Affisch: Charlott Malmenholt

Bland de mest intressanta platserna som har dykt upp på vår stockholmskarta de senaste åren är Walla Scen i Årsta. På bekvämt spårvagnsavstånd från både Gullmarsplan och Liljeholmen finns en liten magisk teaterlokal som har bjudit på allt från kaotiska punkkvällar till en fantastisk nyårsfest. Masskultur och Mother ser fram emot att presentera ett av våra festligaste samarbeten hittills denna mörka januarifredag.

TAR… FEATHERS
Som ett musikaliskt projekt kretsande kring Marcus Nyke, är Tar… Feathers en institution inom den svenska scenen. Genom att blanda det bästa från The Cure och tidiga K Records skapar Tar… Feathers högst personlig dagbokspop, som man kan både dansa och drömma sig bort till. Någonstans i ljudbilden gömmer sig även ett melankoliskt mörker, som på ett magiskt sätt knyter ihop TF med kvällens övriga akter. Bandet har genom åren haft en flytande livesättning med bland andra Frida-Li Lövgren (Quiltland), David Eng (Ättestupa) och Björn Jansson (Word Wood Salad), men trots mängder av spelningar och otaliga europaturnéer är dock liveframträdanden i hemstaden ganska ovanliga. Det är alltså med stor ära vi välkomnar Tar… Feathers till Walla Scen denna fredagkväll.

http://www.youtube.com/watch?v=jUGhMOt7bDg
http://www.youtube.com/watch?v=JrU8O0K1jnA

HELLVETE (BE)
Från de öde flamländska slättländerna kommer Hellvete, en del av det belgiska Funeral Folk-kollektivet. Begravningsfolk, som det skulle kunna heta på svenska. Med inspiration från såväl black metal och noise som medeltida folksånger och psykadelika är han den drivande kraften bakom ökända frifolk-kollektivet Sylvester Anfang II; men i sitt soloprojekt utforskar han mer rituella, svartsynta tongångar. I februari är Hellvete aktuell med en split på tyska SicSic Tapes med nedan nämnde Bear Bones Lay Low. Musik för dina inre spöken.

http://www.youtube.com/watch?v=ZdUCfxgUoNQ
http://www.youtube.com/watch?v=cpu6lburYgs

BEAR BONES LAY LOW (BE/VE)
Någonstans i mötet mellan Funeral Folk samt Sylvester Anfang och den nya experimentella belgiska syntscenen (Dolphins into the Future, Floris Vanhoof, Innercity etc) befinner sig den unge analogsympatisören Ernesto González, Bear Bones Lay Low. Hellvete och Bear Bones målar upp samma ockulta landskap, men där den förstnämnda placerar den i senmedeltiden placerar BBLL den skickligt i yttre rymden istället. Med låttitlar som ”Smoked the whole thing” och ”Cosmic Herbs” skulle man kunna tro att det handlar om ännu en belgisk gräsrökande syntjammare, men bakom den smutsiga ljudbilen döljer sig en lång, hypnotisk tunnel som drar lyssnaren ner i psykedelikans mörkaste djup.

http://www.youtube.com/watch?v=7JRsRaP4wk8

DJ: Maria & Marlena

————————————-

OBS! OBS! OBS!
Alla som inte är medlemmar i Masskultur måste OSA i förväg för att få komma in.
OSA via mail till masskultur (a) gmail.com.

Walla Scen, Valla Torg. Hpl (Tvärbanan): Valla Torg
Inträde 60 kr, 18 år. Endast kontanter i dörr och bar.

27/1
21:00 – 01:00

Detta arrangemang sker i samarbete med MOKS.

Januari kallas tydligen för ”galamånaden”, månaden då vi summerar det gångna året och delar ut prestigefulla priser i form av baggar eller gyllene statyetter till alla dem som lyckats göra något iögonfallande. Detta gäller inte bara P3-galor, Elle-galor eller Kristall-galor, utan tydligen har även den ”oberoende” musiken en alldeles egen gala. Galan (som visserligen hålls i februari…) kallas Manifestgalan och går under parollen ”Vi stöder RIKTIG MUSIK – oberoende och stolt”. Galan är ett initiativ av den ideella föreningen SOM (Svenska Oberoende Musikproducenter) som är en intresseklubb för alla oberoende svenska skivbolag. Med oberoende skivbolag menar SOM ”att bolagen är fristående från de s.k. majorbolagen”.

Detta är så klart någonting som Ny musik för hållbar utveckling uppmuntrar. Vi ser gärna också att skivetiketter och musiker är fristående från stora skivbolag. Men tittar vi en gång extra på Manifestgalans lista över nominerade artister ser vi att ”årets liveakt” presenteras i samband med det multinationella företaget Grolsch. För er som minns skrev NMFHU en text i somras om Grolschs osympatiska försök att ta patent och göra business på oberoende kultur (läs här) i och med det årliga arrangemanget Grolsch Block Party.

Vi vill poängtera vikten av, och gärna också ifrågasätta, värdeladdade ord som ”oberoende”. Vad är det för poäng med att vara oberoende från ett majorbolag, när man istället stöds av ett majorföretag? Vad är det för skillnad?

Vi känner så klart mer medkänsla för de etiketter som företräds på Manifestgalans hemsida än med EMI och Virgin, men de verkar ändå spela på marknadens villkor där de ser publiken mer som kunder än som deltagare i en gemensam kultur.
Bara för att man håller på med musik ska man inte behöva ta emot pengar från skitiga storföretag (det krävs väldigt lite research för att hitta osmickrande info om Grolsch ägare SABMiller). Vi ser att det finns ett stort värde i att vara oberoende från marknaden och krav på vinst, inte bara att slippa skriva kontrakt med en major, när du ska ge ut din skiva. Vi tror att det går att jobba på det sättet så länge vi samarbetar, både inom kulturen och i samhällslivet.

SOM skriver att de vill värna mångfalden i musiklivet, men vi menar att det är när man går emot kapitalismen och försöker existera på andra villkor som riktig mångfald kan uppstå. Som det ser ut idag är vi alltid beroende av någon, frågan är vem. Marknaden eller varandra?

För två år sedan var jag på ett arrangemang som hette Art’s Birthday Party, arrangerat av Sveriges Radio i samarbete med Södra Teatern och EMS. Det var inte första gången jag var där, och det var inte första gången jag gick därifrån besviken. De ambitiösa pretentionerna att fira ”konsten” med en progressiv musikkväll infriades inte alls; och när jag kom hem publicerade jag en ganska sur text på bloggen där jag klagade på evenemangets brist på just progressivitet. Kanske bottnade lite av min ursprungliga skepticism i det småfåniga namnet som skulle anspela på fluxuskonstnären Robert Fillious konst-happening från 1963. Som Rasmus Fleischer så träffsäkert förklarade på bloggen Copyriot:

Handlade detta, som nu P2 påstår, om en “hyllning till konsten”? Knappast. Ironin torde vara uppenbar. Fluxusrörelsen ville visa på det absurda i att separera konsten från livet. Ett sätt att göra detta var att överaffirmera konstens myter, exempelvis genom att hävda att Konsten skulle ha uppstått över en natt.

[Läs för övrigt även Fleischers andra text om arrangemanget här]

Med andra ord verkade Sveriges Radio antingen anordna en stor ironisk elektronikafest, eller så vill de helt enkelt bara, i likhet med till exempel vår regering, befästa konstens status som någon sorts hobbyverksamhet, alternativt elitverksamhet. Separerad från samhället, politiken, vårt dagliga liv.

Nåja, riktigt såhär hård ville jag dock inte vara; anledningen till dylik irritation är ju att Sveriges Radio P2 borde veta bättre. Och årets Art’s Birthday har visserligen inte bytt namn; men skärpt till sig ordentligt – för att använda ett uttryck lånat från småskolan. Borta är tonvikten på laptopdub (även om det visserligen fortfarande finns representerat – och inget fel med det!), och även om det inte är särskilt nydanande bokningar i år heller, så kan det inte förnekas att det kommer bli kul att uppleva Ectoplasm Girls, Quiltland, Hans Appelqvist och Ikue Mori. En annan spännande nyhet är att klubben Mother har fått utrymme på Etablissemanget, och bjuder där på Masskulturfavoriter som Lust for Youth, ryska Love Cult och danska Family Underground. Som DJs kommer vi i form av Masskultur bjuda på den sedvanliga blandningen av anarkopunk och dancehall.

När man inte är nöjd med något så kan man antingen gnälla på det, eller försöka styra det upp det. Vi är väldigt glada över att Sveriges Radio indirekt har bjudit in oss som DJs. Vi kommer tillsammans med Gavin Maycroft från Mother propagera för att konsten tillhör dig och mig, varje dag, hela tiden. Häng med, börja fira konstens födelsedag redan nu.

/ MH

Salvete discipuli!

Om någon skulle få för sig att i dag, i skrivande stund, låta kategorisera vårt lands metropoler till en musikgenre skulle det förslagsvis kunna se ut så här: Göteborg (oljud), Malmö (flumljud) & Stockholm [hjälp, förf anm] … Det är nämligen först i min exil från Uppsala till Stockholm, på tryggt & behörigt avstånd i tid & rum, som jag har förärats med en betraktares blick. Härmed tänkte jag dela med mig av mina iakttagelser. (Enligt samma princip är jag, som ni sålunda bevittnade, fullkomligt oförmögen att dra några som helst slutsatser om den stad som jag just nu har valt att leva i, dvs Stockholm.)

Då: Uppsala.

Det fanns en tid i Uppsalas historia – jag kan inte minnas exakt när, ni får ursäkta, men det måste ha varit 2004–2005 någon gång – då staden nog borde ha positionerats till ett litet epicentrum för techno. I tidningarna – måhända i texter signerade Jenny Dumberg eller varför inte Emelie Tourettes – skrevs det om att indiepop bytte ut gitarrer mot synthar (precis som att ett band som The Field Mice aldrig någonsin hade existerat). Det var poptechno (eller technopop, om man vill vara kraftwerksk för en stund), kompakt living, och så vidare. I den lokala dagstidningen UNT skickade skribenten Emil Arvidson ut förfrågningar om att samåka svarttaxi från Marie Laveau [nattklubb i Stockholm, red anm] hem till Uppsala. I retrospektiv framstår det som tämligen onödigt, men nu börjar vi att gå händelserna i förväg.

Först måste ni nämligen beakta en av mina ytterligare betraktelser.

Till skillnad från våra tre storstäder har Uppsala fler likheter med Lund – även det en studentstad, men också en stad nästan hälften så stor eller liten som Uppsala. I städer av ovan nämnda slag har jag observerat & lärt mig följande regel: det existerar två ytterst slutna cirklar/kretsar; studenternas respektive civilisternas. Inget membran mellan de tu existerar. (Slussen är förstörd.)

För studenterna i Uppsala fanns nationsklubbarna Dynamic och Physique – den tidigare omnämnd i P 2:s program Ström, den senare med den inte direkt fjäderlätta bokningen Jerome Sydenham. Civilisterna tillbringade kvällarna på Orange, under den här tiden stadens kanske enda vattenhål. Vad som nu återstår är blott en hägring, men under sin storhetstid regerade klubbarna Rotor (som drevs av bl a Unai och Crystal Fake), Modem (med Martin Herterich och Anja Enerud, som ni säkert redan känner till) och FAP, som snart blev ett band med samma namn (och sedermera etiketten Stupid Dream). Dynamic och Physique utmynnade i technoetiketterna Kurbits respektive Aniara – två för övrigt ursvenska namn, om man får/bör/ska säga så – vars skivor numera spelas långt bort ifrån det döende ljuset från dess hemstads gatlyktor.

Sorgligt nog är detta en epok sällan uppmärksammad, omtalad, omhuldad. (Av anledningar som jag ämnar lämna därhän, måhända kan det konstateras att vi inte var särskilt många som var där!) Denna så väldigt vitala strömning riskerar därmed att falla i glömska, att raderas ur vårt kollektiva minne. Om det nu inte vore för er magister och dagens historielektion. Tur att man finns, elever!

Nu: nutidshistoria. Utöver redan nämnda technoetiketter finns Technogenic med Unai, Differnetsidoprojektet Liminals och snart även Crystal Fake i katalogen. Samtliga med – mycket riktigt, elever! – Uppsalaanknytning. Faktum är att dessa tre akters inspelningsstudior ligger inom en radie om, låt säga, 500 meter; samtliga huserade i studentbostädernas källarvåningar. Källartechno. I den motsatta änden av stadskärnan anordnar Konserthuset det återkommande arrangemanget Brus (till vilket undertecknad har gjort affisch vid ett tillfälle, för genomskinlighetens skull) och festivalen Volt, som företrädesvis har – mycket riktigt, elever! – techno i fokus.

Om någon skulle få för sig att i dag, i skrivande stund, låta kategorisera staden till en musikgenre skulle det således förslagsvis kunna se ut så här: Uppsala (techno).

Det var allt för i dag.

Valete discipuli!

/NK → KO → SO

Hanna Hirsch – Gå hem över himlen LP (Adagio 830, 2011)

»Det vilda, det oskyldiga Hanna Hirsch« är tillbaka med fåtal koncentrerade minuter episk stockholmsk ångestpop, som känns helt rätt och riktigt att rivstarta 2012 med. Egentligen är det svårt att sammanfatta i en bloggtext varför Hanna Hirsch är Stockholms mest relevanta band sedan några år tillbaka, trots att de sällan eller aldrig spelar live. Man hamnar vanligtvis i en diskussion kring så eviga ting som kärlek, litteratur, filosofi, politik, och punk. Livet i ett nötskal, med andra ord. Och allt detta förmedlas i korta, fokuserade punkpoppärlor, med bitterljuva melodier som ekar i huvudet långt efter att vinylen har slutat snurra. De lyckas sätta ord på vad en hel generation desillusionerade storstadsbor känner: »Och samma platser, samma saker / samma ljus och samma mörker / kommer åter var du går / och vem kan säga att det hemska är det värsta? / Här händer ingenting, men / lyckan är arbetsam / så arbeta, min vän« och »Jag är så trött på staden där jag bor / fast jag är anspråkslös känns allt meningslöst / och minsta spektakel bemöts som mirakel hos oss«. I någon textrad finns även en Sewer Election-referens om jag har förstått det rätt. Pluspoäng för sådant. Sångerskan Siris röst uppmanar till att man lyssnar på henne; the capital of scandinavia har aldrig sett så dyster ut som i Hanna Hirschs punk-noir. Skivan levereras med låttexter, Imre Kertész-citat och nedladdningskod. Ny musik för hållbar utveckling säger välkomna tillbaka.

/ MH

I samband med distron för några veckor sen blev vi även intervjuade i P3 Populär. Det är alltid roligt att folk är intresserade, men intervjun satte även fingret på någonting som skavt lite i våra hjärnor på sistone, nämligen fokuset på kassettband. Trots att inslaget tar upp mycket av det som vi tycker är viktigast med NMFHU (do it yourself-tänkande, experimentlusta, nyfikenhet) är det ändå kassetten som blir någon sorts rubrik.
Detta är som sagt inget unikt för P3, och visst kan man förstå att folk som inte är vana vid musik på kassett behöver vrida och vända lite på fenomenet, men NMFHU är ingen intresseklubb för kassettband. Ibland har vi hamnat i situationer där vi nästan fått försvara kassettbanden, fast hela diskussionen egentligen borde handlat om något helt annat (t.ex. politik).
Rasmus Svensson, känd från bl.a. Smycken, säger vist i vår film att do it yourself, precis som punk, ofta blir en estetik, men att det egentligen handlar om ett sätt att tänka, som går bortom estetik, genre etc. Det är den svårdefinierade andan av DIY vi är intresserade av, inte särskilda medium eller genrer.

För säg 8 år sen hade nätet kommit till den punkten att började det dyka upp fler och fler möjligheter att sprida sin musik på internet, och man kunde ladda hem piratkopierade ljudprogram utan att behöva ha tillgång till nån obskyr FTP-sida. Det blev helt enkelt extremt lätt att skapa och dela musik digitalt. Väldigt många la upp sina verk, men ofta mest som en sorts ”demos” för att få feedback, och inte direkt något man blir nyfiken och vill botanisera i. Det påminner väl om internet i stort: det finns mycket information och det är lätt att själv tillföra något, men det är svårt att sålla bland utbudet, informationen riktar sig ofta till ”alla och ingen”: alla kan hitta det, folk vill ha så mycket uppmärksamhet som möjligt, men det är svårare att verkligen få nån sorts verklig kontakt med sina mottagare eller ”fans”. Internet är en arena där man kan nå väldigt många människor, men de gemenskaper som uppstår är ofta löst uppbyggda. Människan på internet är alltid individ. Som MH skrev för ett tag sen så tror vi i NMFHU att ”det är när människor möts som den verkliga magin sker”.

Sedan dess har det dock bara dykt upp fler och fler kassettsläpp. Det finns inga exakta brytpunkter, men någonting förändrades. Jag tror att mediet i sig inspirerar till att tänka nytt, eftersom det på många sätt funkar tvärt emot internet. Det krävs mycket mer arbete än om musiken publicerats på mp3 – någon måste bry sig tillräckligt mycket för att skaffa tomma band, dubba, vika omslag, posta ut, osv. Det spelar roll var kassetterna befinner sig: hamnar de i en låda under artistens säng är det ett misslyckande, de måste helst förflytta sig till andra människor. En mp3 på en server ligger där den ligger, oavsett hur många som är intresserade. Det är svårt att se hur mycket engagemang som ligger bakom en mp3, men ett kassettsläpp utstrålar all tid och energi som lagts ner i det. Kanske var folk lite svältfödda på den här typen av tankar.

På något sätt verkar kassettens fysiska, långsamma och lite krångliga karaktär ha att göra med en vilja att hitta gemenskaper av ett annat slag än den mer typiska masskommunikationen på internet. Det finns nog massa förklaringar till den här bredare längtan, men poängen är att kassetten bara är en symbol för detta. Analoga och fysiska format kan få oss att tänka utanför internet och därmed också utanför den typ av individualiserade, anonyma gemenskaper som uppstår där, men sen kan vi självklart överföra det tänkandet på andra saker än just kassettband.

Under rubriken ”New brigades” kommer vi framöver att titta närmare på några nya och spännande aktörer på den svenska musikscenen. Först ut är tre nya kassettetiketter: Pissoar, Nymph och På Månen. Inte för att de släpper på kassett, men för att de har rätt tänk, att de verkar vilja något med vad de gör.

OBS!! För att få komma på detta arrangemang krävs att man anmäler sig i förväg på http://hardworkingbiff.com/2011/10/22/masskultur/! Läs mer längst ner.

Såhär skrev Anja för snart ett år sen:

När Masskultur och NMFHU har möte dyker det alltid upp något tomt och dött i våra blickar när vi talar om lokaler i Stockholm. Bristen på bra spelställen är så pinsamt dålig att det hela känns så fruktansvärt löjligt. Men en stjärna lyser klarare än alla andra på himlen och det är Solna HQ, lokalen ”bakom den svarta dörren”.

Solna HQ har blivit en lokal dit vi ofta återvänt, ett av de bästa ställena i Stockholm för den som har lite pengar men stor längtan efter gemenskap och annorlunda musik- och kulturarrangemang. Att Masskultur/NMFHU och HQ skulle göra något tillsammans har egentligen stått skrivet i stjärnorna sedan första gången vi bankade på den svarta dörren, så det är med glädje vi kan presentera vårt första samarbete, ditt perfekta höstlovsnöje.

LIVE:

LR

Hans Sahl (1902 – 1993) var en tysk-judisk poet och litteraturkritiker som levde sitt liv till stor del i exil på flykt undan den tyska nazismen, och förde sin anti-fascistiska kamp vidare från utlandet; först i Schweiz, sedan i Frankrike. Dikten ”Exile” skildrar detta tillstånd, att vara på flykt, att ständigt behöva vara vaksam, och samtidigt behöva acceptera det naturliga i det. ”Exile” heter även Loke Rahbeks (alias LR) nya LP, som är uppkallad av Sahls dikt, och där varje strof har fått utgöra inspirationen till ett ljudspår. Rahbek är annars känd som medlem i de danska black metal-konspiratörerna Sexdrome och en av upphovsmännen bakom den mäktiga danska etiketten Posh Isolation, som har gett oss öronbedövande oljud i form av akter som Iceage, War, Marching Church, Puce Mary och våra svenska vänner Arv & Miljö samt Lust for Youth. Under namnet LR bjuder Rahbek på tunga, mörka synthdrones i en krossande ljudbild som skapad för dina mest gråmulna dagar.

http://lkruse.bandcamp.com/

LUST FOR YOUTH

Sen den första anonyma kassetten dök upp för över två år sedan, har Lust for Youth varit ständigt aktuella med flertalet kassetter, en fullängdare och europaturnéer. Bandet lät sig från början inspireras av Cold Caves kassettkomprimerade version av minimalistisk 80-talssynth, men dubblerar smutsen och lo-fi-faktorn tills deras minimal wave nästan närmar sig noise. Lust for Youth pressar ihop sina melodier och beats med drones och oljud, och komprimerar allting till ett resultat som står och väger mellan ”experimentell musik” och pop utan att helt bli endera. Ljudbilden har skiftat lite mellan olika släpp, och när fullängdaren Solar Flare kom tidigare i år visade bandet en aningen mer melodiös sida än vi är vana vid. I samband med att LFYs hemmaplan, konsert- och replokalen Utmarken gick bort i försomras har bandet gått igenom vissa förändringar, och vi vet att vi kommer få se ett annorlunda Lust for Youth den 2/11 än vad vi tidigare sett på Lava och Landet, men vi vill ändå säga: välkomna tillbaka!

http://lustforyouth.blogspot.com/

HÄNDER SOM VÅRDAR

Kallt, smutsigt. Ingen katarsis, ingen klimax. Som en lång, mörk, depression. En sjukdom. Så har diagnosen som ställts på Händer som Vårdar (HSV) beskrivits. Men Henrik Söderströms soloprojekt är mer än bara en summa av ett antal dystra adjektiv. Genom att medvetet distansera sig från genrens vanligaste klyschor skapar HSV surrealistisk noise, lika oberäknelig som ärlig och självutlämnande. Torra kassettloopar, brummande drones, väldigt få effekter. Det är minimalistiskt men ändå engagerande, statiskt men ändå fängslande. Efter debutkassetten Korridorblick på eget bolag är HSV nu aktuell med en splitvinyl med Megan på göteborgska Release the Bats.

http://soundcloud.com/hnder-som-vrdar

—

I vanlig ordning måste alla som inte är medlemmar i Solna HQ föranmäla sig för att få komma in. Även Masskulturmedlemmar måste anmäla sig. Det kan göras på följande länk: http://hardworkingbiff.com/2011/10/22/masskultur/

(T): Solna Centrum

Inträde 30 kr. Endast kontanter i dörr och bar.

20:00 – 00:00

2/11

Hjärtligt välkomna!

Affisch: Charlott Malmenholt

”De allra flesta associerar 2010 års tre första månader med iskyla, snökaos och havererad infrastruktur. En av våra största gratistidningar hade för någon vecka sedan löpsedeln ”Grattis! Du överlevde vargavintern!”. Under dessa årets kallaste månader påbörjade vi ett ambitiöst filmprojekt där vi försöker skildra något som skulle kunna ses som en rörelse, eller kanske en scen. Vi vill visa ett axplock av olika aktörer som skiljer sig åt geografiskt såväl som intressemässigt, men också vad de har gemensamt.
Ni kommer att få se livespelninger med bland andra Optic Nest och Your Holy Wisdom, mängder av kassetter, smutsen på Utmarken och konsten på KRETS. Ni kommer att få höra om noisemusikens sociolekt, varför Göteborg är bättre än Stockholm samt vad Smycken och Jurassic Park har gemensamt.”

Såhär skrev vi om vår film som vi gjorde vintern 2010, filmen visades på Krets i Malmö och på Klarabiografen i Stockholm, men lyckades aldrig nå Göteborg. Därför tänker vi visa den nu, för att vi fortfarande tycker att den är relevant, och för att den fortfarande säger oss något om idag. På vårt evenemang Ny musik för hållbar utveckling GBG visar vi alltså filmen i dess helhet och efter det kommer vi även att ha ett samtal om de ämnen som filmen tar upp. Moderator för samtalet är frilansjournalisten Johan Jacobsson som profilerat sig genom sitt ihärdiga och långvariga engagemang för den oberoende musikscenen. Samtalets andra deltagare är kulturaktivisten Karl Sjölund från Psychic Warfare, en representant från Ny musik för hållbar utveckling och en från Pustervik där arrangemanget hålls.

Se filmens trailer här:

Filmen visas 18.00

Lördag den 8e oktober debuterar stockholmsbaserade arrangörskollektivet Ny musik för hållbar utveckling i Göteborg. Med oss har vi vår dokumentärfilm om alternativ musik och kultur i Sverige, och dessutom ett gäng intressanta bolag och artister som kommer presentera sina produkter på en stor distro under eftermiddagen. Vi kommer även bjuda på livemusik både under distron och under kvällen, då vi ställer till med efterfest.

Pustervik, Lagerhuset,
Heurlins plats 1, Göteborg.
14.00 – 01.00

http://www.pustervik.goteborg.se/

Fri entré innan kl 21!
80 kr efteråt!

—————————

NMFHU startade på Lava i Stockholm hösten 2008 som ett ”forum för innovativ musik där vi bryr oss om musikklimatet”, och de spelningar som NMFHU arrangerade handlade lika mycket om journalistik som att ha det trevligt med bra musik. Vi ordnade kvällar där vi utforskade teman som ”Punk”, ”Malmö” och ”Den svenska kassettscenen”, och den journalistiska tanken utmynnade även i först ett fanzine med enkätfrågor och sedan, under vårvintern 2010, en dokumentärfilm. ”Produkt No.3″, som filmen kom att kallas (Produkter nummer 1 och 2 var fanzinet och en liveinspelning på CD), bestod av intervjuer med folk som spelade eller släppte musik, arrangerade spelningar, gjorde fanzines, m.m. Vi ser den som en ögonblicksbild av en svårgripbar scen eller rörelse som skulle kunna kallas något i stil med ”DIY”, ”alternativ” eller ”underground”. Även fast filmen bara är knappt ett och ett halvt år gammal har det hunnit hända ett och annat i underjorden sedan dess, och därför har vi även bjudit med oss nya artister och människor som vi tycker står för något intressant och lovande idag. Vi kommer också följa upp filmen med ett scensamtal.

LIVEMUSIK:

ULTRA EL! (Stockholm) – Estroboscorpio-Oskar Mobergs soloprojekt Ultra EL! är nästan lika oprövat som tidigare nämnda duo var när vi bokade dem till NMFHU-festivalen 2009, men vi är säkra på att det här blir lika bra som det blev då. Ultra EL! är ömsom svängig, ömsom hårdnackat experimentell elektronisk musik som plockar russin ur de senaste 40 årens synthkaka. Efter lång väntan gjorde Ultra EL! en bejublad debutspelning tidigare i somras på klubben BERLIN/HAWAII.
http://www.soundcloud.com/ultrael

MÅLGRUPP (Stockholm) – Julian Murray, som även spelar i Munnen, kanaliserar numera sin nästan tvångsmässiga kreativitet genom multimediaprojektet Målgrupp. Hittills har det rört sig om absurdistiska kollage och teckningar och rytmisk oldschool-industrimusik, men i Målgrupp finns det gott om utrymme att ta ut nya riktningar.
http://myspace.com/malgrupp

FEBERDRÖM (Göteborg) – Copywriting-kungen och Release the Bats-chefen Matthias Andersson beskriver Feberdröm som ”förorts-dark ambient”. Mannen bakom Feberdröm ingår även i ökända ljudterrorduon Khmer Noir och vid sidan av deras härjningar har Feberdröm jäst djupt nere i Göteborgs underjord ett par år. Har bl.a. spelat på Konstepidemin och numera nedlagda underjordsstället Utmarken.
http://www.youtube.com/watch?v=ja3qbvYMcfg

1991 (Göteborg) – 1991 eller MCMXI är Göteborgs bäst bevarade hemlighet, ett kosmiskt väsen som drar sin kraft från smutsig electro och kalla futuristiska ljudlandskap, men som landar i någonting som snarare kan liknas vid den vackraste, mest eteriska åttiotalspopen. En kärleksroman i science fiction-skrud. 1991 uppträder här för första gången live, och det säger sig kanske självt att det inte bör missas.
http://www.youtube.com/watch?v=p3orJaDJaFs

DJS:

Lugnet (Malmö) – Skivbolaget Lugnet Records består av två skivsamlande malmöiter vid namn Emil och Mattias. Sedan starten 2008 har de fokuserat på enligt egen benämning ”edits and reissues of lost gems aswell as new produced sounds from local artists to bring forward a more progressive and psychedelic approach to todays obvious”.

http://soundcloud.com/lugnet

Kärleksdöden (Stockholm) – Kärleksdöden är den Stockholmsklubb som kanske bäst har skildrat de futuristiska ljudlandskap som invaderar underjordiska dansgolv världen över. Med internationella bokningar som Hype Williams, Maria Minerva, Laurel Halo och Teengirl Fantasy är ett besök på Kärleksdöden som ett tonårsdisco i en gotisk framtidsvärld.

http://soundcloud.com/karleksdoden

Gavin Maycroft (Stockholm) – Arrangören bakom klubben Mother arbetar närmast hyperaktivt med att boka alternativ musik till olika stockholmska scener. Oftast rör det sig om en blandning av lokalt, svenskt och internationellt, och många nya stockholmsband har fått chansen att debutera under Mothers flagga. Klubben uppstod som en minifestival 2008 och nyligen släpptes en samlingsCD med bidrag från olika band som spelat på Gavins kvällar.

http://mothersthlm.tumblr.com/

+ Johan Jacobsson, Nymph, m.fl.

DISTRO:

På Månen (Stockholm) – Purfärsk kassettlabel av den nya generationen. Lovar mycket inför framtiden med släpp av bl.a. Gaerra, Målgrupp och Ultra El! i pipelinen.

http://www.facebook.com/pages/P%C3%A5-m%C3%A5nen/184966948243525

Flacon Recordings (Stockholm) – Mikrobolag med oefterhärmlig estetik. Fokus ligger på kassettsläpp och i sann non profit-anda lägger de även ut samtliga släpp till nedladdning på internet.

http://www.flaconrecordings.com/

Pissoar Cassettes & Records (Västerås) – Nystartat bolag för industri, power electronics, kassettkollage osv. Långt från kassettsläpp som ny hipp konstskoletrend, här rör det sig om smutsig underjordsestetik och svartsynt attityd.

http://www.pissoar.info

Tona Serenad (Stockholm) – Stilistiskt medveten etikett för experimentell pop och skivnördande ljudkollage. Senaste släppet är ett internationellt distanssamarbete mellan Tona Serenads egen turntablist John Henriksson och indiekändisen Momus.
http://www.tonaserenad.com/

Irrlicht (Stockholm) – Oberoende förlag för musik och text som släppt såväl poesisviter som LP med experimentpopparna Chicagojazzen. Drivs av kompositören Erik Enocksson, uppmärksammad bl.a. för sin musik till filmerna Farväl Falkenberg och Apan.

http://www.irrlicht.se

Ljud & Bild Produktion (Göteborg) – Nytt ambitiöst noise- och industribolag med fingertoppskänsla. Drivs av Dan Johansson, känd från bl.a. Sewer Election och Ättestupa. Utöver påkostade CDs och kassetter lägger bolaget också ut ”extramaterial” t.ex. liveinspelningar gratis på hemsidan.

http://www.ljudbildproduktion.com/

Ominous Recordings (Stockholm) – Eklektisk distro och label med rötter i metal och alternativrock men som släpper och distribuerar exakt vad de känner för: både svenskt och internationellt, allt från Pleasure Trails glassiga breakbeat-autotune-pop till mörk dronerock med Avgrunden eller elektroniska experiment med Soviet Jazz och Totenpaahle.

http://www.ominousrecordings.com/

Fang Bomb (Göteborg) – Ambitiöst bolag med fokus på experimentell elektronisk musik. Släpper svål snygga digipak-CDs som kassetter, högbrynta experimentverk som underjordiskt stök. Fick uppmärksamhet för CDn GBG 08 och kassetten Sub-GBG 08 som undersökte den lokala scenen.

http://www.fangbomb.com

Native Parts (Göteborg) – Liten oberoende skivetikett som drivs av den Göteborgska eldsjälen tillika musikern Johannes Brander (alias Skogar). Har givit ut allt från etablerade artister som Pär Thörn till unga stjärnskottet Chicagojazzen.

http://nativepartsrec.com/

Release the Bats (Göteborg) – En av Sveriges mest framgångsrika etiketter och distros för alternativ musik av alla de slag. RTB har släppt allt från harsh noise och drones till synth och poppig postpunk, mest beroende på vad RTB-chefen Matthias Andersson har lust med. Det är eklekticism blandat med hög standard och insatthet, och det är troligtvis därför många håller bolaget så högt. Matthias Andersson var även en av de drivande bakom ökända, numera nedlagda spelstället/replokalen Utmarken.

http://releasethebats.com/

Nymph (Stockholm) – Ännu ett helt nytt kassettkollektiv från Stockholms yngre garde. Eftersom bolaget med största sannolikhet debuterar för allmänheten den 8/10 är det svårt att säga vad det rör sig om, men smakprov vi tagit del av rör sig mellan uppchoppad samplemusik, mörka syntdrones, ljuv sommarambient och mer. Personerna bakom Nymph kommer även bjuda på ett DJ-set under dagen.

Lystring Förlag (Stockholm/Göteborg) – Oberoende förlag som enligt egen utsago främst ger ut sina kompisar och möjligtvis deras bekanta. Bland dessa bekantingar märks kanske främst Pontus Lundkvist, redaktör för undergroundtidskriften Det Grymma Svärdet sam nedlagda fanzinet Mina Ögon!! Mina Ögon!!, som Lystring samlat i en tjock bok. Förlaget har även vidare kartlagt fanzinesverige i intervjuboken Fanzinerad av, om och med olika fanzineskapare och DIY-aktörer. Lystring har även släppt LPs med Brainbombs och Tom Karlsson.

http://www.lystring.com/

Jarko (Göteborg) – Jarko är ett göteborgskt kollektiv som släpper konstfanzines, dels ”Jarko solo zines” som fokuserar på en konstnär, och dels nummer med flera konstnärer som gör verk på samma tema. Bland de namn som publicerats i Jarko märks Nadine Byrne, känd från Ectoplasm Girls, The Magic State och NMFHUs film Produkt No.3.

http://www.jarko.se/

KONST

Marlena Lampinen (Stockholm) – Konstnär och fanzinist som designat flera av Ny musik-sidoprojektet Masskulturs affischer. Jobbar med både foto och teckningar. Hennes verk präglas av en mystisk känsla där sammanhang och mening fräts ut i smetiga pasteller eller digitala störningar, men under också mycket humor och självdistans.

http://marlenalam.tumblr.com/

Linnéa Puranen (Göteborg) – Stockholmsk expat, konstnär, designer och fanzineskapare med en exakt grafisk stil och förkärlek för mönster. Hennes teckningar och tryck rör sig i en både konsekvent och spretig värld full av hangups och långtgående undersökningar av olika teman, med en återkommande fascination för olika djur.

http://linneapur.blogspot.com/

Peter Larsson (Stockholm) – Känd på den stockholmska DIY-scenen för sina illustrationer till klubbarrangören Mother, samt flertalet fanzines, kassetter och skivor släppta på egna bolaget Hockey Rawk. Gör färgglada collage och naivistiska men starkt genomarbetade teckningar.

http://p-e-t-e-r-l-a-r-s-s-o-n.blogspot.com/

Amanda Eriksson (Göteborg) – Med förkärlek till mörka kollage och trycksvärta gav Amanda Eriksson ut det fina konstfanzinet Ur Skuggorna för drygt ett år sedan. Till Ny musik för hållbar utveckling kommer hon ett nytt spännande projekt.
http://urskuggorna.blogspot.com/

—————————

http://www.facebook.com/event.php?eid=184836831592889

Mother och Masskultur slår sig ihop ännu en gång, och vad passar då bättre än att återvända till Detroit? Det trevliga ateljékollektivet/galleriet på Roslagsgatan 21 stod värd för en serie lyckade spelningar hösten 2010 (Noveller, Unfact alias David Wm. Sims, Ignatz, U.S. Girls, Stellar OM Source m.fl. spelade då) och vi hoppas att ni blir lika glada som vi av att vara tillbaka i betongbunkern.