»Varför sviker kamraterna revolutionen?« (dagens outfit)

17Mar09

Testbild! »Aquatint«
Testbild! »Aquatint« (Friendly Noise), 150 kr

På sistone har Testbild! gjort allt rätt. Bilden har för mig klarnat; ett delvis hemligt, ansiktslöst kollektiv har konkretiserats i en samling av estetiska yttranden och ställningstaganden. (Det har varit en rätt mödosam process.) Som allra bäst är de när kärleken till jazz verkligen tillåts att tränga igenom och komma fram.

De senaste åren har man kunnat vänta sig ungefär en fullängdare om året. Senaste »Une teinte intense« är den bästa sortens lyssning och året innan dess kom »Imagine a House«. Lägg därtill en underbar tolkning av Monica Zetterlunds »En gång i Stockholm«.

Nu kommer alltså »Aquatint«, en skiva med ett undervattenstema, som är Testbild!:s längsta hittills, 69 minuter. Och den hade gott kunnat vara längre. Gärna, faktiskt. Om det är något som jag verkligen uppskattar med »Aquatint« så är det just dess långsamhet. Det bubblar, knarrar och porlar och det är först på den fjärde lyssningen som jag kan börja att urskilja detaljerna. Samtidigt kräver den aldrig ett påfrestande stort tålamod och det finns klara hållpunkter och fasta strukturer att hålla sig fast vid. Singeln som föregick, »My Brother the Submariner/Garnet Land«, är en sådan.

Alltså: produktiviteten och klimatet är fortsatt gott nere i Malmö.

Hanna Hirsch »Tala svart«
Hanna Hirsch »Tala svart« (Diskret förlag/Release the Bats), 100 kr

Det var egentligen ett tag sen som »Tala svart« gavs ut, men jag fick låna den först för någon vecka sedan. Dessutom talas det om en kassettåterutgivning på Klorofyll, något som känns smått surrealistiskt, så att lyfta upp den nu känns ändå rättfärdigat. Framför allt för att det är riktigt bra poppunk, vilket jag antar är en klassificering de själva ogillar. Det som jag slås av, utöver de snabba melodierna, är att sångerskan känns viktig och trovärdig. På riktigt på ett bra sätt. Trevligt förresten med den svarta filtbeklädnaden inuti själva förpackningen.

Liechtenstein »Everything’s for Sale«
Liechtenstein »Everything’s for Sale« (Drill Building), 35 kr

I »Wild Combination«, den på dvd nyligen utkomna dokumentären om Arthur Russell, finns en scen där Jens Lekman säger att Russells musik lika gärna skulle kunna ha varit från förra veckan. Lekman berättar om hur förvånad han blev när han fick reda på hur det egentligen låg till, att Arthur Russell dog av aids 1992. Och varje gång jag spelar något av Liechtenstein här hemma ropar min sambo »Talulah Gosh!«. Det är så klart möjligt att vidareutveckla hennes möjligen burdusa uttalande, men det är även i sig självförklarande.

(Det finns ett samband här någonstans.)

Till skillnad från avantgardisten och pionjären Arthur Russell gör Liechtenstein en typ av musik som nästan helt och hållet förlitar sig på nostalgiska känslor. (Det, och att spela in bra låtar.)

Inte heller läggs det någon värdering i den här nostalgiseringen, eftersom både Liechtensten och deras etikett själva gärna refererar till Talulah Gosh. (Överlag är det lite lustigt hur tydligt man faktiskt kan dra streck mellan dagens och gårdagens indiepop: Twig–Orange Juice och Cocoanut Groove–The Clientele är två andra exempel.)

Jomen, slut på virriga sidospår.

Jag gillade Liechtensteins första singel, men blev rätt besviken på deras andra släpp. Därför är det kul att den här utgivningen faktiskt innehåller tre bra låtar. Ibland brukar jag tänka att sånt är viktigt, att en artist aldrig är bättre eller mer intressant än dess senaste skiva. Senare i år kommer deras album.

Martin Herterich »Silent Fields«
Martin Herterich »Silent Fields« (Kalligrammofon), 80 kr

Den lilla etiketten Kalligrammofon har verkligen ökat utgivningstakten. Efter att tidigare ha låtit år passera mellan utgivningarna kommer man nu med tre nästan simultana släpp. Ett av dem är med Martin Herterich, vars »Silent Fields« nog får räknas som hans första fysiska utgivning.

(Överhuvud taget har det här med »riktiga« eller fysiska släpp blivit något som med åren förlorat det mesta av sin betydelse, i och med att vem som helst kan bränna en cd-r och skriva ut ett omslag. Faktum är att det är precis vad som har skett med den här skivan, som tidigare har gått under namnet »Untitled 2008«. Den observante kunde till och med finna den i min årslista för förra året.)

Därför är det kanske inte så förvånande att jag är av åsikten att »Silent Fields« är en skiva som verkligen förtjänar en officiell utgivning, ett katalognummer, en hyllplats. I det här fallet känns det ungefär som när man letar fynd bland skivbörsarnas dammiga reabackar. När man hittar något får man väldigt mycket för pengarna.

Åke Hodell »Du, Lenin«
Åke Hodell »Du, Lenin« (Kning Disk), 250 kr

För några år sen, de var säkert sex till antalet, fann jag en dvd på mitt då lokala stadsbibliotek som både fångade mitt intresse och förundrade mig. Såväl konvolut, häfte som skiva var nämligen formgivna med flera långa rader av punkter och streck; morsealfabetet. Från utsidan var det endast ryggen som gav någon som helst information. Där stod: Åke Hodell »Lågsniff«. Ett självklart lån.

Det kan man säga var början på relationen till text-ljudkompositören Hodell (1919–2000), vars arbete även pryder rubriken ovan. Sedan dess har det gjorts flera återutgivningar av hans gamla inspelningar genom Rönnells antikvariat och Kning Disk, något som jag nog ser som deras främsta gärning.

»Du, Lenin« börjar med en rad frågor, samtliga börjandes med just den frasen. En svensk inläsning följs av en engelsk följs av en rysk. Här och var blandas fältsinpelningar in; ljudet av ånglok som bryts ned, hackas upp och blir en del av en melodi. Kamrater som sjunger protestsång (gissar jag) eller uppställda avrättningar genom rysk roulette.

Som stycke betraktat tillhör »Du, Lenin« Hodells trevligare arbeten och rättfärdigas därför att ges ut. Däremot avskräcker säkert priset för usb-minnet, på vilken kompositionen är utgiven, många. För dessa finns en billig mp3. Själv gillar jag det lite nördiga i att inneha den fysiska utgåvan av »Du, Lenin«.

Tsukimono »Time Canvas«
Tsukimono »Time Canvas« (Release the Bats), 180 kr

Trots att Johan Gustavsson har gett ut över 15 timmar musik under pseudonymen Tsukimono, lyckas han ändå generera intresse och skapa variation – från melodier och pop till utflykter i oljud och långsamhet.

Den här utgåvan av »Time Canvas« är en vinylåterutgivning av ett tidigare släpp på Kning Disk och adderar två nya låtar, varav den ena endast är tillgänglig via nedladdning. Efter en första lyssning minns jag den som bättre när den väl anlände för två år sen, men det är helst inget jag vill bli citerad på.

Missa inte heller att kamraterna Hwem nyligen har givit ut Tsukimonos »Great Blood« gratis att ladda ner.

Förmögenhet »Kulpåsen«
Förmögenhet »Kulpåsen« (självutgiven), 30 kr

Apropå kontextexpanderande verksamhet är det här bandet i en klass för sig. Nyligen skickade de ut en hälsning om att en ny sjua är på gång. Den förra innehåll 11 låtar och klockade in på 12 minuter, vilket kan ge en bild av vad som är att vänta. Det är fascinerande hur ett band med den lilla repertoaren både har lyckats skaffa sig ett eget coverband, Pelikanerna, och kan underhålla på spelningar avsevärt längre än de där 12 minuterna.

/NK

Tidigare:
»Det är väl demos, det här«



One Response to “»Varför sviker kamraterna revolutionen?« (dagens outfit)”


  1. 1 TESTBILD! LIVE IN STOCKHOLM IN MAY | Friendly Noise

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: