supergroup” som spelat in Smutsiga Fingrar troligtvis/möjligtvis delar både en och två medlemmar med sagda band, så känns det lite trist. Kanske hade jag inte tänkt så om jag visste att det var helt andra människor som låg bakom, men det hade klart känts roligare att höra något lite mer oväntat. Jag kanske får skylla mig själv – jag köper ju faktiskt kassetter från Utmarken & relaterade bolag eftersom jag vet med runt 80% säkerhet hur det kommer låta, och att jag kommer gilla det. Vill man bli överraskad kanske det är bra att ta lite risker ibland också.

Det är dock absolut inget fel på musiken som sådan. Det är bra, snaskig smutsprogg blandat med lika smutsig, trött rock’n’roll (gitarrsolon är definitivt underrepresenterade i den svenska underjorden). Sista spåret på A-sidan (”Smutsiga fingrar” tror jag?) är en riktig stänkare, men gillar jag det för att det är bra i sig eller för att det låter som en lite mer rockig Ättestupa-låt? Det jag vet är att när jag går för nära stereoen far handen av sig själv ut efter volymratten och krämar på, och utan att märka det är jag inne i det hjärndöda ÖNÖNÖNÖÖNÖNÖNÖNÖNÖ-diggandet som jag tror att Smutsiga Fingrar/Nattens Bödlar var ute efter.

/HS

Undergången (Fukk Tapes Let’s Erase, 2009)

Fukk Tapes Let’s Erase fungerade ett tag som en naturlig fortsättning av Thomas Ekelunds (aka Dead Letters Spell Out Dead Words) legendariska mp3-etikett Fukk God Let’s Create. Men när Fukk Tapes nu ska läggas på hyllan så firas dess undergång med en rejäl svanesång; ”Undergången” kan vara den mest ambitiösa kassettsamlingen den svenska dronescenen sett på flera år.

Det är givetvis väldigt svårt att skriva om en C120-kassett utan att det blir ett trist uppräknande av artister eller låttitlar. Kassetten kan dock sägas ge en god inblick i Thomas Ekelunds mörka värld. Här samsas allt mellan harsh noise och gotisk EBM, stenhård industri och minimalistisk drone. Artister som Altar of Flies, Sudden Infant, Adolf Filter och Skull Defekts bidrar alla med sin krydda till den svårmodiga soppan. Mina personliga favoriter är Enema Syringes ilskna industridänga ”Din mun är ett anus”, Death Domains svängiga synthworkout ”Carrying Capacity” och Lux Aeternas episka droneanthem ”I Was Sent Here To Destroy You”. Men att välja favoriter bland dessa tjugotvå ihopmixade undergångshits är svårt, och aningen onödigt. Desto mer intressant är faktumet att låtarna – trots deras olikheter – flyter så fint in i varandra och skapar en så god helhet. Stort plus även för den fina bookleten som medföljer.

/MH

Mirrors Are Black / Summons (UYSD, 2009)
Mirrors Are Black
»Värnhems Juveler« (Kosmisk Väg, 2009)

Se där, två dagens outfit på en gång, som att ha dubbla vinterjackor. Fokus ligger på Peter Hennings musikaliska alias Mirrors Are Black, och först ut är en splitkassett från UYSD, en nystartad stockholmsetikett. Mirrors Are Black inleder med ett stycke episk knytnäven-i-luften-noise, som nästan låter sundsvallsk i sin intensitet och svärta. Summons gör sitt första släpp här – en stockholmsbaserad artist, tidigare känd som WWD. Och visst finns det likheter mellan WWD och Summons. WWD använde kassettband och feedback för att skapa glitchig, vacker ambient. Summons vänder tvärt på klacken och använder samma medel för att leverera en portion iskall, taggig, ovälkomnande noise. Bådar gott.

Nästa Mirrors Are Black-släpp är en ny kassett på Kosmisk Väg, en fantastisk liten kassettetikett som har välsignat oss med släpp av bland andra Skeppet, Pär Thörn, Viking Jews och Sandor Rado. Föga förvånande har släpp på Kosmisk Väg ofta ett väldigt kosmiskt sound; rymdkraut och spacepop är begrepp som har cirkulerat kring deras utgåvor. Den musikaliska kameleonten Mirrors Are Black tar här på sig den kosmiska masken, och förvandlas till ett rymdmonster av oanade proportioner. Värnhems Juveler är en blandning av klassisk kollagedrone, egendomliga Edward Artemyev-ljud och skräckslagna analogsynthar. Uppenbarligen ligger Värnhem mycket närmare rymden än resten av Sverige.

/MH



4 Responses to “»Är det här vad kidsen vill ha?« (dagens outfit)”

  1. 1 JL

    På tal om kassetter så kommer här ett tips: blandbandshyllningen på Galleri Hangups >>
    http://gallerihangups.blogspot.com/

  2. 3 klas

    Mer uppdateringar oftare på den här bloggen hade varit trevligt.

  3. jag vet, förlåt! vi jobbar på det. vi har lite nytt pågång så håll till godo.
    /ae


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: