Det var en gång en DIY-scen

24Maj09

De som känner mig någorlunda väl vet att jag är född i Budapest, och således hyser ett visst intresse för situationen i mitt forna hemland Ungern. Häromdagen såg jag en dokumentär om den framväxande högerextremistiska rörelsen i Europa – och däribland Ungern – vilket naturligtvis föranledde mig till att reflektera lite över vad som egentligen händer där nere. Detta sammanföll lustigt nog med att en vän till mig skickade ett meddelande på mobilen där hon påpekade att Ungerns bidrag i schlageråbäket var det sämsta som hon någonsin hade sett. Jag svarade syrligt att Ungern är ett popkulturellt vakuum, och att de inte har gjort något bra sedan Bartók, Kodály och Ligeti. Och visst är det lite orättvist att bedöma ett land utifrån schlagerbidraget; men jag började undra om det inte låg lite sanning i det.

För två år sedan, 2007, var jag nere i Ungern två gånger. På sensommaren var jag inbjuden till en spelning i Pécs, en stad i Ungerns södra del, som var speciell på många sätt och vis – inte minst för att den ägde rum i en fornkristen kyrkoruin.

Arrangören i Pécs hette Balázs Kovács, en hygglig kille med rufsigt hår som förutom att han programmerade digitala oljud i Max/Msp även var en ansvarstagande tvåbarnsfar som pendlade mellan två jobb samt drev en radiostation på fritiden – tydligen inget som är unikt där borta. Så när jag frågade honom hur det står till med den ungerska musikscenen, suckade han djupt. Till saken hör att ungerns elektroniska DIY-scen under en period på mitten av 2000-talet var en av de mest progressiva i Europa. Föreningen Ultrahang i Budapest hade en nättidning, ett skivbolag, en piratradio, och anordnade stora festivaler vartannat år där alla de största namnen inom modernt oljud och välljud spelade; Fennesz, Kid606, Phill Niblock, Tim Hecker, Goem, och så vidare.

Förutom detta så fanns Making New Waves-festivalen som var mer inriktad på nutida konstmusik, och staden kryllade av små, mysiga spelställen där improvjazz kunde samsas med vild kängpunk. Små skivbolag som Avult och Diaspóra kändes spännande och nyskapande, och artister som R.R. Habarc, XRC, Én och Nicron gjorde musik som var brutalare och mer extrem än någon av deras västliga motsvarigheter. Nuförtiden är scenen där så gott som uttorkad.

Enligt Balázs berodde detta på att folk helt enkelt inte hade råd. Det gick inte ihop; man hade fullt upp med att klara brödfödan. Att släppa skivor inom DIY-scenen är ju oftast en ren förlustaffär, och det var inte helt ovanligt att man hade flera jobb för att få det att gå runt. Man fick svårare att nå ut med sitt material, och folk tappade intresset för den inhemska scenen. Det enda sättet att dra besökare till spelningen var genom att boka en mer etablerad utländsk akt – att satsa på det säkra kortet. Men det går ju inte att hålla en scen igång, när intresset för den egna utvecklingen är så skralt, och återväxten så svag. Och den ungerska regeringens kulturfientliga politik hjälpte knappast. Till slut tröttnade alla eldsjälar och gav upp.

Detta är dödsstöten för varje DIY-scen. När den lokala scenen bryts ner och förtvinar. Jag är en stark förespråkare av lokala scener; ju mer lokalt, desto bättre. Jag ser spänt fram emot utvecklingen av Bagarmossens noisescen och Rinkebys technoscen (Yep, you heard me, Finest Blend från Rinkeby släpper bland annat Terrence Dixon och Orlando Voorn). Nationalism är fel, men lokalpatriotism är inget i grunden negativt. Speciellt när det handlar om musik.

DIY-döden i Ungern fick mig att tänka på vår egen, ’vitala’ scen, och vad som skrevs om den i ett debattinlägg för några veckor sedan. Jag citerar; ”Jag vet vilka åtminstone hälften av de här banden är, det gäller antagligen en ganska begränsad skara mänskor. Jag var på Distro en massa gånger, jag kan till och med ha stått bakom nåt bord där någon gång. Stoppa mig innan jag blir helt Björn Ranelid här; kärnan är ju att jag är allt detta, men framför allt FÖR GAMMAL för Lava. Och jag tror därtill inte att det här är en scen (”Sveriges DIY-scen” enligt ovan) som är i särskilt starkt behov av stöd. Den är röststark.”

Det här inlägget har ingenting att göra med den debatt som fördes tidigare, men det finns en obehaglig ton i det här argumentet jag tänkte ta fasta på, samtidigt som jag snabbt reder ut några begrepp. NMFHU supportar ingen specifik scen inom en viss musikstil mer än någon annan. Ledorden har varit ”progressivitet” och ”DIY”, och jag tror att de flesta fattar vad vi menar med det. Vi finns för att uppmärksamma nya musikaliska strömningar, oberoende etiketter, icke-etablerade artister, konstnärer utan kapital. Vi har haft fem av våra sex arrangemang på Lava i Kulturhuset, för att vi tror på en återväxt inom DIY-scenen, och inte vill exkludera yngre från en spelning bara för att kunna bjuda åldringarna på en fylla. Dessutom tror jag aldrig att en DIY-scen kan bli för röststark. Den dagen DIY-scenen slutar skrika och sticka ut hakan; och istället börja tassa på tå och lägga sig i mittfåran är det dags för den svenska DIY-scenen att dö. Den dagen den inte behöver ditt och mitt stöd är den heller ingen DIY-scen längre. DIY står ju för ”gör det själv”, vilket lätt kan glömmas bort bland alla andra nya rafflande förkortningar; FRA, IPRED, ACTA.

Så frågan är om vi vill att vår scen ska självdö när de som driver den skaffar familj, jobb eller andra intressen som kan vara i vägen, som den i Ungern. Nämn en nu levande, spännande ung ungersk artist som du känner till. Kornél Kovács gills inte.

Jag kan förstås hjälpa till lite på traven genom att tipsa om ungraren och Budapest-bon Gábor Lazar. Han publicerar fanzinet Odd Rain och gör drönande vansinnesoljud under namnet APH. Senaste numret innehåller en exklusiv låt av den tyska reduktioniststjärnan Sleeparchive. Bör ej missas!

/MH



2 Responses to “Det var en gång en DIY-scen”

  1. 1 Kornél Kovács

    Meh!

  2. Hehe sorry Kornél, det var inte menat som en diss. Du bor ju faktiskt inte ens i Ungern.

    /Martin


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: