Sockra mig & sjung genom min skalle

23Aug09

Saker jag aldrig lär mig #234533: Inte komma för tidigt till spelningar.

Jag lämnade min kompis vid Filmstaden Sergel vid 21:20 och gick mot Sugar Bar. Jag tänkte att jag kanske var för tidig och att jag skulle hänga runt på stan och slå ihjäl en halvtimme eller så – det slutade med att jag inte ens vågade gå till bankomaten utan att först gå till SB och försäkra mig om att banden inte spelat än. Innan spelningen hade jag varit tämligen säker på att alla de vanliga undergroundspelningsansiktena skulle dyka upp. När jag gick in satt det cirka fyra gäster där, varav ingen som jag kände, ett band som inte lät som något jag kände igen eller skulle gilla soundcheckade, och DJn spelade konsekvent techno och synthpop. Jag började bli lite orolig för att jag gått till fel ställe, frågade DJn om vilka band som spelade ikväll, han sa ”Pistol Disco och Vaerelsen”. Jag fortsatte vara orolig för att PWR som jag peppat inför inte skulle dyka upp, förrän jag såg PWR-Rasmus köpa en öl i baren. Han kom fram och pratade lite och jag fick en skiva, sen skulle jag ut och röka (min öl var slut och när jag inte är helt avslappnad socialt måste jag ha något att göra med händerna hela tiden). Jag är ganska stel och ville därför inte sätta mig med Rasmus och hans posse, så jag återgick till att sitta och blänga själv, tills banden drog igång, cirka två timmar efter att jag kommit.

Vaerelsen var bandet jag sett soundchecka och de var inte så tokiga ändå, riktigt bra faktiskt. Problemet var att de var tråkiga att titta på (laptop) och spelade dansmusik. Man borde dansat istället för att titta helt enkelt.

Det stod i pressklipp om Pistol Discos skivor, ur minnet citerat, att de gjorde noiseig kraut eller nåt med små fina poplåtar begravda under allt stök. Noisekraut kan jag hålla med om – spelningen inleddes med droneljud som sedan steg till surrande monotona synthmelodier ackompanjerade av stenhårda trummor, på sikt blandade med vintage trummaskin och till slut en kaotisk final. Däremot kände jag emellanåt att det kanske var lite tunt, man skulle viljat ha någon extra ingrediens mitt i alltihopa – de där poplåtarna som skulle finnas längst in, var fanns de? Det var bra stuk, men det kunde varit klart bättre.

PWR spelade som andra band, men jag kastade om ordningen av retoriska skäl. Om poplåtarna försvunnit från Pistol Disco tyder nämligen allt på att de bosatt sig hos PWR istället. PWR spelade ett lite för kort sett med psykedelisk solen-i-ögonen-dronepop med processad röst och gitarr över förinspelade bakgrunder. Det var fint. Man blev glad av det.

/HS



One Response to “Sockra mig & sjung genom min skalle”


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: