In i framtiden

27Feb14

Fortsätt följa oss på http://masskulturstockholm.wordpress.com/

/ MH, HS & AE


Då & nu

02Jan14

Gott nytt år! Av olika anledningar har vi inte skrivit så mycket här på sistone, så vi tänker att det är lika bra att detta blir vårt sista inlägg på just denna blogg, och vad passar då inte bättre än att ta farväl genom att blicka tillbaka på det gånga året?

Innan dess vill Ny musik för hållbar utveckling dock tacka för dessa fem år tillsammans och alla våra små ögonblicksbilder av svensk och utländsk gör det själv-kultur. Vi kommer förmodligen att starta upp en ny blogg eller liknande, men riktigt var och när och hur har vi inte bestämt ännu. Det är ganska skönt att inte veta. Om ni under tiden vill hålla koll på alla bra saker som händer i främst Stockholmstrakten får ni följa aktörerna direkt, folk som Konspirationen, Tropiska Föreningen, Rf.SvavelSippinkollektivet, Norbergfestivalen, Mother m.fl. Vi i Masskultur kommer också att fortsätta arrangera spelningar men hur ofta eller mycket det blir vet vi inget om i nuläget.

Med detta tänkte vi alltså presentera AEs, MHs och HSs bästa musikhändelser från 2013. På återseende!

AEs bästa liveminnen:

Islaja live på Hemliga Trädgården (Mother)
Efter en lång dag på universitetsbiblioteket lyckades arrangören Gavin Maycroft tillslut övertala mig att svänga förbi denna spelning på hemvägen. Han insisterade på att jag skulle tycka om det. Det jag hört tidigare med Islaja hade inte tagit mig med storm, men det gjorde denna spelning. Mörkt och teatraliskt, vackert och hemskt. Spelningen var tydligen en försmak på hennes nya sound, hoppas det är lika bra på skiva som live.

Nifelheim på Debaser Slussen
Jag är inte ett fan, av vare sig black metal eller just Nifelheim, men det som gör att denna spelning står ut är att jag överöstes med pepp. Det kändes som om jag var på en riktig konsert så som det är på film. Ni vet, publiken stod liksom en kvart innan bandet gick på och klappade och skrek NI FEL HIEM. Det blev pojkbandstämning när de tillslut gick på, hitsen avlöste varandra. Till och med jag viftade med djävulshornen, det gick liksom inte att låta bli. Det är ju partymusik. På sätt och vis var det kanske lite befriande. Jag och mitt sällskap log hela vägen därifrån.

Thomas Köner på Norbergfestival
Så fruktansvärt maffigt och hjärtekrossande i gruvkatedralen mimerlaven, jag var helt mörbultad efter denna spelning. Det är verkligen något speciellt att uppleva musik under de exakt rätta förutsättningarna. Köner spelade sent på kvällen den sista kvällen av festivalen, och jag upplevde det verkligen som en personlig katalysator, inte bara av festivalintryck och lite sömn utan kanske också mitt eget förhållande till så kallad dronemusik.

Puce Mary på Fylkingen (Dissonans 2013, Konspirationen)
Egentligen är det svårt att välja mellan denna spelning eller den som hon gjorde på Norbergfestivalen, båda var otroligt bra. Denna står ut lite extra på grund av att den var så konfrontativ, både musikaliskt men också fysiskt. Setet kändes genomtänkt och välstrukturerat, och som trots detta ändå lyckas bibehåll den här känslan av det är på allvar och på riktigt. Det är få som lyckas med både ambition av perfektion men samtidigt kunna bevara det genuina i att försöka förmedla eventuella känslor. Danskarna är bra på det där, och Puce Mary går i spetsen.

Scout Niblett på Lilla hotellbaren (Fritz Corner)
För det första: Det finns ingen scen i Stockholm som jag hatar så mycket som denna. Vem vill gå på spelning i en HOTELLBAR med skyhöga ölpriser omgiven av business-men? Det finns inget rätt med denna lokal, den suger och jag hoppas att jag slipper gå dit någon mer gång.
Men, fan vad jag älskar Scout Niblett och jag har gjort det så länge nu. Trots värdelös lokal gjorde hon det bästa spelningen jag sett med henne och till skillnad mot förra gången jag såg henne spelade hon inte för länge. Jag gillar verkligen den nya skivan också. Den rekommenderas.

HS:
Mina bästa livekonsertsminnen från året är faktiskt inte främst enskilda musikaliska prestationer utan sammanhang. Klimatet för underground-/DIY-kultur har spretat och dragit åt olika håll de senaste åren, trender och intensiva pepper seglar upp och försvinner, folk går från storögda och nyfrälsta till trötta och uttråkade, nya perspektiv tillkommer osv osv. Jag har känt en viss monotoni under 2012 och delar av 2013 och försöker lista tillfällen där den eventuellt bröts, lite.

Mother at Fylkingen no.1 – Helm, Sören Runolf, Tropa Macaca – Fylkingen
Jag uppskattar ändå mer och mer den sociala delen av musiken. Det kan bli internt och svågerpolitiskt, men det behöver inte vara så, det kan bara handla om att få namn eller ansikte på personen bakom musiken, att få lära känna någon bortom den konstnärliga presentationen, se hurdana folk är lagda. Att få gå och se ett band man typ hört talas om men inte hört (Helm), upptäcka där och då att man gillar det, skaka tass och prata lite strunt med bandet i fråga, och till sist även se en riktigt bra spelning med Sören R = pure vardagslyx 2013.

Dokument #1 – Forza Albino, Iceage, Lower, Zero Figure m.fl. – Mayhem & Københavns Hovedbibliotek
Mycket har sagts om Köpenhamns andergraowndscen under året (hörde att det stod om Mayhem i senaste Wire?). Mycket har sagts och även om man kan förhålla sig hälsosamt skeptisk till hype och stora gester så har detta under de senaste åren varit en livaktig och intressant miljö, och jag tror att ringarna på vattnet ändå varit positiva. Om 1000 tumblr-bloggare kanske snöar in på Iceage, 100 av dem börjar lyssna på Damien Dubrovnik och 20-30 av dem på allvar börjar söka efter mer industri och noise så känns det som en OK ratio i min bok (eventuella trendsurfare och sellouts sållas ju bort förr eller senare). Därav kändes det bra att besöka och dokumentera denna storslagna firmafest.

Röset 2013Sewer Election, Feberdröm, Arv & Miljö m.fl. - Svartmyra
Tvådagars noisefestival på bondgård i Småland? 20 besökare? Circuit bending-workshop på dagen och spelningar med stora delar av Sveriges Göteborgs noiseelit på kvällen? Hembyggd pissränna? Dygnet runt-öppen burkölsbar? Videoblandband med 80-talsrock? Vegantoast med stuvade ärtor? Hmm.. nä, jag vet inte, men håll utkik i vår… man vet ju aldrig…

Power Trip 2 – Karpis, Hoarse, Gravmaskin m.fl. – skogen
Gillar verkligen det sentida uppsvinget för utomhusfester, minifestivaler m.m. Även för många som inte är så intresserade av technorave har det blivit givet sommarnöje. Att då som Power Trip-gänget ta formatet men fylla det med musik som man faktiskt gillar istället (punk, metal, diverse skeva hybrider) är riktigt bra grejer. Hoppas på både uppföljare och efterapningar (hedersomnämnande till Skogsvalsen som också kört i två år, mindre i enlighet med min smak men såklart ett bra initiativ ändå).

Dissonans 2013 – Treriksröset, Puce Mary, Shift, IRM och Arkhe – Fylkingen
Gamla Fylkingen i ny kostym, gamla rävar som möter nya stjärnskott. ”Alla som var där startade band” brukar det heta, det kanske inte stämmer riktigt men visst kommer det fler och fler till den här typen av kvällar varje gång, visst knöts det lite nya kontakter, visst låg det något av nytändning och nyvunnen pepp i luften?

Eftersom året präglades till stor del av nya bekantskaper vill jag också skicka en tanke till Anton Gustafsson (med anhöriga), som aldrig hann bli mer än just en bekantskap för min del, men som jag faktiskt hade sett fram emot att springa på på framtida festivaler och spelningar. Vila i frid.

MH:

Puce Mary på Mayhem, Köpenhamn, 27e mars 2013.
Henrik och jag gjorde misstaget att låta Puce Mary spela som första akt när vi besökte Köpenhamn på HSV/Broken Lights-turnén. Det var premiär för hennes nya, konfrontativa PE-stuk; Frederikke hade tagit med sig sin nya trummaskin och halsat en hel flaska whisky, stämningen var god och PAt var maxat. Vi blev helt golvade.

Händer som Vårdar på Mayhem, Köpenhamn, 27e mars 2013.
Tråkigt att lista två olika akter från samma spelning, men det var en bra kväll helt enkelt. Den ösigaste HSV-spelningen jag har upplevt hittills innehöll bland annat tjutande feedback, kassettloopad Veronica Mars, och en hel del viftande med långt hår.

Lee Gamble på Norbergfestival, juli 2013.
Lee Gamble var smart nog att inte spela techno i Mimerlaven, där baskaggen förmodligen ändå bara hade ekat ut i evigheten. Istället vävde han en djup väv av mörk technoambiens, och jag försvann in i den.

Tar… Feathers på Nattmaran, Göteborg.
Kombinationen av hundraprocentig hängivelse och dedikerat självutlämnande, blandat med Madonnasamplingar och en färgglad strob, skapade någon form utav temporär extas under en helg där stämningen annars var mest i överlag hövligt gravölsmässig. Vi lämnade spelningen med hjärtklappning, glada över att en nutida stockholmsakt kan beröra så till den grad. 

Våld på (A)-villan i Vårberg, 20e april 2013.
Det är helt ofattbart hur hög peppen var när vi hörde att det skulle vara en punkspelning i grannskapet. Vi begav oss nästgårds för en rätt så trevlig kväll med rätt ordinära punkband, undantaget Våld då. Någon sorts black metal spelad av exilsvenska punkare; Våld hade varken kassetter eller vinyler till salu, däremot mängder av tröjor och hembryggt öl från deras hemvist i Amsterdam.

Honorary mentions: 1991 på Landet 1/6. Vår på Landet 4/1. OND TON på Debaser Strand 21/10. Jung An Tagen på Fluc, Wien 16/10. Treriksröset på Dissonans 16/11. Daniel Higgs på Rönnells Antikvariat 27/4.


Förra helgen reste Masskultur på studieresa till Göteborg för att bevista en begravning. Vi fann att det som begravdes var mer än en plats – det var även en liten del av svensk undergroundkultur. Men en kan ju förstås inte begrava något som redan från början fanns under jorden.

Jag ber på förhand ursäkt för överanvändandet av det ganska lösa begreppet ”underjordisk”. Det förtjänar möjligen ett eget blogginlägg. Men med brist på bättre ord för marginaliserad, alternativ kultur, så kör vi på det, håll till godo eller sluta läs.

IMG_1386_liten

Lyckholms Bryggerier

Nattmaran var den naturliga fortsättningen på Utmarken, ett legendomsusat spelställe beläget vid gamla Lyckholms Bryggerier i Göteborg. I en före detta bilverkstad inhyste Utmarken både scen, skivbutik, replokaler, mingelhörna och bar. Drivet av ett gäng nära vänner, fungerade det som ett kreativt nav kring göteborgsbolaget Release The Bats och artister som Sewer Election, Ättestupa, Street Drinkers, Lust for Youth och Källarbarnen. På övervåningen drev RTB en skivbutik som höll öppet on demand, och i lacken – en tidigare billackeringsverkstad – anordnades det intima spelningar på öronbedövande volym. Blev du skitnödig fanns en svart sopsäck, blev du törstig fick du ta en Elk Brew. Under åren anordnades drygt 50 spelningar med allt från etablerade namn som Wolf Eyes, IceageGrunt och Ducktails till lokala förmågor som Poppets och Tsukimono. På huslabeln (också kallad Utmarken) släpptes drygt 40 kassettsläpp, bland annat den ambitiösa kassettboxen med samma namn. Och när Utmarken slutligen gick i graven 2011 efter drygt tre intensiva år, så flyttade Dan Johansson (Sewer Election) och Viktor Ottosson (Järtecknet) sina ambitioner ett stenkast längre bort, till en mindre lokal på andra sidan byggnaden.

Nattmaran är till sin natur egentligen mer av en replokal. I två små rum – tillsammans inte mycket större än tjugofem kvadratmeter – trängs en distro, en studio, ett berg av urdruckna ölflak och en soffa som har sett sina bästa dagar. Huruvida ursprungstanken med lokalen var replokal eller spelställe är oklart, men den 13e januari 2012 öppnades Nattmaran för första gången för allmänheten med spelningar av Lust for Youth, Family Underground och Loke Rahbek. Utmarkenpubliken följde i princip med i flytten, men för det lilla formatet krävdes heller inget stort PR-trick. Människorna fanns ju redan där, det behövdes bara en plats.

IMG_1398_liten

Nattmaran

Nattmaran letade aldrig efter en stor publik. Då det räckte med trettio personer för att fylla lokalen fanns det ingen strävan av att nå ut mer än till de redan initierade. Men det räckte med ett enda besök för att förstå att Nattmaran, likt Utmarken, var essensen av gör-det-själv-kultur. I en värld långt borta från avenyn, Yaki-Da, sponsrad öl, krogpriser och buffliga entrévärdar bevisade två personer att det var fullt möjligt att bygga ett eget kreativt universum för sig själva och sina närmaste. Och som en naturlag inom gör-det-själv-underjorden så dök det upp något nytt ansikte varje gång, kanske någon som tog med sig lite inspiration hem.

Lyckholms Bryggerier ska nu – enligt en annan naturlag – rivas. Vi talar om naturlagen om alla fysiska platsers tidsmässiga förgänglighet, åtminstone inom undergroundkultur. Vi anordnar spelningar i nedlagda kontor, skyddsrum, lagerlokaler, bilverstäder och bryggerier. Vi har rivningskontrakt och korttidskontrakt. Vi hyr en dieselgenerator och kör en punkspelning i utkanten av en skog. Spelningarna finns här ikväll, men imorgon ringer någon gnällig jävel polisen och nästa vecka är vi vräkta. Men det är så det ska gå till. Om vi talar om ”underjordisk”, marginaliserad kultur, så behöver det traditionellt sett inte ta plats i offentlighetens mitt. Givetvis kan sådan kultur flörta med mainstream (här kan vi ju snacka om både kommersiella krogar och klubbar, samt offentliga institutioner som bibliotek och kulturhus), men när en  arrangör eller artist inte längre är självmedveten så riskerar en att anpassa kulturen efter platsen, inte platsen efter kulturen. Underjordisk kultur måste villkorslöst skapa sina egna platser. Och om en plats försvinner, så banar det vägen för en ny.

Så för att fira denna rivning anordnades det gravöl i Nattmarans lokaler. Under helgen den 13-14 september spelade åtta akter, och spännvidden var stor – från Poppets klassiska punkpop till Joachim Nordwalls oscillatorskruvande.

IMG_1405

Merchbordet

Efter en lite för kort och aningen trevande första spelning med duon NLA, masade jag mig i början av fredagkvällen ut till distron och köpte på mig ett gäng skivor samt hemlagat merchsnus signerat harsh noise-rävarna Heinz Hopf. Efter att snuset slagit mig halvt fördärvad med harsh mintsmak började Implicit Ruin sin spelning – helgens enda ordentliga PE-akt. Beväpnad med en Korg MS-10 och en rejäl dos kosmisk phaser körde Implicit Ruin ett stabilt kött-och-potatis-power-electronics-set. Rytmiskt, bra vocals, fullt ös. Tätt inpå följde sedan Arv & Miljö. Sittandes bekvämt bakom ett bord med ett antal bandare gjorde Matthias Andersson kanske den volymmässigt mest maffiga spelning jag har sett på Lyckholms. Arv & Miljö är en liveakt som kompositionsmässigt verkligen har utvecklats sedan senast jag såg honom uppträda, och när skrotlooparna fick utvecklas fritt med så öronbedövande volym, gick det inte att låta bli att gilla det.

IMG_1435_liten

Ochu

Under lördagen imponerade främst Ochu och Tar… Feathers. Stockholmsbaserade Ochu hamrade på plåtbitar, knackade med stenar och matade allt genom looppedal – ljuden fick vara sig själva, alla onödiga lager och effekter var bortskalade.  Tar… Feathers har jag sett ett oräkneligt antal gånger de senaste året, och oavsett alla tekniska och musikaliska problem som Marcus Nyke kämpade med på Nattmaran, så kunde en inte värja sig mot den maniska nerv som solospelningen framkallade. På samma gång självutlämnande, konfrontativt och helt galet, levererade Tar… Feathers skev popmusik som ingen annan gör idag.

IMG_1430_liten

Tar… Feathers, Marcus Nyke

När Nattmaran nu går i graven, så hoppas vi att det enligt nämnda naturlagar banar vägen för en ny våg av oljud från västkusten. Visst skulle man kunna skriva några arga rader om gentrifiering och försummandet av industriella kulturarv, men det är inte riktigt det som är poängen. När något tillåts hålla på för länge, riskerar experimentlustan och nyfikenheten att bli institutionaliserad, och det om något är ett effektivt sätt att dräpa en vital och livaktig scen. Så därför fanns ingen anledning att fälla tårar på Nattmarans gravöl. Att begrava något som redan från början är underjordiskt är nämligen inte en så stor grej.

/MH


EPSON MFP image

PUCE MARY (dk)

Puce Mary is the solo project of Copenhagen-based experimental musician Frederikke Hoffmeier. Closely affiliated with the punk scene that grew out of the danish capital and spawned labels like Posh Isolation and bands like Iceage, Vår and Lust for Youth, Hoffmeier has chosen a somewhat different path.
As a solo project, Puce Mary is constantly evolving and never stays in the same place for very long. Where the early tapes and vinyls on danish label Posh Isolation have been minimal with a dark edge, Hoffmeier has recently showcased her diversity through live performances and collaborations. From the concrete sound-poetry of the collaboration vinyls with swedish noise champion Sewer Election to her latest livesets of rhythmic industrial and harsh power electronics, Puce Mary never ceases to push the boundaries of contemporary noise music.

http://www.youtube.com/watch?v=ubpAM16pjxQ

LETTERA 22 (it)

Sprung from the eclectic new wave of Italian noise and industrial music, Lettera 22 is a duo consisting of Matteo Castro and Riccardo Mazza, based in Vittorio Veneto. Their noise is dynamic and creative, balancing in the field between contemporary art music and harsh noise brutality: gritty, textured concrete sounds and field recordings are recorded and manipulated with analogue tape, drenched in tape hiss and finally crushed by a wall of distorted electronics and feedback, which might give way to a room-recording of sounds being played back in the studio, reverbating through the room and mingling with all ”unintentional” ambient sounds.
Apart from recording and performing with Lettera 22 and side projects like Kam Hassah and Drug Age, they are involved in the proliferation of the scene through running the gallery/performance space CodaLunga and the label Second Sleep, both having a wide selection of internationally renowned experimental and noise musicians on their resumés.

Lettera 22 had to cancel a planned Scandinavian tour last fall due to illness. Continuing the ongoing kinship between the Italian and Scandinavian noise community (with Second Sleep having released countless established scandinavian acts recently), we are now especially proud to present one of finest representatives of contemporary european experimental music.

http://www.youtube.com/watch?v=lPx-FlKL1Ek

ÄTTESTUPA

There is a myth that elders in old Sweden were thrown down from a big mountain or height when they no longer had any use for them in the farms and households. That place was called the Ättestupa. The Gothenburg-based band Ättestupa is a bleak mixture of folk music and drone, sometimes even hinting towards black metal and harsh industrial music. Haunted by the ghosts of the past, this is music that reeks of plague, desolate countrysides, heathen rituals and long, harsh cold winters. Featuring Swedish noise champions such as Dan Johansson (of Sewer Election), Viktor Ottosson (of Blodvite, Street Drinkers, Orquere) and Jesper Canell (of Krökta Rum) the band has earned legendary status since the first LP was released on the Release The Bats label back in 2008.

2013 sees the welcome return of Ättestupa with a new LP on Gothenburg label Järtecknet, entitled ”Musik För Tomma Rum”. Where the last LP ”Begraven Mot Norr” was a complex recording themed around funeral customs and death processions in the past centuries of rural Sweden, ”Musik För Tomma Rum” is more stripped-down and introspective. Literally meaning ”Music For Empty Rooms”, the lyrics tell gloomy tales about loneliness and isolation.

http://www.youtube.com/watch?v=2QcJbsUQ-4w

—–

Kl 19.15
Friday 26 July
Mimer Stage
Norberg Festival

http://www.norbergfestival.com

Artwork by Emmi Herterich


Skärmavbild 2013-06-26 kl. 16.04.41

”There is no such thing as a ‘cool’ bar” skrev Tobi Vail på bloggen Jigsaw Underground för några år sedan. Det är en fras som ekar i mitt huvud ganska ofta. Barer och klubbar serverar alkohol, alkohol är det åldersgräns på i Sverige, åldergräns medför problem. Vi talar ju generellt sett för lite om diskriminering; könsdiskrimenring, rasdiskriminering, åldersdiskriminering. Kanske borde vi vara mer självkritiska. Kommer ni ihåg när ni var sjutton år? För många är det ganska nyligen.

Det här med åldersgräns är ett evigt dilemma för alla oss inom DIY-scenen. En av de finaste sakerna med Ny Musik För Hållbar Utveckling-kvällarna var att vi kunde erbjuda spelningar på en fysisk plats utan åldersgräns, Lava i Kulturhuset. Men om man då vill ta sig en öl till bandet? Slutna sällskap och stängda listor till trots måste man ju försöka följa svensk lag, och då blir det ju till att hålla 18-årsgränsen.

Men så finns det ju ställen med högre åldersgräns – 20, 21, 23, 25. Vanligtvis brukar detta röra sig om kommersiella uteställen som Debaser, Berns, Trädgården Under Bron, osv. Anledningen brukar gissningsvis vara att man vill locka en mer köpkraftig publik – alla vet väl att 18-åringar är fattiga, stökiga och blir svinfulla på att sno drinkar från andras bord – inte kan de väl vara genuint intresserade av musik och klubbkultur? Som musikintresserad 18-åring i en svensk storstad gäller det att bygga upp ett framgångsrikt nätverk av äldre, inflytelserika vänner, som kan fixa in dig på diverse gästlistor. Lite omständigt, kan tyckas. De som arrangerar klubbar på dessa uteställen är förhoppningsvis smärtsamt medvetna om att man (visserligen indirekt) diskriminerar en ganska stor andel människor.

Men att privata näringsidkare har rätten att diskriminera myndiga personer är kanske ingen överraskning i borgarsverige. Det som är mer förvånande är väl när den här diskrimineringen spiller över i DIY-arrangemang. Det anordnas ideligen svartklubbar, svartfester och källarspelningar i Stockholm där åldersgränsen ligger på 20 eller 21, om inte mer. Hur motiveras det? Vill man ha en mer köpkraftig publik? Vill man slippa stök? Vill man ha en mer ”mogen” nivå på arrangemanget? Det mesta går faktiskt att styra utan att blanda in ålderskortet. Är man rädd för stökighet kanske man inte ska bjuda in 3000 facebookvänner i ett öppet event. Vill man ha köpkraftig publik kanske man ska driva klubb på Debaser eller Trädgården. Det är ju förstås i DIY-sammanhang helt upp till arrangören själv att välja vilka som den vill välkomna – men snälla, kom då ihåg; åldersdiskriminering är också en form av diskriminering.

/MH


(English info below)
Tillåt oss understryka att det är OBLIGATORISK FÖRANMÄLAN dvs. man måste klicka in sig på Facebook eller anmäla sig per mail till masskultur@gmail.com för att få komma in. Listan stänger på lördag förmiddag. Tyvärr måste vi vara väldigt noga med listan, så anmäl er i god tid för att undvika missöden.
Vi kan dessutom varna för att lokalen inte tar hur mycket folk som helst och vi förbehåller oss rätten att sätta stopp i dörren vid behov, så kom tidigt för att vara säkra på att komma in.
Välkomna!

We want to stress that all guests MUST RSVP, either by ”Attending” this event or by e-mail to masskultur@gmail.com. The list closes saturday morning so think ahead. Unfortunately we have to be very strict about the list, we hope you understand.
Also note that the venue can only hold a limited number of guests, so come early if you want to be sure to get in.

Welcome!
Provlyssna på Ignatz här:

MASSKULTURAFFISCHLITEN

Sommarens första Masskulturarrangemang bjuder på två tredjedelar psykedeliska belgare och en tredjedel smutsig stockholmsindustri. Under kvällen kommer även Tropiska Galleriet ha öppet. Serveras väl kyld.

INNERCITY (be)

Det är andra gången Innercity besöker lokalen i Örnsberg (första gången var den svettiga kvällen när Heinz Hopf välte en förstärkare och pajade en lampa). Hans Dens har sedan ett antal år skickat ut kosmiska signaler i form av kassettsläpp, teckningar och videofilmer från sin hemvist i belgiska Antwerpen. Innercity är syntdrivet, psykedeliskt, repetitivt och svårbegripligt. Denna gång uppträder Innercity som en intergalaktisk trio med Brad Sloow (Sloow Tapes) på gitarr och David Colohan på altsaxofon.

http://www.youtube.com/watch?v=zJIeDshop1I
http://www.youtube.com/watch?v=SVab9AZqdlE
http://hansdens.tumblr.com/

IGNATZ (be)

Ignatz är Brysselbaserade artisten Bram Devens. Med hjälp av en gitarr, effektpedaler och spruckna förstärkare sveper han in sin rökiga lo fi-blues i rundgång och smuts. Devens har rört sig i de mörka kretsarna kring Sylvester Anfang II och det belgiska Funeral Folk-kollektivet, men har ständigt gått sin egen väg. Med en stor öl vilande vid stolsbenet mumlar han hjärtskärande berättelser i en mikrofon för sig själv. Ignatz är aktuell i sommar med en ny LP på finska Fonal.

http://www.youtube.com/watch?v=YgFE41ubOHY
http://www.youtube.com/watch?v=EJObTrQbIuo
http://www.ignatz.be/

VIT FANA

Nytt industriprojekt från den unge stockholmaren Ossian Ohlsson. Vi skrev om Vit Fanas första kassett för knappt ett år sen, och sedan dess har låtarna därifrån återsläppts på samlingskassetten Venice of the North. Som vi konstaterade då är det introvert och glåmig, Posh Isolation-/Utmarken-doftande gotindustri som skiljer ut sig i stockholms färgglada och klubborienterade musikvärld. Stor pepp på denna debutspelning.

http://www.youtube.com/watch?v=ZR2WQOziLQE

Kl 20
Lördag 15/6
Tropiska Föreningen
(T) Örnsberg
Inträde 20-100 kr

OSA till masskultur@gmail.com senast kl 10.00 den 15/6. Vägbeskrivning kommer att skickas ut till er som OSAt.

OBS! ENDAST KONTANTER I BAR, DÖRR OCH DISTRO! Det finns ingen bankomat i Örnsberg, närmsta finns i Aspudden eller Axelsberg så tänk på att ta ut pengar innan ni kommer. Ta gärna med växel. Väl mött!

Affisch av Christine Karlsson




Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.