Ny musik för hållbar utveckling №8: 2010

09Feb10

NY MUSIK FÖR HÅLLBAR UTVECKLING №8: 2010

Livemusik, konst, progressivitet & hembakat.
21/2 18.30 – 21.30, Lava. Fri Entré.

2010:
Det nya året har hittills dominerats av snökaos och en längtan efter våren, och lite så vill Ny musik för hållbar utveckling också skildra 2010. Vårt första arrangemang för i år bär alltså temat 2010. Vi har bjudit in fyra olika akter som vi tror hårt på inför det kommande året. Det är friska vindar, stökigt och drömskt i en härlig blandning i framåtandans tecken. Under kvällens gång kommer vi även visa ett första smakprov på Produkt №3.

LUST FOR YOUTH
I somras bloggade vi om deras första kassett, postad anonymt till en handfull bekanta. När uppföljaren ”Sickness” kom på göteborgsbolaget Nattens bödlar kunde fler ta del av bandets märkliga men vackra dronepop, men fortfarande visste få vilka som stod bakom. I takt med att bandet gjort sina första spelningar vintern 2009 var det oundvikligt att hemligheten skulle läcka ut, men när framgångarna fortsätter även efter att nyfikenheten stillats är det uppenbart att de verkligen har något extra. Under 2010 kommer bland annat en split-7″a med amerikanska neogotharna Blessure Grave. Vi är stolta över att presentera Amanda Erikssons och Hannes Norrvides första spelning som Lust For Youth i huvudstaden.

http://www.myspace.com/lustforyouth

MUNNEN
Undergroundscenen består egentligen främst av en massa olika expanderande och i varandra ständigt hakande kompisgäng: man börjar göra saker, kommer i kontakt med folk som är intresserade av samma sak och blir till slut kompis med dem, nya bekantskaper knyts och nya samarbeten inleds. Munnens medlemmar har spelat i diverse underjordiska band i Stockholm under ett flertal år, och på så sätt även lärt känna varandra. Att de startade ett band var liksom bara ännu en av alla möjliga kombinationer som kan uppstå i en given grupp kreativa människor. Sedan dess (i vintras) har det enligt dem själva gått i en rasande fart, till den grad att de kallt tackade ja till spelningen hos oss fast de fortfarande bara hade en klar låt. Musiken är monoton och skev men funkig.

http://www.myspace.com/mmmunnen

ONCE WE WERE WOLVES
Det är lätt att dras till det okända, och för oss är Once We Were Wolves ett typexempel på detta. Förutom en ljudbild bestående av mörker, en akustisk gitarr och minimalistiska reverbmattor vet vi faktiskt inte alls vad som döljer sig bakom detta soloprojekt. Det hela känns lite som den gamle legenden Jandek; det vill säga okänt, nattsvart och spännande. Denna kväll kommer vi dock få se detta soloprojekt att uppträda med ett helt band.

http://www.myspace.com/oncewewerewolves

CASSETTE GALLERY
Initiativtagarna Frida-Li Lövgren och Anna Ekholm (från New Textile Art Scene) vill med Cassette Gallery skapa ”[...] en plattform för samtida konst med inspiration från DIY-scenen och punkestetik, och vara en plats för utställningar med fokus på konstnärliga processer, spelningar, musik och performance”. Trots att de bara har hunnit med ett arrangemang hittills sedan Cassette Gallery bildades vid årsskiftet, har hajpen varit stor och ambitionsnivån hög. På Lava kommer de under kvällen visa upp sin konst och dessutom spela lite skivor för oss.

http://newtextileartscene.blogspot.com

Filed under: Uncategorized   |  Leave a Comment

Ikväll!

29Jan10

Jag tänkte bara slänga iväg ett litet fredagstips som hastigast. Ikväll besöker Ny musik för hållbar utveckling Southside Cavern vid Zinkensdamm för att ta del av de ständigt uppskattade Motherarrangemangen. På scen spelar Kutterfugel, Your Holy Wisdom och Stackars Lajka. Huvdsakligen tjejer inblandade denna gång och sådant uppskattas, mycket. Ett litet bevis på Quetzala Blancos påstående om att tjejer inte gör bra musik inte stämmer alltså. Man ser det man vill se.

Ses där! Klockan tio går första bandet på.
/AE

Filed under: Uncategorized   |  Leave a Comment

Grattis på födelsedagen, konst!

20Jan10

Art’s Birthday Party kan vara den fånigaste titeln på ett evenemang någonsin. Liknande arrangemang ägde rum i olika europeiska städer under kvällen, och i P2 kunde man följa ett axplock av konserterna i direktsänd radio. Besökarna som släntrade iväg till Södra Teatern hade det dock inte lika bekvämt; om folk kom med förhoppningen om att hinna se alla konserter var de helt fel ute. Det blev snabbt väldigt trångt på de tre scenerna, och en vinnande taktik var att bänka sig i baren för att slippa köbildningen.

Bakom arrangemanget står Sveriges Radio som på sin hemsida skriver: ”enligt den amerikanske fluxus-konstnären Robert Filliou föddes konsten för över en miljon år sedan när någon tappade en svamp i en hink med vatten. Det skulle ha skett den 17 januari och därför utnämnde Filliou den 17 januari till Konstens födelsedag. För att fira detta har den Europeiska Radiounionen (EBU) och Sveriges Radio skapat ett årligt radioevenemang då elektronisk musik och ljudkonst klingar över hela Europa.”

Och pretentionerna avstannar inte där, det fortsätter: ”Art’s Birthday Party är en gränsöverskridande visuell och musikalisk upplevelse som tar avstamp i olika typer av elektronisk musik och ljudkonst. Det sträcker sig från det smala till det breda, från experimentell ljudkonst, performance, radiokonst, noise och elektronisk musik till pop-orienterad electronica, techno, dj-kulturen och pop/rock med foten i den elektroniska traditionen. Spännvidden är stor och uttrycken många.”

Känns inte allt det här väldigt 2003? De konserter man väl hann se var godkända, om man sållade lite – överraskningarna var dock få. Dror Feiler satte ribban högt tidigt genom att att spela stenhård gnisselnoise på jordbävningsvolym i fyrtiofem minuter. Vladislav Delay lät som han brukar, lika delar suggestiv ambientsmet och finsk skogsdub. På småtimmarna återförenades  Andreas Tilliander med Mokira för att bjuda på funkig industritechno som nästan påminde om gamla goda The Fegis.

Men den här betoningen på elektronisk musik alltså. Vad är det? IDM, elektronika? Varför det? Jag kunde inte sluta tänka på hur egendomligt det är att konsten ska vara synonym med den typ av laptopdyrkande som var populär för sju-åtta år sedan. Elektronisk musik kopplades gärna samman med finkultur och progressivitet, något som har hängt med ända tills idag. Men nu är det inte självklart att finkulturen ska firas med den typen av musik. På en fest till konstens ära förväntar jag mig dans, performance, film – men framför allt förväntar jag mig överraskningar. Bokningar som Vladislav Delay och OP:L Bastards kanske var heta i början av förra decenniet, men knappast nu. År 2010 har vi kommit till en punkt då så kallad elektronisk musik inte nödvändigtvis är den mest experimentella eller avantgardistiska; idag använder ju varannan musiker datorn som ett verktyg.

Att arrangera en födelsedagsfest för konsten är ett ganska anspråksfullt uppdrag, och ett gratisevenemang som Art’s Birthday Party har stor potential som kulturell folkfest. Men då kräver detta ett annorlunda upplägg. Skippa elektronikan och låt ölhävandet stå tillbaka för ett bredare spektrum av den konst det är meningen att vi ska fira. Annars kommer ”konstens födelsedag” inte lämna ett djupare intryck än en vanlig utekväll med trängsel och småtrista laptop-DJs.

En annan bra blogg på temat hittas på Copyriot.

/MH

[En aning bearbetad och mindre bitter version av den här texten kan läsas här]

Filed under: Uncategorized   |  Leave a Comment

Mamma, får jag spela hypnagogic pop?

15Jan10

Ni har säkert hört talas om begreppet ”hypnagogic pop”. Det ska föreställa en ny genre, som ska sammanfoga vitt skilda artister som The Skaters, Pocahaunted, Oneohtrix Point Never, Nite Jewel och Ducktails. Upphovsmannen bakom denna egendomliga genre är journalisten och The Wire-medarbetaren David Keenan som skriver ”Hypnagogic pop is pop music refracted through the memory of a memory [...] that reaches beyond its performers’ abilities. It refashions 80s chart pop-rock into a hazy, psychedelic drone. It is listening to Beverly Hills Cop and hearing the music of the spheres. It is the sound that remains after the boys of summer have gone.” (The Wire, #306)

En lite egendomlig genrebeteckning alltså, som öppnar upp för allehanda diskussioner och missförstånd. Banden som antas spela hypnagogic pop har inte så mycket gemensamt musikaliskt, utan i mer abstrakta termer som ”inpiration” och ”sound”. Detta blir lätt för svävande för den genomsnittliga musikälskaren, och det märks. Efter en snabb sökning på begreppet så får man upp en ändlös lista av bloggar som tävlar i att håna Keenan och ta avstånd från genren på olika sätt. Man frågar sig vad som upprör så mycket; det är ju trots allt bara två ord.

Vad är poängen då med ännu en genrebeteckning? Hur blir någon hypnagogic pop? Kan jag spela hypnagogic pop? Det går inte riktigt att svara på det. Keenan verkar mer intresserad av kontext och bakgrund än av musiken i sig; artisterna kanske inte har så mycket gemensamt, men de kommer nästan uteslutande från USA. Mer än så kan man inte säga. Vissa använder enkel inspelningsutrustning och billiga leksakssynthar, andra gitarrer och dyra analogsynthar. De äger oftast minst en eller två delaypedaler. Många föredrar kassettband, andra CDr-skivor. Vissa har hippietendenser eller är inspirerade av new age; andra gillar synthpop och Kate Bush.

Något generellt kan man alltså inte säga om genren. Ändå tycks det finnas ett sug att bunta ihop dessa artister; hypnagogic pop har redan fått synonymer som ”chillwave”, ”glo-fi”, ”hipster drone for hipster people”, eller vårt eget svenska uttryck ”dudepunk”. Hur kommer det sig?

Det enkla svaret är att det alltid har varit så. Trender har kommit och gått, och musikjournalister har i alla år försökt sätta etiketter på saker som inte kan etiketteras. För tio år sedan var microhouse en populär genre. För fem-sex år sedan var glitchpunk en populär term. Och vem minns inte andra populära The Wire-påhitt som Free Folk/Freak Folk och New Weird America?

Problemet när man lanserar begrepp som dessa, är att man i det desperata – och ofta omöjliga – försöket att beskriva ett sound råkar bunta ihop artister som ofta inte har mer gemensamt med varandra än att de ligger på samma skivetikett. Glitchpunk inbegrep allt från Kid606 till Jonas Lindgren. Free Folk kunde betyda allt från Jack Rose till Charalambides. När man backar två steg och börjar analysera, märker man hur fel allt kan bli. Som lyssnare har vi alla ett ansvar att strunta i hajpen och ta dessa påhitt med en nypa salt, för etiketteringar som dessa är det snabbaste sättet att ta död på en florerande scen.

Frågan är varför en seriös musiktidning som The Wire ägnar sig åt den här typen av suspekt musikjournalistik. Det är en sak att tala om en scen – och uppmuntra den – men det är en annan sak att placera in artister i ett fack. När NMFHU talar om den svenska DIY-scenen menar vi det inte som en genre; man kan inte säga ”jag spelar DIY-musik”. Däremot kan man enligt Keenan säga ”jag spelar hypnagogic pop”. Det låter konstigt, eller hur? Som beteckning på en scen skulle det däremot fungera ganska bra.

Istället för att lansera ännu en ny genre att begrava tillsammans med ”trip-hop”, ”microhouse” och ”nu-jazz” skulle The Wire kunnat dokumentera och beskriva en spännande, snabbt växande scen – som Simon Reynolds gjorde med ”Haunted audio”-scenen  i The Wire #273 eller som Jon Dale gjorde med Melbournescenen 1976-1984 i The Wire #272.

Skillnaden mellan genre och scen är ibland hårfin och kan lätt missförstås. Men man kan lite lätt förenklat säga att man antingen kan spela musik och sätta en färdig etikett på den, eller spela musik och låta den automatiskt placera sig i dess naturliga musikaliska, geografiska och ekonomiska sammanhang. Du kan nämligen inte hitta ett fack i skivaffären för ”DIY-musik”.

/MH

Filed under: Uncategorized   |  1 Comment

»Blott en notering för att säga er att allt är väl« (dagens outfit)

14Jan10

Moon & Sun »Apocalypso« 7” (Oscillatone, 2009)

Att Monica Tormell har ett förflutet i Sveriges finaste skrammelrockoutfit Mustafa et Monique är inte helt självklart efter en genomlyssning av hennes nya soloprojekt. I Stockholm uppträdde hon exempelvis tillsammans med medlemmar ur Förmögenhet och Hanna Hirsch. Men ‘rockigt’ är det här knappast. Istället är det en blandning av vemodig stämsång, field recordings och karibiska oljefatsrytmer. Originellt och onekligen häftigt. Till saken hör att alla fyra spår på singeln håller A-sidekvalitet. Just nu har jag svårt att bestämma mig för ifall ‘Ashes’ eller ‘Hunt’ ska vara min favoritpoplåt 2009.

/MH

Tsukimono & Dwayne Sodahberk »Tell Each Other Ghost Stories« CDr (Stuporsonika, 2009)

Så släpps äntligen det efterlängtade samarbetet mellan Dwayne Sodahberk och Tsukimono. Upplägget är intressant; de båda herrarna turas om att berätta ”spökhistorier” för varandra, och spelar alltså ungefär varannan låt. Materialet sträcker sig från Dwayne Sodahberks kolsvarta korsning av shoegaze och doommetal till Tsukimonos variationsrika smörgåsbord av banjo- och fiolworkouts samt glitchnoise. En fantastisk split-CD med andra ord. Det enda man kan anmärka på är väl just formatet; en CDr-skiva i plastficka är kanske det tristaste sättet att släppa musik på nuförtiden. Nu vet jag förstås inte huruvida mitt exemplar är ett officiellt släpp eller ej, men nog skulle det ha sett finare ut på vinyl. Eller åtminstone i en hempaketerad digipack.

/MH

Filed under: Dagens Outfit   |  Leave a Comment

Marmoriserad ljudbild

12Jan10

Musikbloggar hit och musikbloggar dit. Off World: Marmor är ett alldeles eget koncept som två nördar kommit på i brist på annat. Här har de samlat filmklipp och dylikt på sådant de tycker kategoriserar genren marmor, ett slags mellanting mellan konst och musik kanske. Eller arkitektur och musik, det verkar snarare handla om en känsla än en konkret stil eller ljudbild. Istället för att fila in musik under tidsepok, teknisk utrustning eller post-någonting väljer de att efterkonstruera en luddig uppfattning och på något vis försöka konkretisera. Jag gillar det, att som utomstående försöka tänka sig in i det här påhittade begreppet marmor, och kanske själv börja lyssna på musik ur deras synvinkel, känns lite kittlande. Det öppnar upp en massa världar och dimensioner av musik som man inte visste fanns. Det känns fräscht och outtömligt, alltså motsatsen till vilket annat genrebegrepp som helst.

Inspireras: http://off-world.tumblr.com

/AE

Filed under: Uncategorized   |  Leave a Comment

Martins nedkortade årsbästa

06Jan10

En komprimerad och försenad årsbästalista. Jag har aldrig varit bra på årsbästalistor, men som HS skrev förra året så kräver kontinuiteten detta av mig. Jag har med flit undvikit ett flertal av årets höjdpunkter eftersom jag delar dem med AE och HS, och istället valt att lyfta fram ett par saker som mina två kollegor bara nämnt i förbipasserande eller rentav glömt bort.

Daniel Higgs och Stellar Om Source spelar tillsammans på Debaser Slussen
Att Fritz Corner glömde ta med Higgs turnépartner Stellar Om Source i beräkningarna visade sig vara ett intressant misstag. Istället för att spela varsitt separat set som planerat tvingades de klämma ihop sina spelningar till ett gemensamt samarbete. Resultatet var bländande. Higgs predikade från scenkanten, ackompanjerad av den svepande delaysås som Stellar Om Source manade fram ur sina synthar. Inte lika mysigt och personligt som på Larry’s Corner, men musiken var inte av denna värld.

Hanna Hirsch spelar på Debaser Medis
Det är alltid roligt att se sitt favoritband spela sina favoritlåtar. Nu var ju inte förutsättningarna de bästa; istället för att se Hanna Hirsch välta lampor i någons vardagsrum eller gå loss i en hemtrevlig källare så spelade de på Debaser Medis förskräckligt opersonliga mastodontscen. Euforin infann sig aldrig i lokalen, men pågick för fullt inom mig.

Andra bra saker som hände under året:
Daniel Higgs solo på Larry’s Corner, No Fun Fest, Optic Nest spelar en basgång på NMFHU-festivalen som fastnar i mitt huvud för all evighet, Word Wood Salad spelar Ice Tongue på Bar Hästhuvudet, The Office-gänget hittar hem till nya lokaler i april, Tortoise spelar Seneca på Göta Källare, Byetone spelar Plastic Star på Inkonst i Malmö. Följande skivor släpps: Moon & Sun – Apocalypso 7” [Oscillatone] Dwayne Sodahberk & Tsukimono – Tell Each Other Ghost Stories [Stuporsonika] Hanna Hirsch – Tala Svart CS/LP [Klorofyll Kassetter, Adagio 830] Undergången CS [Fukk Tapes Let's Erase] Utmarken 10” [Release The Bats] Dead Letters Spell Out Dead Words – Sally Hill EP [Kalligrammofon] Ducktails – Ducktails LP [Not Not Fun] Mirrors Are Black – Värnhems Juveler CS [Kosmisk Väg] och en hel drös skivor till som jag inte äger men har lyssnat på hemma hos vänner, ute på lokal, på youtube, eller i en liten bandspelare i en bil som kör söderut på E4an.

/MH

Filed under: Uncategorized   |  Leave a Comment

Ny musik för hållbar utveckling testar sig

27Dec09

1. Gjorde du något år 2009 som du aldrig gjort förut: Ja, vi anordnade en festival. Det har vi inte gjort förut, det var en maxad upplevelse.
2. Höll du några av dina nyårslöften: Vi lovade någon gång att vi skulle vara ett forum för innovativ musik i Stockholm där vi bryr oss om musikklimatet, det gjorde vi rätt bra om ni frågar oss.
3. Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år: Utmarken födde Nattens Bödlar, synnerligen välskapt
4. Dog någon som stod dig nära: Release the Bats mailorder och skivbolaget Friendly Noise (fast de återuppstod i form av fanzine!) exempelvis
5. Vilka länder besökte du: Vi har hunnit med att vara i ganska mycket olika länder, men det spelar liksom inte så stor roll.
6. Är det något du saknade år 2009 som du vill ha år 2010: Alltså, man vill ju inte klaga, det föder ju inte engagemang direkt.
7. Vilket datum från år 2009 kommer du alltid minnas, och varför: 1 februari för då hade vi vårt 2009-tema, 1 mars för att då iscensattes undergången, 3 maj för då flyttade Malmö till Stockholm över en kväll och 2 augusti för då ägde punken Kulturhustaket
8. Vad var din största framgång i år: Ska vi verkligen mäta oss själva i framgång respektive icke framgång? Tycker det låter lite destruktivt. Framgången är ju såklart att vi överhuvudtaget har möjlighet att anordna våra arrangemang. Räcker det? Jag menar vår festival sålde inte slut på två minuter och vårt största band var inte My Bloody Valentine. Men däremot så kändes den som en viktig grej för oss.
9. Största misstaget: Misstag och misstag, det känns som att man alltid kan göra smågrejer annorlunda. Kanske tjatat ännu mer på ett band som vi tycker är skitbra men tyvärr inte hade möjlighet att komma och spela hos oss. Vi kanske till och med borde tjatat mindre?
10. Har du varit sjuk eller skadat dig: Nej, vi lever och frodas!
11. Bästa köpet: Se kategorin ”Dagens Outfit”, det sammanfattar vår konsumtion rätt bra.
12. Vad spenderade du mest pengar på: Reseersättningar
13. Var du smalare eller tjockare i år jämfört med tidigare år: Tjockare, naturligtvis. Om man lever och frodas blir det lätt så. Ej skadligt dock.
14. Hur många onenightstands: Ett, på Sugar Bar. Det var ett lyckat sådant
15. Gjorde någonting dig riktigt glad: Ja, alla små labels och aktörer som skiter i allt och gör sin grej. Det blir vi lyckliga av på riktigt.
16. Vilka sånger kommer alltid att påminna dig om år 2009: Daily bread med Street Drinkers, Hunt med Moon & Sun, My brother the submariner med Testbild!, Find me a boy med Sail a Whale, etc etc listan kan göras lång.
17. Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år: Gladare
18. Vad önskar du att du gjort mer: Bloggat
19. Vad önskar du att du gjort mindre: Inte bloggat
20. Hur tillbringade du julen: På vårt forum, planerandes kommande tillställningar. OBS: sant!
22. Blev du kär i år: Ja vi kärar ner oss ganska ofta faktiskt
23. Blev du arg i år: Arg och arg! Nej.
24. Favoritprogram på tv: Tv känns inte som vårt forum.
25. Hatar du någon nu som du inte hatade i början av året: Nej! Peace love and understanding
26. Bästa boken du läste i år: Det postdigitala manifestet av Rasmus Fleischer
27. Största musikaliska upptäckten: Man skulle väl kunna säga att alla artister och band som vi bokat genom året tillhör våra största musikaliska upptäckter
28. Något du önskade dig och fick: Hela grejen, alltihop!
29. Något du önskade dig men inte fick: Det fanns ju såklart vissa band som inte kunde spela hos oss
30. Årets bästa film: Hmm, kanske Henrik Möller – Kaninhoran och andra barndomsminnen från Malmö
31. Vad gjorde du på din födelsedag: Planerade festivalen, minns att vi satt och filade på texten till efterfesten när det helt plötsligt dök upp att det var nästan precis ett år sedan vi hade vårt första arrangemang. Grattis!
32. Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre: Självklart, men det går ju lite ihop med det som vi redan svarat här ovan. Fler spelningar, fler etiketter, mer hållbar utveckling!
33. Hur skulle du beskriva din stil år 2009: Hållbar
34. Vad fick dig att må bra: Musik i alla dess former och uttryck
35. Vilken kändis var du mest sugen på: INGEN
36. Vilken politisk debatt engagerade dig mest: Kassetthatardebatten, ”indieelitism”
37. Vem saknade du: NK
38. De bästa nya människorna du träffade: Besökarna på våra arrangemang!

Filed under: Uncategorized   |  Leave a Comment

Henriks årsbästa

19Dec09

Ducktails utanför No Fun Fest. Det senare kom med på listan, dessvärre inte det förra.

2009: Livsmeck, livspepp, musikpepp (och -meck), kassetter och spelningar i mängder inte skådade hittills för undertecknad. Här följer en hellre-fria-än-fälla-lista över vad jag gillat i år.

Lust for Youth CS
Skeppet CS (Kosmisk Väg)
Ättestupa – Lavåret/Nattmannen CS
PWR live på Sugar Bar
Telephone Melts + Seafoam/Quapolar Boy split CS
Hanna Hirsch live på Debaser Medis
Sewer Election live på No Fun Fest
Floe Fountain live på Klubb 03108, Lava
Barsebäck live på Mother, Pluto
Timbrogolem live på NMFHU №5: Undergången, Lava
Pestedemon – Vexations CS (Strömkarlen)
White – Sex Carcass CS (Vita kassetter)
Daniel Higgs live på Larry’s Corner
Johan Rohbau – Bakterier CS (Kassettbolaget Svart Pyramid)

Bubblare:

Rännstensungar/Fogde split 7″ (Konsortium Lithopedion)
Miljoner Döda/Sandor Rado split CS (Ingen Våg)
Luva – The Invisible Colours of Do Re Mi CS (Oscillatone)
Mirrors Are Black/Summons split CS (UYSD)
Mattias Gustafsson – Död Metall CS (Moptaco Dics)
Time Deleters & Skeppet live på Mother, Landet
Lust for Youth live på Utmarken
Sewer Election – Stängda Dörrar CS (Harsh Head Rituals)
Viking Jews live på NMFHU-festivalen, ST3
Utmarken 10″ (Release the Bats)
Orphan Fairytale – Ladybird Labyrinth LP (Ultra Eczema)
Wet Hair – Dream CD (Release the Bats)
Noveller – Red Rainbows CD (No Fun)
Time Deleters live på NMFHU-festivalen, ST3

/HS

Filed under: Uncategorized   |  Leave a Comment

Anjas årslista

18Dec09

2009 har utan tvekan varit året då jag gått på mer spelningar än någonsin, här nedan följer några av de bästa:

Gas på Volt, Uppsala Konsert & Kongress
Detta var kanske något av det maffigaste jag upplevt i konsertväg någonsin, och det bästa är att den var av en gammal gubbe bakom en laptop som inte rörde annat än pekfingrena. Jag hade bland annat med mig min syster som hade förberett sig på att sova under konserten, men även hon blev helt tagen och beskrev det hela som att ”han försökte stampa sönder min hjärna och begrava den under jorden”. Publiken utsattes för en nästan tvåtimmar lång prövning, jag tror cirka 60% avlägsnade sig efter en tid, men några tappra satt kvar under hela konserten, och det här var en sådan helhetsupplevelse att det var värt varenda sekund.

Jesus Lizard på All Tomorrows Parties
Det är alltid en speciell känsla att gå på spelningar utomlands, det känns nästan som att smygtitta på någonting. Hur som helst, detta var under festivalen ATP i en medeltidsstad i sydvästra England och Jesus Lizard spelade två gånger, två i princip helt likadana set. Det var fantastiskt, man kunde skära ut små kuber av lycka i atmosfären för folk var så jävla peppade. Det var crowdsurf, det var öl, det var allsång till Then Comes Dudley, det var som själavård. Jag tror jag stod och skrattade oavbrutet under båda deras spelningar.

Dead Letters Spell Out Dead Words på Krets
Egentligen minns jag inte om det var spelningen på Krets i Malmö, eller den som Dead Letters gjorde på Ny musik för hållbar-utveckling (som även finns återgiven som produkt #2 eller på en kassett från Utmarken för de som missat det) som var bäst. Men jag minns att någon av dem var bättre än den andra även om båda var sjukt bra. Både albumet Lost in Reflections och Produkt #2 har varit lite som ett personligt soundtrack 2009. Det är mörkt, kyligt, avskalat och skitfint.

Tortoise på Göta Källare
Att få möjlighet att se sina favoritband live är ju bland det bästa som finns på hela jorden, jag blir nästan aldrig besviken. Jag har överhuvudtaget svårt att vara kritisk när det gäller mina favoritband och det står jag för, bara så ni är beredda. Jag har drömt om att se Tortoise sen jag var femton, och nu fick jag äntligen göra det. Som alltid när Tortoise släpper nytt blir jag alltid besviken första gången jag lyssnar på det. Jag tänker att ”nej NU har de gått för långt”, men av någon outgrundlig anledning återkommer jag alltid till skivan och lyssnar igen, och igen, tills jag inte kan sluta. Och helt plötsligt tycker jag att det är helt fantastiskt. Exakt så var det med Beacons of Ancestorship som kom ut tidigare i år. Spelningen på Göta Källare var till och med över förväntan, då jag inte ens i mina vildaste fantasier trodde att de skulle spela några av universums bästa låtar Glass Museum och I set my face to the hillside, men de gjorde de, och 2009 och min kärleksrelation till Tortoise är fulländad.

Daniel Higgs på Larrys Corner
Det var MH som introducerade mig för Lungfish och Daniel Higgs så egentligen är det han som borde skriva ett längre inlägg om detta. Men strunt samma: i samband med hans spelning på Debaser Slussen (som jag tyvärr missade) sattes det upp en extraspelning för hängivna fanns i den lilla affären Larrys Corner. Konceptet var enkelt, en skäggig man med någonslags dronelåda och en banjo satt och spelade i ett fönster. Utanför yrde Novemberstockholm, hade man tur kunde man skymta några av de första snöflingorna blandat med regnet. Daniel Higgs sjöng sina långa berättelser om sökande, om Gud, om livet och det kändes som vi i publiken hade tryckt in oss i ett vardagsrum för att lyssna på när morfar berättade om sin vilda ungdom. Det var intimt och nära och fullständigt lysande.

Lite fler bra spelningar:

Nisenennenmondai på Strand
Se: http://nmfhu.wordpress.com/2009/08/21/dagens-outfit

Sewer Election på No fun fest
Tokröj och kontaktmic i svalget-noise under max åtta minuter som satte standarden för resten av No fun fest.

Earth på Strand
Raka motsatsen till ovanstående, detta kändes som världens längsta spelning men sånt uppskattas också. Om man vet hur man gör, det gör Earth. De har förresten en av de tuffaste trummisarna någonsin. Hur kan man spela så långsamt men fortfarande se så extremt hård ut?

Estroboscorpio på Ny musik för hållbar utveckling: Efterfest
Min personliga Stockholmshype 2009, jag längtar till de släpper något. Se film: http://vimeo.com/7690981

Några som gjorde bra grejer och inte redan är listade: Religious Knives, Pocahaunted, Skeppet, The Sight Below, Gustav Franklin, Ducktails, Hanna Hirsch (får väl syfta på kassett och vinyl-releasen av Tala Svart), Grouper (börjar gråta varje gång jag tänker på att jag missade henne på ATP eftersom busshelvetet tog hundra miljoner år att åka), Tim Hecker, Noveller, Fever Ray, Mother, Rasmus Fleischer och Högkvarteret.

/AE

Filed under: Uncategorized   |  1 Comment