Mjukisbyxorna med ditt favoritband

12Aug09

_MG_1368

Det där med merch har alltid varit en omdebatterad fråga i DIY-kretsar. Under 80- och 90-talet tog band som Minor Threat (och senare Fugazi) samt Godspeed You Black Emperor! avstånd från merchhetsen, och vägrade trycka upp egna tröjor; det var ett politiskt ställningstagande. De ville inte att deras band skulle reduceras till varumärken – en sympatisk och förståndig tanke, och föga förvånande med tanke på hur stenhårt Dischordbossen Ian MacKaye kontrollerar sin image (ett populärt Youtube-klipp visar hur Ian MacKaye i sitt nya band The Evens skäller ut ett fan från scenen för att han filmar konserten).

Ni som var på vårt senaste arrangemang, punkkvällen på taket, kanske märkte den extrema mångfald som fanns i distron. Man kunde köpa allt från färgglada kassettband från Flacon Records till Diskoteket-tändare, Nattskift-tröjor samt tofflor och mjukisbyxor med Förmögenhet-loggan på. En ny trend växer fram i merchdjungeln, och detta bör uppmuntras. Nuförtiden är merch inte bara vinylskivor och taskigt screenade tröjor. För något år sedan ryktades det om att When Skies Are Grey skulle börja med broderade teeshirttryck, och det dröjer nog inte länge innan du kan köpa dina första Wayfarer-kopior med ditt favoritnoisebands namn på.

Men hur står det till med varumärkeshetsen då? Har vi tappat alla våra ideal? Har Ian MacKaye förgäves propagerat mot varumärkeshysterin? Nå, man kan ju se på saken ur flera synvinklar. På ett sätt handlar detta om att reclaima tröjan som reklampelare, och således kan detta lika gärna ses som ett slag i ansiktet på den kapitalistiska varumärkeshetsen. Man kan jämföra det här med Adbusters anti-kampanj, där de sålde Nike-kopior som istället för den sedvanliga loggan hade Adbusters egna Blackspot-logga. Visserligen var det ett föga lyckat projekt, eftersom Adbusters i sig mer eller mindre omedvetet skapade ett eget varumärke; och då är det väl faktiskt både trevligare och mer politiskt korrekt att stödja ditt favoritband ekonomiskt genom att köpa deras hemsnickrade tofflor.

/MH



3 Responses to “Mjukisbyxorna med ditt favoritband”

  1. 1 Kim

    Reklam och varumärkeshets eller ej, det handlar väl snarare — precis som du är inne på mot slutet där — om att kunna tjäna pengar i en tid av digitalt överflöd. Skillnaden mellan då och nu är ju att vi nuförtiden inte alls i samma grad skapar en popkulturell identitet med content i form av t.ex. cd-skivor och böcker, utan med saker som aldrig (eller åtminstone inte särskilt snart) kommer helt och hållet kunna digitaliseras, det vill säga kläder och prylar. Behovet av just dessa prylar har ökat markant i takt med att det har blivit mer och mer ointressant att köpa skivor, åtminstone jag köper betydligt mer merch än förut. Och ifrågasätter varför jag ska köpa en skiva om jag inte får med en poster eller åtminstone en osthyvel på köpet. Jag tror hur som helst inte många skulle se ner på ett band idag för att de vill kränga lite grejer med den egna loggan/namnet på.

    (dessutom, har för mig att en kompis till mig hade en truckerkeps som det stod fugazi på, men det är klart, det kanske var ett hemmabygge?)

  2. 2 selim

    Värt att nämna är att Ian Mackaye och de övriga i Fugazi inte var emot band som sålde t-shirts. Som jag förstått det hade mycket enklare anledningar till att inte sälja merch än att inte bli ett varumärke. De behövde helt enkelt inte då de fick ihop tillräckligt med pengar ändå. Det minns jag att jag läst i ett antal gamla intervjuer. Tror det är viktigt att komma ihåg om man ska försöka vara lite nyanserad. Sen skulle nog aldrig Mackaye gå med på att bli kallad boss, han startade skivbolaget tillsammans med Jeff Nelson och de driver det tillsammans med övriga anställda. Här är en bra grundkurs i Ian Mackaye och hans tankar om musik och musikbranchen.

  3. Kim: Jag tror att du har helt rätt, men om vi tar ner det på vår nivå, så får man nog ta den nya merchtrenden med en nypa salt, eller rättare sagt med glimten i ögat. Jag tror att Diskoteket och Förmögenhet inte främst säljer tändare och mjukisbyxor för att sprida bandens varumärke, eller tjäna pengar i en tid av digitalt överflöd; utan snarare för att det helt enkelt är humor. Men jag kan ju ha fel, det där ska väl egentligen inte jag svara på.

    Selim: Jodå, jag vet att jag hårdrog det lite grann. Jag vet att Ian själv inte skulle kalla sig boss, och jag har för mig att Dischord än idag drivs på samma sätt som när det startades 1980; utan kontrakt eller andra förpliktelser banden måste följa. Jag har läst i en intervju att Ian till och med uppmuntrade fans att trycka egna tröjor hemma, eftersom han snabbt insåg att det annars skulle börja cirkulera många bootlegs som såldes för onödigt dyra pengar. Här är en intressant artikel på temat; http://www.thetripwire.com/news/2009/03/09/dischord-responds-to-bootleg-forever-21-minor-threat-t-shirt/

    ”In the beginning, Minor Threat did not license anything and any shirts you saw were screened by band member Jeff Nelson. But Jeff stopped screening shirts and over the years the band members realized that the shirts were going to be made with or without their permission, so they may as well authorize a couple friendly printers in order to better control the quality, content and revenue.”

    Martin


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: